Show/hide image

184.

per det öses af, då icke allenast

trän äro med victriol anskutne, så

at man intet trä se kan så långt

som luten räckt hafwer, utan ock

hoarne innan uti på botnen,

sidorne och wråarne hel tiockt

med wictriol anskutne. Den som

uppå trän är kan snart afskakas

men den som uti hoarne ansku-

tit, warder med en bred slef, så-

dan som murare bruka, ifrär

tagen.

När nu victriolen uttagen är, blif-

wer uppå bottnen, äfwen som

förr är förmält en gål och tiod

lut eller faeces, hwilcken hafwes

till den andra uti de andra

trågen; denna siudningen som

nu i hoarne warit, gifwer 3. 3 1/2 a

4 Centner om Wintertiden. då be-

sta tiden är till at siuda, men

om Sommaren än den swåraste.

Härhos är at betrackta, at då man

ingen utrefwen kies hafwer eller

luth

luth af sådan kies ingen god wictriol

siudas kan, utan blifwer lös och matt

måtte och detta acktas at då man uti

siude pannan ifrån begynnelsen

till ändan et stycke järn nedsän-

ekr, så blifwer gemenligen i

warande tjd /: eller då en siud-

ning uti 2 dagar och 3 nätter och

således 3 Siudningar på åtta da-

gar förfärdigas :/ et stycke af

1/4 Centner förtärt, därutaf är

victriolen blefwen blåacktig,

twifwels utan af Järnetz röd-

bräckte eller Kopparacktiga art,

Hwad den förbemälte re-

mainens utaf victrioliske Luten an-

går, så warder det mosigt och sät-

ter sig tillsammans, at det blif-

wer såsom et Leer eller Smöria,

hwilcket sedan inslås uti gamla

victriol-krukor, eller elliest krukor

som qwinfolcken bruka at haf-

wa sur miölk miölk uti och

blifwer sedan uti Krukmakare-

185.

Loading…
Loading the web debug toolbar…
Attempt #