356.
bottn war altid en ränna ingraf-
wen för Hundens eller Malmkär-
räns framskiutande, hwilcken
war giord af bräder med fyra
så hiul till en twär hands bredd
när hwarandra ihopslagne som gin-
go på dertill räfflade bräde listor,
hafwande emellan sig en järn-
nål som hölt hiulen i wiss gång at de
då kärran i mörkret blef fram-
skuten icke skulle wika undan
bräderne. Opfordring skiedde
här som annorstädes i säckar af
läder som med Järnkiedior op-
windades och störtes gångarne
derutur neder i Malmgropen, me-
delst en Järnklo som fattade i
öglan af bottn på säcken, och stielp-
te honom om at folcket med Lyf-
tande ey skulle behöfwa arbeta.
Malmen eller die gånge fördes
alla till till nedanföre beläg-
ne bokwärk på de så kallade
wiesenfuhren, hwilcka äro kärror
giorde
giorde som en hund, dåck något
större och hiulen af 5 tolls Diameter,
et qwarter utom kiärrbrädden
satte och gående på dertill lagde
brädlister, emellan hwilka hä-
starne som dem drogo hade de-
ras gångplats, hwilcket så war in-
rättat, på det i allehanda wäder
och wägar bergkiörslen icke skulle
blifwa hindrat; Innan för desse
små trähiul woro andra trissor
af järn, som på sidorne faciliterade
gången och wände sig horizontalt emot
bräderne at gången icke wacklade,
och när de kommo neder i bokwär-
ken, störtes gångarne utföre en
dertill bygd Lafwe neder till
rännorne, at de strax under stäm-
plarne kunde kastas. Uti hwart
Bokwärck äre 4 satzer eller bok-
hiul, hwart hiul med 6 stämplar
som uppå inga boksulur af järn
utan bara marken marken och
underliggande malmgrus gån-
garne sönderbråka, Bokaren
357.