492.
och kolen blifwa bättre kiöp,
alt som det närmare lider
til florentiske gebietet, då
hwad som i Romanien gäller
8 pauli, där sällies för 4 och
kiöpes ibland efter wigten,
särdeles i florence där 100 skålpund kolh
kostar 3 pauli; Stångjärnet
som härwid Roussillon utsmi-
des war af åtskillige Sorter,
mest groft hiuljärn och grant
4kantigt, och såldes öfwer Huf-
wudet för 34 a 35 scudi Miliaren,
berättande mig dess ägare
at de under 30 scudi intet
kunde tillwärka et miliare
Stångjärn. Det är elliest
ingen större handel med
järn i desse orter, än hwad
i landet dageligen förnötes
och kunna de hammarPa-
troner som innom och strax
bredewid Romanien sina
wärk hafwa nogsamt fo-
urnera så mycket som till
con-
consumtion behöfwes och äre med
hwarandra enige at hålla
järnet i et wist pris, derefter
gross handlarne som bo i Rom
och äre deras afnämare
sig rätta och sättia pris för de
små järnkrämare som un-
der dem sortera och bo mäst till-
hopa ala strada di chiavari wid Pi-
azza di Navona. På manufacturer
af järn äre de uti desse orter
icke så begifne som i Milanesiske
och Brescianiske gebietet allenast
at imitera Damascener Stål hafwa
sig twänne mästare för nå-
gon tid sedan företagit, af hwilc-
ka den ena är en Brabander
som bor wid Collegio Romano
och här för konstens skull gift
sig med den Turkiske smedens
änkia som wettenskapen först
inbrackt, och förfärdigar åt-
skillige slags knifwar och Saxar
för nog billigt pris, gifwer
493.