552.
Ägarne af Masugnarne haf-
wa deras egna grufwor,
på hwilcka och ugnarne äre
funderade, hålla sina egna
brytare, hwilka weckotals
med 5 a 6 tiel venitia betalas
och lefwereras efter gruf-
wans quantité 60 till 70 Centner
malm om weckan, den de med
så kallade Pigozzi och Lovati nästan
som Swänske Kjlhackor giorde,
lösbryta och med Träballior opp-
fordra och till mas ugnen el-
ler il Cancuhio på hästa och åsna-
ryggen bringa. När mal-
men finnes af god art satt
och eij med kies beblandad, hwilc-
ket de med lucktande på Mal-
men gärna försöka, så hålla
de malmen wara dugelig
med rämwärk strax till
järn at försmältas, men är
Malmen brackt och med vena-
rozza, så sätta de honom först
igenom masugnen, dertill
Såfras malmen wäl ut ifrån
Bergar
Bergarten och widhängande jord,
lägga sedan en hop kohl på en jord-
backa och derpå till en alns högd
malm sönderslagen till små styc-
ker som en hand, deruppå åter
1 qwarters högdt kohl, och så åter
malm, hwilcken sig på alla sidor
pyramidalt till en alns högd upskiu-
ter at han ej må nedfalla, då ko-
len undanbrinna, derefter tän-
des råsten an på alla sidor och
brinner i några dagar till
dess han af sig sielf utslåcknar.
Emedlertid blifwer il Canechio
eller ugnen tillredd, hwilken
är ordinairt 12 alnar hög af god
fälltsten bygd som af Stenhug-
garen utletas och skillies ifrån
Stenar som någon marmor-
aktig art medföra, hwilka ste-
nar wäl ihopfogas och beslås med
en mixtur giord af krita, små
Sand och kohlstybbe.
Ugnen bygges så at öfra delen
är 6 qwarter i 4 kant och drages
i hop småningom nederåt at
553.