646.
hwit och blöt som Leera till
en twär hands högd, hwar-
på en hårdare steen af 1/2
alns högd föllier, rikare
på järn men sträng och seg
smält, deremot den öfriga
är fattigare men af bättre-
materia och är af sådane Mal-
mar på den orten stor myc-
kenhet, så at till at ärfara
des befintlighet stickes et järn-
spett neder genom Tamjorden
till dess den hårda skorpan
kännes, då de äre förwissade,
at nämde malmar derun-
der äre belägne och böria
strax at grafwa. Desse
malmar brytas sällan i or-
denteligen byggde Grufwor, u-
tan efter största delen icke
ligga diupare än några
fambnar och merendels ho-
rizontalt, så gräfwes först på
et ställe en grop, hwilcken
förwidgas till 9 a 10 famnar
eller så långt de beqwämligen
med
med arbetet fortkomma, och
sedan kastas den igen med den
uttagne jorden och slås neder
några famnar derifrån,
hwarmed continueras så län-
ge någon malm är tilfångs.
Efter malmen af sådan lös jord-
art är, så blifwer han mere-
dels kalls ruten och sällan sprängd
med krut, där icke någon owan-
lig hård bergart under stun-
dom det kräfwer. Malmen
föres sedan till Masugnar-
ne af så många slag som er-
farenheten dem wjst wara til
god smältning af nöden, ty ehu-
ruwäl tillförene så wäl i
England som Irrland och Skott-
land ramwärk warit bru-
kelige, hwilka ännu några
äre tillfinnandes, kallade
Hornaries så äro dåck sådane
merndels lemnade, sedan de
erfarit nyttan af Maasug-
nar.
Ägaren af grunden hafwer
allene rätt till Malmen
647.