262.
hand likt et hwalf, ok faller så småningom af, at han
wid framdören eller skorstenen icke är öfwer 12 à 15
tum hög. Botnen består af sand, 2 fot hög ifrån mar-
ken, men insidorne af ugnen äro bygde af Sturbridge
Ler ok dessutan beslagne med mo af samma lers.
Til eldstaden är en dör, hwarigenom stenkolen inkastes,
ok en annan under pipan, som går til skorstenen, der
slaggen afdrages, ok skorstenen med mera införes i
ugnen. Skorstenen står på somliga ugnar ända up,
men mäst ligger han på sida, at tyngden deraf ej
må ligga på ugnen, gående ut igenom wäggen af hyt-
tan. Eller rättare at the flar eller pipan, som går
up ifrån ugnen in i skorstenen, står först ända up,
ok faller så slutt ok på sida in i skorstenen, hwil-
ken, så wäl som sielfwe ugnen är med starka Jern-
stänger uppehållen, fortsad ok igenom drefwen. På
den ena sidan af ugnen emot framdören är stick-
hålet, hwar de slå ut i sanden nedanföre, hwilken
sand är fördelt i flera små aflånga mått, at göra
stycken wigare at handtera. Under botnen af
ugnen ok ändalångs derefter är gemenligen en
öpning utan ifrån, en fot eller mera bredd, at gifwa
så mycket starkare drag til ugnen, hwaraf botnen
ligger
263.
ligger på jernstänger. Om Malmen är starkt med
Swafwel beblandad, rostes han först i windugnen en gång
eller så; Men det sker här sällan, utan smältes han
straxt til skärsten. Ugnen hettes först up en dag
eller twå, ok förr än de sätta up Malmen, kasta de in
en par skoflor kalk, blandande jämwäl litet deraf med
Malmen, så at omtrent 3/4 bushel går til en upsätning.
Malmen sättes up igenom et litet hål eller en öpning
på taket af ugnen, at ej något må förspillas, ok det
til 300 skålpund eller något mera än et Swänskt skeppund
på en gång. Derpå kastas litet in i ugnen af den
slagg, som faller wid de första skärstens smältningar-
na, at bringa malmen desto bätre til fluss, hwartil
de jämwäl bruka en slags flintsten, när de den
kunna hafwa, emedan gemenligen förslen deraf faller
dem för dyr. Upsätningen sker hwar 4de tima,
sedan de först slagit ut, så framt de icke se, at
ugnen kan hålla mera gods, då de göra en eller twå
upsätningar mer, slående mäst ut en gång i 12
timar. Slaggen drages ej oftare af än rätt förr än
de böra slå ut, ok det igenom dören frammanföre.
Skärstenen eller the Regel, som löper i sanden
i långa små stycken, slås åter smärre, at han