340.
något jernacktigt, hwaraf annars här
och der äro märken, samt här och där
en gråaktig Qwartz, uti hwilka beg-
ge zuld quistrarne blifwit uptäkte.
Gången stryker öfwrer 5 at 600. steg
i längden, och ser man på et ställe
emot söder en ansenlig sänkning nu
giordt för Christaller, så wäl som ann
flere, men mindre. Emot ändan
hwar gången skäres af medelst klippan
och förlorar sig, är en rödacktig berg-
art med ghule koml: Christaller, hwar-
utinnan finnes bitar at en Marca-
lite el:r mycket swafwel achtig kop-
par malm. Platsen hwar man fun-
nit gudbitarna än strax wid et watu-
fall, hwarest man i anledning
af Bergartens strykande inslagit
en ort i berget 16 fot lång
och 3 fot djup ok i början der funnit
litet guld. Den siste som der ar-
betat war en de la Breton-
niere
541.
niere, hwilken doch på Rut gängarnes in-
rådande hade lämnat streket ock bör-
jat sänka längre fram at falla
på gången, men som lätt stod at för-
moda, utan lycka. Det war nu et
år och mer at man up arbetat, antan
klippans hårdhed, det lilla guld man fun-
det
giordt
nit, eller sakens owisshet at man lämnat,
doch förr än man medelst et fullt och
wäl anrättat arbete sökt göra sig om
en sak af det wärde förwissad.
Wid en ort kallad La Grave 5. mil
härifrån och wid wägen til Briançon
skal jemwäl litet Guld wara funnit.
Denna först bemelta orten är bekant
för det Manna, som sades falla om
nätterna i största myckenhet i hetaste
tiden om Sommaren och i Augusti
månad, och sätter sig på bladen af et
trä som kallas Meleze, smälte wid
Solens upgång, ock samlas af landfolket.
At nu komma til Jernwerkan, på hwil-
ka i denna underåan- ömiuska b-n
rättelse