434.
på åtskill. ställen, swartachtig förme-
delst solens och wädrets wärkan, med
när de litet nedergrefwit, så de straxt,
om kornet af stenen är godt, som stun-
dom är brunt grått ell:r hwitacktigt
med glitrande ell:r gläntznde uti. Ju
gröfre det är och på lösare stenen, ju-
betre räknas han. De hafwe ej på
något ställe gådt med gräfwande serdeles
djupt; emedan det då faller dem be-
swärl:re at ösa ut watnet, som stun-
dom sätter sig i brottet, och at wälte
ut stenen. Ej eller har det warit
nödigt, efter de finna denna sten
i öfwerflöd, och ingen likhet är
til brist. De arbeta så at de
hugga en graf af omtrent 1/2 fot kring
stenen af hwad stor- och tiocklek
de willa bryta honom, och sedan
slå in 8 à 10 Järnkilar inunder,
då
435.
då stenen bryter sig up skråflug, och måste
derföra sedermera slättas. De största stenar
de bryta, äro 5 fot långa franskt mått,
och brytas gemenl. 2 Tum längre, i fall
de skulle wid utförslen brytas i kanterna
10 à 11. Tum tiocke, men brytes först
til 13 à 14 tum och 2 1/2 ell:r inemot 3 fot
breda. Mindre stenar brytas af 4 1/2
fot i längden, och af samma bredd
och tiocklek som de förra. Ännu
mindre giöras jämwäl när de beställas,
men hällan ell:r aldrig större, derföre at
de skulle wara för tunga at föres på kär-
ror. Dessa stenar kunna ock giöras
ihåliga som folket i landet dem bruka
at sälta kiött uti, hwar til de hålla
dem mycket goda.
Det är sagt, at hwilken som wil må
grefwa i Myrorna för stenar, men
de måsta betala til Herren af grun-
den, ware sig Konungen ell:r någon
an