Exported from Mining Travelogues.
Manuscript travelogue. RA identifier: 40004053. Start date: 1792.
Om Belägenheten, Vattudragen och Bergarterne uti Harziska Gångbergen. Under Namn af
Strömmen, räknas till Öfver-Hartz, och där de afbördas i
ock till
man på få ställen några rätt tvära eller skarpa Branter. Äfvenså äro de merendels allestädes med jord betäckte. I allmänhet antages af Tyska Bergsmän, det malmer skola sökas och finnas i jämna och någorlunda låglänta Bergstracter. Vid första påseendet skulle man, i anseende till belägenheten på
gjör dar Bärgarten för mägtiga Gångar af Röd Glas Kopf. Grauenwacke, som består af en Stenhärdad Lera med inblandning af Skimmer och Qvarts gryn, förefaller mera allmänt i blandning med Ler skiffern, och är ofta med den uti en närmare förening, och växelvis förlora sig i hvarandra; men merendels utgjör den dock särskilte Lager dermed, hvars mägtighet är från 1 tum till flere famnar: ja hela Berg eller Trackter skall ock deraf ensamt bestå. Dess gry är af olika groflek, men vanligen blir det ju finare, ju närmare det kommer Lerskiffern. Uti den, som fås vid foten af Harzbergen vid Gosslar, finnes någon inblandning af Skimmer, men i den på Öfver-Harz aldeles ingen. Sandsten, till färgen hvit och finkornig, utgjör hela sträckningar af de högsta Bergstopparne, men finnes intet Spår deraf i Dälderne; man tror derföre, att den endast ligger som en kåpa öfver Lerskiffern, ock att den således skall vara ett af sednare tiders foster. I Gränsen mot Grauenwacke och Lerskiffern skall den dermed intimt förenas. Är ock där af ett mörkare utseende, stundom med någon inblandning af Glimmer-fjäll och Qvartsådror. Öfverst på högderne är den helt hvit på ytan, fast i brottet något stötande i brunt af Järn, som tyckes vara dess sammanbindande ämne. Porphyr, till färgen violett eller blekröd, finnes i fast klyft uti muhlentahl emellan Elbingerode och Rübeland, uti den så kallade Stora Grufwan och gränsar intill kalkberg. Norr om Lauterbergs Koppargrufwor, där Grauewacke och skiffer växelvis förefaller, stryker den deremellan uti mägtiga Lager. Vid Elbingerode och Ziegenkopf, vid Blankenburg, skall den ock uti stående lager förefalla, men af en mera componerad sammansättning och får namn af Pheudo porphyr, samt gränsar där, dels till skiffer, Trapp och kalkberg. Serpentin förefaller uti och i Granskapet af Graniten, nästan med samma förhållan
de som Sandsten, att den nämligen utgjör ett öfverliggande Lager. Likväl finnes den uti större massor, såsom det så nallade Pfaffen Kopfe, en särskilt klippa af Serpentin, och fortfar mellan Skiffern till betydelig Längd och mägtighet, samt utskjuter i dagen på högden mellan
tenthal och Hanenkle har, med Lautenthaler Hoffnungs Stollen på 80 Lackters Lodrätt djup där Skiffer och Grauenwacke ymsom förefaller, yppats en stående ljusgrå kalksten med hvita Spatådror genomsatt, men som i dagen ännu intet skall vara funnen. Emellan Skiffer, Trapp och Granit utgjör en swart marmor; med hvita Kalkspats och Leracktiga fläckar och strimor, likasom ett Stockvärk. I Amtet Elbingerode vid Basthalbe, skall i Granskapet af Skiffer Bergen en Skifferoch marmor-Breccia finnas, äfwen utgjörande en dylik klump som det förra. Andre kalkarter finnas mera fria från nyssnämnde blandningar, men deremot järnhaltige, och nyttjas derföre vid järnvärken, under namn af Kuhriemen, som tillsatts vid Tackjärns blåsningen. Af sådan är 1:o En bladig mycket järnhaltig kalksten från Rabenstein emellan Elbingerode och Elend. 2:o En brun järnhaltig kalksten, mäst bestående af kalkartiga Entrochiter med järn sammanbundne, och förefaller uti en likasom på skiffer liggande Flöts vid Bornshey, wid Elbingerode, uti och under hvilken man tillika finner god järnmalm. 3:o En finbladig, endast något litet jernhaltig kalksten finnes vid Basthalbe uti Amtet Elbingerode, och 4:to Brun och hvitfläckig nog jernhaltig kalksten i Grefenhager Berget vid Elbingerode, som till betydeligt djup där förefaller i en stor oformlig massa. Utaf dessa nu upräknade särskilte stensorter, är det egenteligen, som de så kallade Harziska gångbergen bestå, hvaraf de flästa äro Skifriga, och formera parallela Lager med fallande och strykning. Fallandet eller stupningen förändras ofta, och har många variationer emellan rätt stående och vågrätta Lager. Det sednare finner man sällan, om intet i Granskapet af någon malmgång, eller ock i dagen, men
fortfar intet på betydligt djup. Några få casus undantagna, är stupningen vanligen mot Södern emellan 60 och 70 I grannskapet af Gångar och nära dagen är den förändring underkastad, såsom wid Gruvvan Alten Segen vid Clausthal, där skiffer hade först sitt fallande mot Norr, men förändrades på ringa djup åter mot Södern. Vid Samson på Andreasberg har äfven dylikt händt, i det fallandet på litet djup vid det vanliga, så ombyttes det mot Norden och sluteligen åter mot Södern. Mera ofta förändras skiffringens stryknings-linea, hälst i Granskapet af malmgångarne, men merendels, eller i allmänhet är den emellan Öster och Väster. I anledning af den ordning förutnämnde ämnen sins emellan tyckas i akttagas kan man nästan anse Harziska Bergen för att utgjöra en mängd parallelt strykande ock fallande gångar af olika mägtighet, omgifna på en sida, till en stor del, som bekant är, af röd Granit och på den andra af en sort fin hård kalksten, som man tror utgjöra deras fot, och hvartill som bevis anföres, att man medelst ett Schacht genombrutit den förut beskrefne Gång kalken i Iberg, och derunder funnit denna sednare. Äfwenså skall vid Rübeland, hvarest en svart marmor gränsar intill skiffern, som har sitt vanliga strykande och fallande, och hvarest uti en Järngrufwa, Kuhbach kallad, ett Schacht afsänkts, den sednare kalksorten anträffats, och järnmalmen fått sitt fortfarande och läge emellan den och Skiffern. Men vare härmed huru det kan, så är dock visst, att nyssnämnde kalksort utgjör hela Berg och trackter, och får namn af Einfaches Kalkgebirge. Vid Grund finnes den uti den så kallade Hybichen steins klippan, hwilken till sin sammansättning af förstenade Hafskräk, nästan liknar en Brec
cia: en Brunfjällig marmor vid Krokstein: några Elbingerode och vid Königshof och Rotehytte är ock en dylik marmorart, men späckad med mera klarröda fläckar. Äfven därsammastädes uti en enstaka klippa en art marmor med qvarts-ådror och Jaspis-fläckar. Vid Rübeland en mängd Svart marmor med hvita fläckar eller ådror, och som skall utgjöra den Bergarten, hvaruti Baumans håta är. Och vid Hasselfeld uti en särskild klippa, äfvensom vid Blankenburg, en något gråare sort, hvaraf det så kallade Schloberg består. Alla med förstenade sjödjur upfylde, och till färg och utseende af mångfaldiga förändringar. Näst denna art vidtager de åtskilliga Flötslager, som omgifver Harzbergen, och hvars början man kan räkna från Nordsjön. Landmån deremellan är väl till det mästa jämn, men dock i stigande emot Harzbergen. Jordarten det mästa sand, med här och där någon Lera, och i negden af Hannover och Lüneburg något Kalkartad. Sandsten af mångfalldiga variationer är den närmäste intill nyssbeskrefne Gångbärg, i synnerhet wid Blankenburg, men åt södra och Västra sidorna ofta 1 mil derifrån. Intill denna gränsar en mörkgrå orsten om 1/2 Lackters mägtighet af flere variationer; så en Råmsten, eller Kornig sammansättning af kalk, på Norra sidan; därnäst Gips på Södra och Sud Östra sidorna, till ofta betydelig mägtighet, och härunder en Koppar Skiffer-Flöts, som skall enligt Barometer afvägning, ligga 705 Pariser fot högre an Östersjön. Den utskjuter sällan i dagen, men är vid Seesen, Goslar, Ilsenburg, Blankenburg, Dahle, Neustadt, Walkenried, Sachse, Steina, Scharsfeld, Hersberg, Staden Osterrode, Badenhausen och
Gittelde; medelst Schachter, som dels ännu dels fordom varit bearbetade, blottad. Vid Sachse har den för lång tid tillbaka, då där arbetades, äfven fört Silfvermalm med Blyglans njurvis inblandad. Dess ädelhet skall annars vara förnämligast på Östra och Norra Sidorna, men fattigast på Södra och Västra. Och tyckes dess, så väl som alla Flötsernes fallande vara någorlunda öfverensstämmande med Bergarternes i Gångbergen. De härefter vidtagande särskilte Lager, felar mig dels tillräckelig kunskap om, dels äro de förut af flere beskrefne och upräknade, för att här behöfwa nämnas. Jag får därföre sluta härmed om Harzbergens generela förhållande, och nämna något om malmfälten och Gångarne i allmänhet, hälst de jag sjelf haft tillfälle att bese. Om Malmgångarne och deras allmänna förhållande. Af de förut beskrefne arter är det egenteligen uti Ler skiffern och den så kallade Grauewacke, som de ädlare malmgångarne finnas, och stryka med skiffringen deråt, dels parallelt, dels skära den i en mera och mindre spitsig vinkel, men kan i allmänhet sägas i det närmaste vara Nord Vest och Syd Ost, med fallande emot Nord Ost. Häraf följer således, att Hufwudgångarne kunna anses for paralleler, hvilkas strykning i fält stundom sträcker sig flera tusende alnar, och fortfarande på djupet, efter hvad hittils är vida bekant, öfver 200 famnar. Mägtigheten är nog olika, och varierar från 3 á 4 Lackter till några tum, fyndigheten lika så, men har med mägtigheten sällan ge
menskap, utan dependerar mera af tillstötande Drummer, eller tvärgångar, eller ock så kallade Ruscheln, som äro klyfter om några tums mägtighet, fyllda med någon Lera. Då en tvärgång, eller Drum, tillstöta Hufvudgången i Spitsig vinkel, säges den förädla Hufvudgången, men tvärtom om det sker i trubbig. Ruscheln åter, hvilka merendels stryka från 30 till 75° från Norr till Öster, och falla mot Södern ofta Flackt, förorsaka både mera och mindre fyndighet och ändring i Strykning och fallande. Likaså skall Gångar, som hafva Hängande och Liggande af lika Bergarter, eller hvars Strykning är Parallel med skiffringen, sällan vara så fyndiga som de, hvilka hafva olika, eller skiffer till ett och Grauewacke till det andra, samt i större eller mindre vinkel skära skiffringen. Gångarten är vid de flästa Grufvorna kalkmed inblandning af åtskilliga andra arter och Chrystallisationer. Grufvorne indelas uti särskilta Districter, eller Forst, och desse åter uti så kallade Zug, eller sträckningar af Gångarne, hvarpå de arbetas. Gosslarischen Forst. Rammelsberget är på Harzen nästan det samma som Fahlun här i Sverige, utgjörande ett Stockvärk, hvars längd skall sträcoch mägtighet i dagen 40 Lackter ka sig ända till 300 Lackter. Dess strykning är Parallelt med skifferns Ost nord Ost ock fallandet med liggandet 42° och Hängandet 26° emot Väster och Söder. Af denna skillnad i stupning tilltager således mägtigheten på djupet, men som där på 110 Lackter en af mycket hård, Swart skiffer bestående Berg mittel infaller, som delar malm massan, så minskas den till någon del, och for
merar vid Hängandet och liggandet 2:ne särskilta malmlager. Hängandet består merendels af Grauewacke och liggandet af en swart eller mörkblå lättklufven Skiffer, som ock nyttjas till taktäckning. Malmen här brytes faller mäst Derb, bestående af Gul kopparmalm, Blyglans, Blade och litet Arsenikalisk kis, samt en fingnistrig svafvelkis, som ock skall vara litet Kopparhaltig, men ock stundom inslår uti Skiffer, Kalkspat och Qvarts, en sort hvitgrå Tungsten och någon gång Zelenit. Väster från Rammelsberget uti det så kallade Herzberg skall genom en stoll äfven ett dylikt malmlager blifwit blottadt, men ej till den mägtighet och halt som vid Rammelsberg. Denna Grufwa, jämte dertill hörande Hyttor och öfrige Värk, hvarom jag längre fram får nämna, har varit ett Communionvärk emellan Churfurstendömet Hannover och Hertigdömet Brunsvik, hvaraf det förra haft 4/7 delar och det sednare 3/7 delar; men tillhör nu endast Braunschweig samt räknas till Under Harz. Vid de sju förut upräknade Berg städer på Öfwer-Harz gifves en stor mängd Grufvor, som dels nu arbetas, dels äro ödelagde. Af dessa har jag haft tillfälle att bese och taga kundskap om dem vid Zellerfeld, Clausthal dch St: Andreasberg, och hvaraf nu Zellerfeld följer i ordningen. Zellerfelder Forst indelas uti 3:ne särskilta Zug, hvaraf först Stuffenthaler eller Haupt Zug har sju Grufwor, som nu arbetas, och 9 ödelagde. Schulenberger Zug 3 Gångbara ock 7 öde samt Festenberger Zug fyra gångbare. Stuffenthaler gången stryker i det
närmaste O: S: O: till Syden och faller ifrån Norr till Söder med mångfalldiga förändringar både till fyndighet och mägtighet: Äfvenså äro här varande Gångarter och malmer. Blyglans förefaller allmännast, men uti Grufvan Haus-Zelle stundom så intimt blandad med Qvarts, att den nästan liknar en Grå Bergart. Uti Grufvorna Ring och Silberschnur är Gångarten en grof sammansättning af Qvarts, Kalkspat, Skiffer, Graue wacke och Röd Jaspis af mångfaldiga färgförändringar, och har sin Blyglans med sig inmängd. Fahlertz fås i Grufworna Haus Hannover och Braunschweig. Koppar och Svafvelkis förefaller sällan, och Blyspat uti Bleijfelde och St: Joachim, men med den curieusa anmärkning, att den oftast och nästan endast skall fås nära och uti dagen. Den allmännaste Gångarten är annars en ombytelig blandning af Kalkspat, Tungspat och Qvarts, hvaraf i synnerhet uti Haus Zelle Tungspaten förefaller. Shulenberger Zug, hvars gång är en Parallel till den förra, har en ansenlig fortsträckning i fält, så väl emot Öster, där den likväl skall utkila, som Väster, där den sluteligen äfven utgjör det så kallade Festenburger Zug. I dagen och till 5 Lackters djup skall den, i synnerhet vid Gelben Lilje, varit mycket rik, men är på djupet sämre och mera spridd i Gångarten. Blyglans är här den mästa förefallande malmen, tillika med något litet Kopparmalm. Någon Blyspat och grön Kopparkalk skall ock då och då förefalla, och Blende allenast sällan uti Juliane Sophie. Gångarten är dels Kalkspat, dels ock ensamt Qvarts uti Juliane Sophie. Festenburger Zug är en fortsättning i Väster af en gren af Schulenberger Gång, och hvarest vinnes Blyglans med någon Koppar malm
uti kalkspat. Uti Clausthaler Forst Förekommer först Burgstädter Zug, 25 Grufvor som arbetas och på Thurmrosenhofer Zug hvarförutan äro instälde i desse jämte utvändiga Rivierer 52. Ifrån Willdeman alt till Grufwan Caroline, kan man nästan anse de flästa af dessa Grufvor i Burgstädter Zug vara arbetade på en och samma gång, som med större och mindre mägtighet således fortfar omkring 1 Tysk mil. Strykningen är mera S: O: och N: V: och fallandet det vanliga, mägtigheten är olika, och varierar från 1 ända till 2 á 3 Lackter; Och äfvenså fyndigheten, som stundom aldeles uphör, uti att Gången kan vara förtryckt. Förtryckningar infaller oftast under dälder i Dagen som Gången genomstryker, och som här skall händt under Dälden emellan Zellerfeldt och Clausthal. Grufvorne på Thurmrosenhofer Zug kunna ock med fullt skäl anses ligga på en och samma Gång, ehuru en del torde vara anlagde på utskjutande Drummer derifrån. Dess strykning är S: O: till Osten och N: V: till Vesten, hvaraf det synes, som skulle denna gång vid Grufvorna Carolina och Dorothea förena sig i en Spitsig Vinkel med Burgstädter Zug-gången, och derigenom förorsakat dess dervarande stora mägtighet och Fyndighet, och hvilken sträcker sig, enligt hvad förut är nämnt, till 2, 3 á 4 Lackter. Dess fyndighet i Fält är ock ej mindre, och kan räknas, som den nu uti Carolina och Dorothea arbetas, till en Längd af 130 Lackter. Likaså har den, ehuru ej allestädes till den mägtighet, fortfarit på djupet 260 Lackter. På Botten började nu en tom
Bergmittel af Skiffer visa sig, som på några Lackters Längd gjorde Gången ofyndig. Af Malmer här vinnes är Blyglans, nästan af alla variationer den mästa. Fahlertz förefaller ock stundom, hälst i Zilla på Rosenhofer Zug, som skall hålla från 7 till 12 marker Silfver på Centnern och 20 ProCent Koppar. Äfven så kallad Zunderertz, eller Blättererz, Bly Spat, Svafvelkis och någon gång Arsenicalisk kis. Blände förefaller sällan på Bergstädter Zug, men ofta på Rosenhofer Zug. Gångarten är vanligen en hvit kalkSpat, men äfven Qvarts och Tungspat. Uti Alter Zegen på Rosenhofer Zug förefaller Tungspaten oftast af mjölkhvit färg; föröfrigt finnas de i mera eller mindre blandning med hvarandra, i de vackraste Crystallisationer. Andreasberger Forst. Af där varande Grufvor äro 8, som ligga där nära intill, gångbare, och på längre afstånd 9, utom 22 ödelämnade. Gångarna hafva här hvarken så långt fortfarande i fält eller mägtighet, som vid Clausthal och Zellerfeld, men hysa deremot desto rikare malmer, som hålla dem skadeslösa. Strykningen varierar emellan Öster och Söder, och Väster och Norr, och fallandet i Donläger emot Södern. Alt som Strykningen förändras emellan ofvannämnde Väderstreck, förändras ock deras skärningsvinkel emot Skiffern, som stundom blir ingen, utan följa de den Parallelt. Likväl skall de, som i någon vinkel skära skiffern, vara de ädlaste, eller föra rikaste malmerne. Mägtigheten förändras från 1 Tum till högst 1 Lackter. I fält förändras ofta både fyndighet och mägtighet, men på djupet har den hittils fortfarit 260 Lackter. Stundom händer ock, det här varande Gångar öfverkorssa hvarandra. Såsom uti St: Andreas Kreutz, hvarest på 100 Lackters
djup en annan gång, nästan i rät vinkel, stöta till den rätta, hvarjämte tillika skiffern skall ändrat sin strykning nästan i samma direction. Härigenom åtfölgde den ena Gången Skiffringen i Hängandet parallelt, och fölgde alla dess Krökningar, och i liggandet i rät vinkel emot Skiffern, hvarvid Derb Falertz i hvit Kalkspat, från 1 till 3 tums mägtighet, skall vunnits. Den andra gången, som tillstötte och fölgde Skifringen af Skiffern parallelt både i Hängandet och Liggandet, har varit aldeles ofyndig. I Abendröthe har Rothgylden med Arsenicaliskt Silfver funnits till 1/2 Lackters mägtighet. Denna har samma gång med Bergmanstrost och Lovise Fredrike, och är en Parallel med Catharina Neufang. Chatarina Neufang och Samson ligga på samma Gång, hvars Strykning är öster och Väster. Till denna stöter, jämte åtskilliga Drummer i Spittsig vinkel, Gnade Gottes Gång, och går med den fort. Fyndigheten har likväl härigenom ej blifvit förmerad, som dock sker med de tillstötande Drummerne. De Gångar, som stryka Öster ifrån Andreasberg åt den så kallade Wäsch grunder Thale, skola mäst föra koppar, och de åt Väster merendels Järn. Af här förekommande malmer, utom ofta Gedieget Silfver, som finnes, är Arsenic, silfver, Rotgylden, som någon någon gång uti Samson skall vara funnen, så förenad med Kalkspat, att den deraf varit färgad. Zunderertz från St: Andreasbergs Grufwa: Federertz från Gnade Gottes, tillika med en Blåagtig Silfverhaltig lera. Silfverhaltig Cobolt från Bergmanstrost, äfven Weisertz från dito Grufwa. Den anses dock ej för någon lycklig följeslagare för alla Geschickter, utan tages för ett säkert förebud till Rot
gyldens förlust Blyglans förefaller merendels litet i hvarje Grufva, men mäst uti Gnade Gottes, hvarest deremot Rotgylden sällan finnes. I Samson har kopparmalm någon gång ensamt funnits, men är annars, ehuru till ringa del, med de öfriga malmerne intimt blandad. Uti de Öster från Andreasberg belägna Grufvor, hvilka dock nu äro instälde, har koppar mera allmänt förefallit, och äfven brutits ensamt i någre af dem. Scherbencobolt förefaller mera allmänt, äfven med liten Silfverhalt, och Blende til obetydlig mängd uti St: Andreasberger Gluck. Kobolt fås ock någorlunda ymnigt uti König Ludovig, Jünf Bückern Mosis, Sieberstollen och Neue Frölickkeit, hvarest den åtföljer Kupfernickel kjörtelvis, och i den sistnämnde brun Blände. Järnmalm, bestående af Röd Glaskopf med kalkspat, brytes i Gångar uti det så kallade Steinberget väster från Andreasberg. Likaså finnes den Norr derifrån i Röhrenberge nära intill Graniten. Gångarterne, hvaruti de ädla Geschickterne brytas, bestå till det mästa af kalkspat med inblandning af Qvarts och stundom Zeolit, som alla förefalla af åtskilliga färgor och Crystallisationer, hvars variationer jag alla, dels intet känner, dels ock skulle blifwa för vidlöftigt att här upräkna. Bergarten är en svart skiffer, Tunnskiffrig, men nog fastare, än den förut beskrefna. Lauterberger Forst. Af dervarande Grufvor arbetas nu allenast 3:ne, neml: Neuer Luttersegen, Neuer Freudenberg och Lovise Christiane. Gångarnes Strykning är merendels emellan Söder och Syd Ost, och Norr och Nord vest, med litet fallande mot Östern. Mägtigheten ansenlig och Bergarten Grauewacke och skiffer, hvaremellan de stryka.
Den mägtigaste af dessa Gångar är 9 Lackter, hvarpå Grufvorne Lovise Christiane och Luttersegen äro anlagde, och hvilken afskäres af en annan, Freudenberger Gång kallad. Malmen faller här körtelvis och ligger uti Gångarten, som till det mästa består af en lösare och fastare sammangyttrad hvit Qvartssand, med någon inblandning af Gips, Tung spat och Kalkspat, inbäddad. Den förefallande malmen är merendels en Gul kopparmalm, äfven ock lefverbrun, tillika med blått och rödt Kopparglas och Koppargrönt, eller, som den där kallas, Atlas-Ertz. Nära intill Hängandet och Liggandet visar sig stundom en sort swart kopparhaltig ockra eller malm, som skall vara förebud till rika anbrått utaf malm. För några år sedan skall, uti Lauterbergs Glück, den omnämnde Sanden varit Blyhaltig, samt här och där några små körtlar och Strimor af Blyglans funnits. Utom nämnde Grufwor arbetas Frische Lutter efter kobolt, den så kallade Flussgrufvan och en Järngrufwa vid Knollen. Kupferrose och Gelbe Hirsch äro instälde. Af Koppardesse tros Kupferrose varit den rikaste Grufva på hela Harzen. Uti Frische Lutter skall Cobolten förefalla i Qvarts ocrystalliserad i sällskap med Blått Kopparglas. Gången skall stryka Öster och Väster. Vid Knollen vinnes en art Glaskopf, men som för sin strängsmälthet litet eller intet lärer kunna nyttjas. Äfvenså den som vinnes i Granskapet häraf i den så kallade Hohen Trackt; men något mera den som fås vid Steina, ehuru anbråttet där lärer vara sämre. Uti Flussgrufwan fås Fluss Spat, som nyttjas till tillsatts vid Lauterbergs kopparmalms smältning. Den skall utgjöra en gång om en Lackters mägtighet, med Strykande i Öster och Väster, och faller mot Södern. Öfverst har
den fört litet kopparmalm och Blyglans kjörtelvis uti sig, men nu mera lärer den ej finnas. Utom dessa nu omnämnde Grufwor, hvarom jag haft tillfälle dels gjöra mig närmare underrättad, dels ock bese, brytes uti Altenauer Forst 3:ne på Blyglans, men af mindre betydenhet. Uti Osteroder Forst arbetas på järnmalm, som där i Gångar emellan Grauewacke och Skiffern förefaller, hvarjämte kopparmalm och Blyglans stundom lärer infalla, men af ringa betydenhet. Uti Wildemanner Forst arbetas allenast en Grufwa, Busches Segen kallad, som förer Weisertz och Blyglans uti kalkspat. Kopparmalm har tillförene förefallit i de nu ödelagde Grufvorna. Uti Lautenthaler Forst arbetas ännu 10 Grufvor, som föra Blyglans med liten inblandning af kopparmalm, men mera Blände uti kalkspat. Bergarten skall här mäst vara Skiffer. Staufenburger Forst. Fordom skall här de rikaste anbrått på Silfver och Kopparmalmer funnits. Numera arbetas endast efter Järnmalm, som i Iberg kjörtelvis uti kalk förefaller, och skall bestå af en svart Glas kopf. Harzeberger Forst. Några få anledningar på koppar och Silfvermalm hafva där blifwit arbetade, men af ringa betydenhet. Graniten skall ock där utgjöra mästa Bergarten i Gränsen af Skiffern. Astfelder Forst. Uti Skiffer arbetas här en några tum mägtig Gång, som för derb Gul kopparmalm. Langersheimer Forst. Uti Skiffer eller så kallad Perl- eller Blatterstein arbetas några få Järngrufwor, som gifva svart Glaskopf. Äfvenså skall uti Seesischen Forst en Gång, bestående af brunacktig Järnmalm, arbetas.
Uti Grefskapet Reinstein skall i äldre tider ansenliga Kopparmalms Gångar blifvit arbetade, förnämligast i Qvartsgångar. Äfven ock flere järnmalms gångar. Uti Amtet Benneckenstein förefalla järnmalms Gångar, som ock nu skola arbetas, men af mindre betydenhet. Uti Grefskapet Werningerode skall Blyoch Silfvermalm, jämte Arsenicalisk Cobolt, vara funnen och arbetad i Skiffer. Uti Amtet Elbingerode finnes ock någon anledning till Silfvermalm, men förnämligast Svafvelkis och Järnmalm, hvaraf den sednare, sittande i en Röd Jaspis, skall vara ömnig, och på flere ställen derstädes arbetas. Uti Grefskapet Hohnstein arbetades fordom åtskillige Grufwor, som i Gångar af kalkspat, Qvarts och Tungspat förde koppar och järnmalmer, jämte Cobolt och Brunsten. Den förutnämnda kopparSkiffer Flötsen är ock här öpnad, tillika med en Stenkols Flöts. Uti Furstendömet Blankenburg och stiftet Walkenried har af ålder varit betydeliga kopparmalms gångar, ofta till 7 Lackters mägtighet uti Qvarts och Fluss Spat. Äfven skall och här vara funnen Silfverhaltig Blyglans, kobolt, Kupfernickel och Blände. Af järnmalmer, som ock här förefalla, arbetas ännu några Grufwor på 1 á 1 1/2 Lackters mägtiga Gångar. De Harziska Granit-Bergen skola icke eller vara frie för genomstrykande gångar, bestående af Qvarts och andra Bärgarter, men föra sällan eller aldrig malmer. Den enda betydeliga af sådane är vid Rosstrapp, med strykning i Norr och Söder, nästan stående. Mägtigheten förändras från 1 till 6 tum, och har flere paralleler jämte sig. Sällsammast är, att gångarten i Väster består af hvit qvarts, och i Öster af en swart strålskörl.
Till en så stor mängd Grufvor, som är en del af de ödelagde, skall stigit till 280 Lackters djup, har, i afseende till Berg- och Gångarternes löshet och det deraf förorsakade Vattu tillopp, det varit en nödvändighet tid efter annan anlägga stollar. Många sådane finnas ock, men hvaraf en del nu intet nyttjas, sedan Grufvornes djup tilltagit, och de således ej medföra det åsyftade ändamålet. Af de ännu brukelige, och som vid magt hållas, äro först: Frankenschauner Stollen, som tager sin början uti Zellerfelder Dahl och inkommer till Neuen Benedicte på ett djup af 34 Lackter. Dess hela Längd är 3361 Lackter, och har Communication med flere Grufwor. Neunzehn Lackter Stollen Börjas vid Wildeman, och inkommer med en Längd af 2276 Lackter, på ett djup af 61 Lackter, uti Neuen Benedicte. Dreijzehn lackter Stollen Har sitt mundlock under Wildemans Hyttor, är inalles 4169 Lackter Lång, och inkommer uti Neuen Benedicte på 78 1/2 Lackters djup. Hundert Lackter Sträcke. Är en ort eller Stoll, drifven endast för att ifrån de mäst vattusjuka Grufworne dela vattnet till de mindre, på det Pumpvärken skulle förmå updraga det till Dreijzehn Lackter Stollen. Den är således intet utbruten i dagen. Tiefer Georgs Stollen Är anlagd år 1777, och har sitt mundlock vid Bergstaden Grund. Den kommer att genomgå de mästa Grufvorne uti Clausthaler och Zellerfelder Forst. Får en Längd af 4910 Lackter, och skall inkomma uti Grufvorne Dorothea och Carolina på 162 Lackters djup. Denna stoll blir således den djupaste, och skall naturligt vis medföra Öfver Harziska värken mycken nytta. Vid Andreasberg äro 2:ne Stollar, neml: Grüne
Hertzler Stollen och Silfver stollen; hvaraf den förra inkommer på 58 och den sednare på 97 5/8 Lackters djup. Utom förenämnde Grufvor finnas på Harzen åtskilliga skiffer- marmor- och Sandstens-brott, men utaf hvilka jag endast haft tillfälle bese ett Takskiffer-brått nära Goslar. Skiffern är svartgrå till färgen med strykande och fallande som förut är nämdt, och är genomsatt af klyfter, eller Rämnor, tvärs öfver skiffringen, hvaraf den vid brytningen ofta fås i stora Blåck, samt låter klyfva sig till de tunnaste skifvor. Vanligen hugges den här uti trubbvinklig Triangularisk form, med afrundade hörn, och nyttjas sådan både till taks och väggars klädning, nästan öfver hela Harzen. Detta Skiffer-brott skall ensamt tillhöra Staden Gosslar. Om Belägenheten och Vattudragen i Sachsen, jämte förefallande Bergarter och Flötser. Ifrån Lauterberg fortsattes resan förbi Königs hytte, genom Grefskapet Klettenberg till Nordthausen. Landmån häremellan är mera jämn med flacka Dälder och låga och Långsluttande Berg: Jordmonen dels Sand, dels Lera, stundom nog kalkblandad. Vid Nordthausen vidtager en större Slätt åt Väster, Söder och Öster, och Harzbergen sluta sig här med det så kallade Honstein, ett Berg utmed Sorge floden. Förbi Nordthausen fortsätter Sorge sitt lopp Öster ut, och förenar sig med Helmfloden, till hvilken åter vid Lilla Staden Kellbra, Theira-floden, som kommer ifrån Stollberg, tillstöter, och fortfar sedan genom Thüringiska kretsen till Weisenfels, där den kröker åt Norr, förbi Merseburg genom en del af Leipziger kretsen; och faller ut i
Elben ej långt ifrån Barby. På Södra sidan om Helm-floden åtföljer en hög Bergsträcka genom hela Thuringen, alt till Ekartsberge, där den af Ilm-floden, som förenar sig med Helm vid Naumburg afskäres i Väster; men fortfar i Söder vidare ner åt Neustadter kretsen. I Norr utskjuter en Ås, eller mot Östern långslutt fortsättning af Harzbergen, som sluteligen förlorar sig i Slätten omkring Eisleben och mansfeld, samt det derintill gränsande Preusiska Landet. Sangerhausen och Eisleben kunna derföre sägas ligga i sluttningen af denna Berg sträcka emot Elm floden i Thuringiska kretsen. Från Eisleben öfver Leipzig och nära meisen är Landet nästan flackt, utan betydeliga förändringar af högder och djupa dälder, men vid meisen vidtager åter höga Berg, som omgifver båda stränderna af Elbfloden alt till Dresden, där de vidgas längre ifrån hvarandra, och hvaremellan formeras en behagelig jämnd, eller Slätt, hvarpå staden är anlagd. Jordmån är där mäst Lera med mera och mindre inblandning af sand, och Situation den mäst behageliga. Söder ut fortfara Bergen utmed Elben, inuti Böhmen, och Väster ifrån Dresden är Bergen uti Erzgeburgiske kretsen i jämt tilltagande högd, alt till Freijberg, som skall, enligt Barometer: afvägning, ligga 869 Pariser fot högre än Dresden. Äfvenledes från Freijberg Söder ut till Altenberg stiga Bergen så, att Altenberg skall ligga 1269 Pariser fot högre än Freijberg. Af Vattudrag äro här Rothe Weisrietz och Wilde Weisrietz, som taga sin början från Altenbergska kanten och förena sig nära Dresden, samt falla där i Elben. Freijberger mulde, Bobrietsch, Stiegis, Flöhe och Zschopau, hafva alla sin upprinnelse, dels ifrån Böhmen, dels och nära gränsen
derintill, förena sig och utfalla nära Leisning uti den stora mulde floden, som sedan löper igenom Leipziger kretsen och en del af Churkretsen, och faller där ut i Elben. Emellan dessa Vattudrag äro alt särskilta Bergsträckningar, som stiga emot Södern och äro där sammanhängande. Nära Stränderne finnes flerestädes tvära Branter, men i öfrigt Landmon någorlunda jämn. Altenberg ligger nära Böhmiska gränsen på den sammanhängande Bergssträckan, hvarifrån förenämnde vattudrag taga sin början. Belägenheten är där mycket hög, och omgifves Berget, hvaruti Tenngrufvorne äro anlagde, på Södra och Östra sidorna af djupa Dälder, hvaraf i den sednare framlöper en liten å, som vidare går åt Glashytte och där förenar sig med magliz, hvilkennära Dohna rinner uti Elben. I sammanhang med samma Bergsträcka är ock den, hvarpå Zinwalds Tenngrufvor i Böhmen äro anlagde, och åtskiljas endast af en någorlunda djup dahl; den samma som nyss nämndes vara Öster om Altenberg, och som kröker häråt. Jordarten i Erzgebürgiska kretsen är mäst sandig med liten mylla på några ställen. Bergarten uti den förut omnämnde Bergsträckan, Söder om Nordthausen, Kiffhauser Berg kallad, är nästan öfveralt sandsten, som ligger uti hvarf till flere fots mägtighet, och genomsått med Jordskjölar, ofta af flera fots bredd. Men som Bergen Längre Söder om dessa bestå af en Grof Röd Granit, tros med Sannolikhet, det grunden till kiffhauser Berg äfven skäll vara Granit. Sandsten nyttjas till Byggnader och Qvarnstenar. Norr, Öster och Väster om denna Berg
sträcka vidtager det flackare Landet, hvars botten hyser flere särskilta Lager, och som torde hafva gemenskap med de Flötser, som omgifva Harzbergen. Vid Eisleben och flere ställen deromkring, hälst utmed stränderna af någon å eller Bäck, förefalla nog tvära och höga Berg, som alt bestå af en hvitgrå Gips och stundom litet Alabaster. Kalk finnes med Gipseni större och mindre korn inmängd. Denna utgjör annars ett Flötslager, ock af hvicka öfwerst träffas Lera till stundom 1 Lackters mägtighet; derunder 2:o äfven en Lera, men Sandblandad, och får af Arbetarne vid Sangerhausen och Eisleben namn af Steinigt Gebürge. 3:o åter en sort Lera, röd och järnhaltig af mångfaldig mägtighet, från 3 till 13 a 14 Lackter, som den i Granskapet af Eisleben skall innehafwa. 4:o 3 á 4 Lackter Grå och hvit Gips, ofta kalkblandad, 5:o Lera blandad med mycken kalk, gråblå till färgen, till 3 Lackters tjocklek. 6:o 5 á 6 Lackter Orsten, skiffrig, Kalkhaltig och grå till färgen. 1:o Så kalladt Aschengebürge, som består af Orstens Stycken sammanblandade med en grå kalkjord, till 1 Lackters mägtighet. 8:o Rauchwacke, en grå poreus kalksten, från 1/2 á 5 a 6 Lackter mägtig. 9:o Zechstein, en fin tät, grå kalksten, 2 á 6 Lackter mägtig, och det 10:de Kopparskiffer. Flötsen, som ock har sina särskilta hvarf, hvaraf det öfra närmast Zechstein heter Abbruch, Faule eller Oberberg, består af en ohaltig Skiffer till 3 á 6 tums tjocklek. det andra: Noberge, Locheberge eller Kamschale, är skiffer af nästan samma
mägtighet, som hyser Gul kopparmalm och ränder af Kopparglas. Det tredje skiffer, eller den rätta malmförande af 3 till 8 tums mägtighet, och det fjerde Letten, eller ett tunt Lager af Skiffer, merendels ofyndigt. Under alla dessa vidtager en finare och gröfre Sandsten, som alt tjenar dem till underbädd. Vidden af dessa Flötser är otroligt stor, och kan sägas sträcka sig öfver heta Thuringen. Hvad tillgång af malm här varit, kan slutas deraf, att här arbetats på koppar och Silfver sedan slutet af 11:te Seculum; Och ännu i närvarande tid saknas ingen tillgång på arbets värdiga anbrått. I Grefskapet Stollberg gränsar Gipsen intill den grå Lerskiffern. Förenämnde ordning på Lagren kunna de ej sägas altid och allestädes iackttaga. De undergå mångfaldiga förändringar på de första 5 hvarfven, i anseende till mägtighet och ämne, hvaraf någotdera ibland aldeles kan fela, och skall ankomma på belägenheten. Således finnes ibland, i stället för Gips, en finkornig kalksten, Roggenstein kallad. I Welbeshölzer Rivier finner det så kallade Aschengeburge mäst bestå af en fin sand med litet kalk. I Bottendorfer Gebürge träffas en grå, tät men bladig kalksten i stället för Rauchvacke; här kallas Zechstein, Dachstein, och förer ofta uti tunna Lossnor och angefloger, grå kopparmalm, då den ock får heta Brauner Schiffer. Schiffern är annars i allmänhet Svart och Tunnbladig, af olika hårdhet, och hyser så mycken kalk, att den gäser med Syror. Dess halt i koppar är öfver hufwud 2 a 3 Gros:
i och kopparen derefter 4 till 8 lod Silfver på Centnern. Sandertz kallas en hvitgrå, finkornig Sandsten, som är kopparhaltig, stundom till 2 á 3 tums mägtighet. Den får ock namn af Weise Liegende och träffas till 1 Lackters mägtighet. En annan sort under denna, bestående af en blandning af Grofva Qvarts korn och andra saker, träffas ofta till flere Lackters mägtighet, men tål ej Luftens åtkomst förr än den sönderfaller. En tredje sort deremot, Röd till färgen, kallas Rothe todte Liegende, är så fast och hård, att den med förmån nyttjas både till Qvarnstenar och andra behof, hvars mägtighet är större, än hittils är bekant. Denna likhet med Sandsten uti Kiffhauser berget, ger nog anledning att tro dem vara de samma, och fölgackteligen hafva samma ämne till Bädd under sig, nemligen Granit. Enligt hvad förut är nämnt har Flötsornes Läge mycken likhet med ytans bedetsamma: skaffenhet, eller, som vill säga, de ligga parallelt med ytan. Häraf händer derföre, det en Flöts, som i ett längre fortfarande varit Horizontel, börjar efterhand stiga och liksom formera en kulle, hvarefter den åter sänker sig och intager sin förra Situation. En sådan förändring kallas af Arbetarne einen Buckell, och skall merendels förebåda Flötsens förtryck, då deremot eine mulde, eller en dylik Skifferflötsens nersjunkning, merendels lofvar Flötsens förmering. Likaså händer, att de blifva af skurne och flyttade utur sitt läge, antingen på Högden eller djupet, då det heter Wechsell, Sprung eller Rücken, med tillnamnet fallender, om afskärningen skjett på djupet, och Stiegender, om den skjett
tvärtom. Till flötsens återsökande i sådane fall efterser man, om, då den förloras, något af de hvarfven, som utgjöra taket, mötas, eller Todte Liegende. I förra fallet sänkes, då den återfås, och i sednare brytes på högden, då och samma ändamål vinnes. Men det sällsammaste vid dessa och dylika förändringar är, att Lossnan eller klyften vid Afskärningen som merendels är fyld med Skiffer, tillika hyser främmande inblandningar, såsom kalkspat m: m:, och äfven malmer, som annars i Flötsen intet finnas. Flötsernes stupning är mycket föränderlig, men skall öfver hufwad kunna räknas till 70 mot Södern. Deras fortfarande på djupet är ansenligt, och skall i några Schackter bestigit sig till 80 Lackter, på hvilket djup ock stållar vid några Rivierer inkomma. Vid Sangerhausen och Eisleben är annars vanliga djupet 50 a 60 Lackter. Uti Leipziger kretsen är nu för tiden inga Bergvärk. Landmån är dår mera jämn än annorstädes, och de Flötslager äro här skola finnas, betäckte, utom med ett tjockt Lager med Lera, kalk eller mergel, som ger det formånligaste Åkerbruk, med Sandsten, eller så kallad Letten Skiffer och förnämligast en egen Ler- och Porphyrartad Stenart. Flere försök på Stenkohl hafva här blifwit gjorde, men utan framgång. I meisner kretsen, nära meisen vidtager en högre Bergsträcka, som på båda sidor åtföljer Elben, och består af en röd Granit med här och där förefallande Porphyrarter och fortfar i Väster och Sydväst, till den råkar Gneisen uti Ertzgeburgiska kretsen.
Leran, som vid meisniska Porcellains Fabriquen skall nyttjas, förefaller i mägtiga Lager vid Mähren och Seilitz, hvaraf vid mehren först skall träffas ett hvarf från 8 till 20 fots tjocklek, bestående af Lera, blandad med nog Sand, så ett jordhvarf med så kallade Braunkohlen och någon gång Bernsten samt derunder sluteligen det rätta Lerlagret om 20 á 30 fots tjocklek. Leran utbrytes genom Schachter och Orter på vanligt Bergsvis. Den Lera, som fås vid Seilits, anses nästan för eldfastare, men faller ej öfver 15 á 20 fot mägtig, och är tillika något Sandblandad. Gneisen skall ock på några ställen i denna krets vara synlig. Ulti Ertzgeburgiska kretsen, och i Bergsträckningarne emellan de här förut nämnde vattudragen, är hufwud sakeliga Bergarten den så kallade Gneus, eller Gneisen, som består af en skifrig blandning af Fältspat, Qvarts och Glimmer, jämte någon förstenad Lera och späcksten, till färgen grå eller gröngrå; och som dependerar af Glimmern eller Leran, hälst Qvartsen och Fältspaten gemenligen äro hvita. Hårdheten är ofta betydlig och ankommer på den olika proportion af förenämnde ämnen, som deruti ingår, och hvilken på några famnar kan så variera, att Gneisen får ett utseende och likhet med en lös Lerskiffer. Vanligen händer detta i Granskapet af Gångar, då man ock lofvar sig goda anbrott. Af främmande inblandningar förefalla Granater och Skörl, såsom vid Braunsdorf ej långt ifrån Freijberg, hvarest isynnerhet mörka, ogenomskinliga och stundom Grönacktiga Granater finnas hårdt därmed inmängde. Skörlen förefaller mera sällan, och förtager då dess annars vanliga skiffring. Gneusens läge är föränderligt och i tvära branter nära nå
gon å, ofta stående; men på större djup, där den ej haft känning af de förändringar ytan undergått, är den nästan Horizontel, eller faller litet mot Södern. Vanligen faller den i flera fots tjocka Lager, som åter afskäras af en mängd mäst stående klyfter. Då något af dessa Lager har en ovanlig hårdhet, eller Qvartsen är rådande, får det namn af unedle Flötze, eller Vacke. Vid Byen Reichenback skall en sort mörkgrå skiffer finnas, och vid Seifersdorf en sort grönacktig Horn Skiffer, som tros vara en särskild modification af Gneisen, hvilken här är nog Ler- eller Speckstens-haltig. Andra ämnen förefalla äfven, som med Gneisen utgjöra särskilte Lager, såsom vid Siebenlehn, uti ett Stenbrott, Fältspat af åtskillige variationer: Vid Braunsdorf, nära Freijberg, uti det så kallabe Kuhschachtet, där på omkring 30 famnars djup vid Schachtets afsänkande, åtskillige Lager af en hvit fast kalk om 1 a 2 fots mägtighet förefallit, och uti Kalkbrått emellan Frankenstein och memmendorf skall ock kalk förefalla till 6 á 8 fots mägtighet. Kalken ligger alt parallelt med skiffringen af Gneisen, och faller tillika med den några få grader mot Väster, samt äro i gränsen med hvarandra intimt förenade, hvilket, jämte det att inga spår af försteningar uti kalken funnits, tyckes visa, att Gneisen och kalken på samma tid lärer tillkommit. Om Sachsiska Malmgångarnes och Grufvornes allmanna förhållande. Det stora antal af rika och arbets vär
diga Gångar, som har, och isynnerhet uti Freijbergska Berg Rivieret, alt i Gneisen, förefaller förtjenar nu att något omnämnas. Tyska Bergsmän indela, som bekant är, Gångarnes strykning, efter sina särskildta namn, uti Stehender Gänge, som stryka emellan Norr och Nord Ost: Morgen Gänge emellan Nord Ost och Öster. Spat Gang emellan Öster och Syd Ost och Flacher Gang emellan Sydost och Söder. Alla dessa vartianta strykningar träffar man Gångarna hafva; men hvaraf likväl de mästa äro så kallade Stehender, eller stryka emellan Norr och Nord ost, och de öfriga varianta i de öfriga väderstrecken. Stupningen eller Fallandet är lika föränderligt, intet allenast på Gångarne sins emellan, utan äfven på samma Gång. Rescherte Glück, Segen Gottes; Hertzog August, och Palmbaum äro nästan de enda Grufvor, hvars Gångar på 2 á 300 Alnars djup fallit emellan 30 och 45°, och är det en sällsamhet att dessa Spatgångar ensamt falla mot Norden, då deremot dylika på andra Trackter falla mot Södern. Samma förhållande har ock de så kallade Nebengänge, eller Gångklyfter, som altid tillstöta Hufvud gångarne, och förorsaka å dem stora förändringar. Ej mindre föränderlig är den här förefallande Gångarten, som består af en bland, ning af Tungspat, Flussspat, Qvarts, kalk, Lera och Lithomarga, eller Steinmarck kallad hvilka, dels alla, dels någre få särskildt utgjöra Gångarne, och skall vissa blandningar häraf hälst finnas på sina särskilta Trackter, såsom: Norr ifrån Freijberg uti det så kallade Halsbrücker, Rivier i Stehender Gänge är Gångarten det mästa Qvarts; Öster från staden uti Stadt och Hohen birkner Rivier Qvarts och Steinmarck, ochså
Stehender Gänge &c:; men uti förstnämnde Rivier i Spatgångar är Gångarten Tungspat, Fluss spat och något qvarts m: m:. Lera är altid fölgacktig, till ofta betydelig Qvantitet, och om den någon gång felar, får Gången då Namn af Faul. Af malmarter förefaller här alla Sorter, utom Qvicksilfver och Wismut; Guld likväl ganska litet, och endast i förening med Silfver från en Grufva Neuen Hoffnung Gottes. Gedieget silfver fås mycket, och i alla möjeliga förändringar. Likaså Roth-och Weisgylden och Glasertz, som finnes i Himmelsfürsten, stundom till 1 Centner och mera i Derba stycken. I samma Grufva får ock Hornertz, fast mera sällan. Blyglans fås ock till myckenhet, som utom en Blyhalt af 70 á 80 proc: ifrån några Grufvor Morgenstern och Neuer Morgenstern skall hålla 1 á 2 marker Silfver på Centnern. Koppar får, men ej till betydlig qvantitet. svafvelkis finnes ymigt nog, och en del till 2 á 3 lods Silfverhalt, och utgjör stundom det mästa af Gången, äfvensom enskilta Lager emellan Gneisen. Järn förefaller uti Gångarterne uti Gul och Brun Ockra, äfwensom någon gång Glaskopf. Antimonium med så kallad Federertz sällan, och endast uti neue och Alte Hoffnung Gottes. Arsenic eller Scherbencobolt uti Himmels fürsten någon gång, men misspickel ännu mera. Kobolt, och sällan uti Himmelsfurst, äfvensom Kupfernickel i blandning med kobolt i samma Grufwa någon gång förefaller. Malmerne finnas intet jämt uti Gångarten inmängde, utan händer, det den rikaste malm ofta kan fås Derb till flere famnars längd, då deremot flere famn: tom Gångart vidtager, äfvensom stundom malmen kan vara så intimt blandad med Gångarten, att
den ej utan särskildt prof röjes. Ochsa finnes den spridd i Gångarten, samt stundom åtfölja en sort deraf särskildt, nära Hängandet eller Liggandet, äfvensom olika malmsorter i en och samma gång kan åtfölja särskilte gångarter. Rörande Gångarnes förädling och fyndighet, har man här samma erfarenhet, som på Harzen, neml: att de Gångar, som äro ensamne, och till hvilka ej tillstöta några mindre Gångar eller Gångklyfter, sällan äro så malmgifvande, som då tvärtom händer, hvarföre man har för Regel, att sådane tillstötande gångar eller klyfter förädla Hufvud Gången, eller gjöra där varande anbrott rikare. Ju spettsigare en sådan anstötnings- eller Skärnings vinkel är, ju längre fortvarar förädlingen, och ju tvärare, eller ju närmare den kommer en rät vinkel, ju kortare och sämre värkan skall den förorsaka. Det förra kallas Anschaaren och det sednare Durch-eller Ubersetzen. Tydeliga exempel af detta förhållande visades mig i Himmelsfürsten, där Gången ofta till 1 tums mägtighet, ja stundom ingen, eller aldeles tom måst arbetas i fält, då tillfälligtvis en eller flera Nebengångar eller klyfter tillstött, som ansenligen förädlat honom och ökat mägtigheten flere tum. Likväl är denna Regel ej utan undantag, hvarföre man icke eller med någon säkerhet anser andra än Morgen-Stehender i och Flache gångar och klyfter för förädlande. Med de öfriga förefalla så många variationer, att det fordrar särskildta observationer för hvar och en. I Himmelsfursten, skall Scherben kobolt vara ett godt förebud till rika anbrått. Malmernes eller Gångarnes fortfarande på djupet har ej några bestämde mått. Af gamla grufvor, som nu för vattuflöd ligga öde, skola någre varit 300 Lackter, och likväl vid öde
lämnandet fört på Botten ymnig Rothgylden och Fahlertz. Af nu i gång varande, och af hvicka jag befor Beschärte Glück, Himmels fursten och Churprins Fred: August, voro de emellan 150 och 200 Lackter, och hade . på djupet härlig malm. Likaså Rüschacktet, som är öfver 200 Lackter m: fl:, hvaraf alt kan slutas, att malmen på djupet fortfar längre än man hittils hunnit följa honom. Vid nya Anvisningars upskärpande händer sällan, att man i dagen får annat än Svafvelkis med litet Blyglans, men hvilket merendels på djupet förändras till de rikaste anbrott, hvaraf man tror, ej utan nog sannolikhet, att härvarande Gångar på djupet alt mer och mer förädlas. I Fält fortfar Gångarnes strykning flere hundrade, ja ett tusende famnar, och kan deras gräns deruti y utstakas. Flere Grufvor äro således på samma hufvudgång och dertill stötande nebengångar anlagde. Mägtigheten är, som förut är nämnt, föränderlig, från 1 Tum till 1/4 á 1/2 Lackter. Till Freijbergska Berg-Rivieret räknas omkring 130 Grufvor, som arbetas; och kan man haraf, jämte hvad är nämnt om Gångarnes Ädelhet, döma till den Qvantitet malm här årligen upbringas, och hvad deraf bör till värkas. Men jag får vidare härom längre fram tillfälle att nämna. Det återstår nu att säga hvilka stollar, som dels arbetas, dels äro brukbare. Thelenberger stollen har sin hufvud strykning från Vester till Öster, utom så kallade Nebenflügel; som gå både at Norr och Söder till förening med flere Grufwor. Med denna Stoll sammanbindes egenteligen Grufvorna i Bränder Rivier, och de längre åt Södern varande, och inkommer den på ett djup af
högst 50 Lackter. Dess längd skall något öfverstiga 14000 Lackter. Alte Tiefe Furstenstollen, har sin början ej långt från Conradsdorf uti Dahlen, där mulde framflyter, hvarifrån den Söder ut går under Staden Freijberg, och förenar där, med en stor hop Flygelorter, alla Grufvorne på der varande Rivierer. Härifrån går den vidare Öster ut, under namn af Tiefe Fursten stollen till några Grufvor i Brander Rivier. Neuen Tiefen Furstenstollen är en Flygelort, som går ifrån Reicher Trost Vest och Sydvest till micaelis och Stångenschäckte, och Johan Georgenstollen en dylik med direction i Sydväst, hvaraf likväl alla dessa tillsammans utgjör den förstnämnde. Dess hela Längd skall vara omkring 11,000 Lackter, och inkommer på ett djup af högst 60 Lackter. Den tredje är den så kallade Alte Thurmhöfer Hülfstollen, som har sin ingång äfven vid mulde, men omkring 600 Lackter längre i Söder, än den sistnämnde. Den är drifven efter flere med den förra Stollen Parallelt strykande Gångar till Grufvan Thurmhoff, där den förenas med Tiefen Fursten Stollen, hvarigenom alt vattnet från stadt och Hohenbirkner Rivier, jämte en del från Bränder, delas och får utrinna genom båda dessa Stollar. Den inkommer från Thurmhoff på några och 30 Lackters djup, och dess hela Längd skall vara omkring 1900 Lackter. Alte Tiefe Fursten stollen är den djupast anlagda; men som det varit att befara, det vid vattuflöd af mulde, olägenhet genom den af instigande vatten kunde hända, så har först dernest Alte Thurmhöfver något högre, och sist Thelenberger Stollen ännu högre, eller omkring 12 Lackter blifwit anlagde, hvaraf altid ett säkert affall för vatten vinnes; och
kan man genom dessa Stollar, som sammanbinder alla Grufvorna i Freybergska BergRivieret, nästan anse dem såsom i ett arbete. Bergarterne omkring Altenberg, så väl at Östern som Västern, bestå alt af en Röd så kallad Granit, hvars bestånds delar är röd Fältspat med förstenad Lera och litet svart Glimmer, och sällan någon inblandning af Qvarts. Växelvis med Graniten förefaller ock här en så kallad Sechstein, som är något Porphyrartad och ansenligt hård. På några ställen förefaller dessa Arter aldeles uti enfast massa, men också på många skilda genom nästan Horizonteta klyfter till hvarf af olika tjocklek, som åter af andra stående afskäras. Andre arter finnas äfven, som vid indrifvandet af den så kallade Tiefe Erb stollen funnits, neml: att den ifrån sin början vid Giesing gått 250 Lackter uti den nyssnämnde Graniten, så 290 Lackter uti en sort Gneis och sist 296 Lackter uti Qvarts och en sort Röd järnhaltig Lera, som utgjör den art, hvaruti Zuittern fås. Graniten faller i dagen mycket lös och vittrar sönder af Luften, samt blir i Granskapet af Zuitter-Stocken mera Skimmer blandad och får en likhet af Gneis. Zuittern faller här, dels i Gångar, dels i Stockvärk. Det sednare utgjör ett ganska betydeligt fält, och har fordom varit arbetat med 30 särskilta Schackter och Gewerckschafter, men som ett för längre, tid stor förorsakat fall nu gjordt till en enda dagöpning, eller stöt, af omkring 250 alnars Diameter och 150 alnars djup. Man kan häraf Sluta till den ansenliga mägtighet
denna Zuitter Stock innehar, och som till sin Längd med säkerhet är känd, ehuru olika lönande, omkring 400 famnar. Berg- eller Stenarten, hvaruti Zuittern förefaller, är, som nyss nämndes en hvit och gräagtig Qvarts i intim förening med en röd järnhaltig Lera, jämte någon inblandning af fin Glimmer, som i Granskapet af Graniten med den är anväxt, och synes, som den först skulle öfvergå till en Gneis, och denna åter till Granit. Leran förefaller ock som en sort Stenmärg eller Lithomarga, eller som Späcksten, af hvit, blåagtig och blekröd färg, som då den med hvarandra finnes omblandad, håller ofta mästa Zuittern, och får då namn af Band Zuitter. Äfvenså förefaller den Stenhårdnad och liknande en sort Jaspis, grönacktig med kis och kopparmalms fläckar instänckt, då den får heta Grüner Kies. Grön och Violett Fluss Spat förefaller ock, men ej till myckenhet. Både uti Qvarts och Lera med Glimmer träffas ej sällan derb och Crystalliserad molybdena, som då tillika merendels med för Zingraupen, hvilken annars är sällsynt. Zuitter är den allmännast förefallande malmen i fina Crystaller, knapt af 1 Lineas diameter, och i Stockarten så fint inblandad, att den swårligen med blotta ögat altid röjes. Man brukar ock derföre här altid gjöra prof med Sicher tråget, och hvarom jag längre fram får tillfälle att nämna. Af andre malmarter finnes här Järnmalm, Arsenicalisk kis och Gedigen Vismut, alt om hvart annat med förenämnde arter inblandat. Af de andra Grufvorna, som brytas på Gångar, är Unverhofter Glück en mor
gon gång, med 63 1/2° fallande mot Norden. Dess mägtighet är 2 till 3 Lackter och Gångarten, som ock här vid Graniten är anväxt, hvit och gråacktig Qvartsmed blandad malm af Zuitter och Zinngraupen. Bauser gång en Lackter mägtig, med strykande i Öster och Väster, och tillstöter eller förenar sig med den förra, hvarigenom dess mägtighet ock är så ansenlig. Här lika Gång- och malmarter. Frische Glück ligger 14 Lackter längre i Norr, är äfven en morgon gång, och således en parallel till Unverhofter Gluck. Freuliche Bergman, Rothe kluft och Neue klyft ligga längre Söder, till omkring en famn från hvarandra, alla morgon-gångar, och omkring 30 famnar från Bauser Gång; falla ock lika med de förra, utom Neue klyft, som har ett vidersinnigt fallande 60° mot Södern. Gångarten är alt qvarts och malmerne Zuitter och Graupen, och förefaller här mera sällan sådane främmande inblandningar, som vid Stockvärket. I anseende till dessas nära Granskap med hvarandra, att de nästan kunna anses för äga en Gång, arbetas de alla uti ett arbete, utom neue klyft, som för sitt fallande har sitt särskilta anbrått. Af 3 á 4 tums mägtiga Lösa Lerskölar äro Gångarne ofta öfvertvärade, men utan rubbningar. En half mil Syd Ost från Altenbarg ligger det bekanta Zinwald, som till en del tillhör Sachsen, och heter Bernauisch en Zinwald, och det andra Böhmen, hvaraf det förra tillhör en Grefve Binau och det sednare Furstarna Clarisch och Bilnisch. Den vid Altenberg omnämnde Graniten fortfar häremellan till Georgenfelder Berget, där en annan Bergart, bestående mäst af
Lera, Qvarts och litet Fältspat, till färgen hvit och röd, och liknar nog en Porphyr, vidtager och fortfar till Zinwald, där Qvartsen tyckes mera få öfverhanden, och äfwen något mera Fältspat förekomma jämte Glimmern. Den är medelst liggande klyfter styckad i reguliera Lager till 6 a 8 fots tjocklek, som falla emot Norden 16 a 20°, ehuru ej utan förändringar efter ytans beskaffenhet. Emellan dessa förefaller de här så kallade Flötser, eller malmlager, bestående af hvit Qvarts, ofta Crystalliserad med inblandning af groffjellig Chrystalliserad Glimmer och Specksten, samt någon Fluss spat, hvaruti mäst Graupen och någon Zuitter är inmängd till olika mägtighet, från 3 till 20 Tum och deröfver. I fält skall dessa malmlager fortfara flera tusende Lackter, som genom en stoll blifwit undersökt, men på djupet allenast sina vissa, som sades vara 10, och omkring 3 á 4 Lackter emellan hvardera. Under Stollen skall den här så kallade Sandsten, som är den ofvannämnde Porphyrartade Bergarten vidtaga, och äfven där föra Graupen och Zuitter, men i de öfra mellanhvarfven är den ofyndig. Lera och Glimmer i en lös blandning finnes stundom närmast malmlagret, då deruti ofta mera Tennmalm kan innehållas, än i sjelfva malmlagret. Vid sådana tillfällen fär den namn af Greisen. Ochså skall hända, att då sådan Greissen träffas till myckenhet, uttränger den det vanliga Lager, och kan intaga en fyndig massa af flere Lackters längd och bredd, då ock en myckenhet god malm vinnes. Öpna Lerklyfter, eller Lettenklyfter, intraffa har ej sällan, som då afskära malmlagren och förorsaka lika värkan som på Flötser i allmänhet. Efter Afskärningar återfinnes
den, antingen på större djup, eller högd, hvartill merendels en släpning af Gångarten ger anledning. Dessa af skärningar skola ock någon gång, dels förädla, dels försämra fyndigheten, men hvarpå man ej har några säkra Observationer. Om Grufvebrytningen och Arbets-Priserne dervid. Vid Grufve Arbeten i agttages altid den vanliga Ordningen, att börja med ett Schakts afsänkande efter Gången, och derifrån på sina behöriga djup, och efter Gångens föranledande, anlägga fält- eller Sträckorter. Stråss-och Fürsten arbeten blifva sedan de, hvarmed Orternas Sola och Tak borttages. Under Grufvornes tilltagande djup indelas de uti Strech- eller Gezeug strech och Fahden, hvaraf 1 Fahden är 4 famnar, djup, och emellan hvart Streck, eller Gezeugstrech, 6 fahden eller 24 famnar. Vid början och slut af hvart Gezeug Strech drifves vanligen en Fälteller Sträckort och deremellan mittelOrter, som då nämnas efter så många Fahden den ligger djupt på Gezeugstrechet: Varande det således emellan dessa mittel-orter och Gezeugstrech som stråss,-och Fursten arbeten anläggas. Hufvud- och Schacht sänkning är merendels den samma, och de djupaste arbeten. Alla arbeten förrättas, isynnerhet i Sachsen mycket methodiskt; och som det mästa sker för daglön, då hvarje arbets-Schicht räknas 6 högst 8 timmar, så har Arbetarne, så har Arbetarne med Sprängning att borra vissa tum och hål, och med Eisen und Schlegel att uthacka sin bestämda storlek. Förschramnings Arbeit kallas, att sedan ett smalt rum utmed Hängande eller Liggande blifwit med Eisen und Schlegel uthackat, borttaga det qvarlämnade af gången, och sker vanligen med Syrångning. Tillmakningar nyttjas sällan och endast vid Ram
melsberget och Altenbergs Zuitter Stockwerk, så väl i anseende till Bergarternes. löshet, som den vidtagne sattsen, att aldrig qvarlämna något af Gången till Band eller Bergfästen, nyttjas i alla Grufvorna förtimringar eller murning af Sten. Det förra nyttjas isynnerhet på Harzen, och skall dertill årligen åtgå 900 Tolfter Timmer från 12 till 18 tums diameter, utom en mängd smärre virke, som nyttjas att lägga emellan förstämplingarne och Berförtimring endast, get. I Rammelsbergs Grufva nyttjas på de ställen, som äro våta, men på de torra murning af Skiffer, som brytes i dagen ofvan Grufwan, och nedskickas i Tunnor. Till Murbruk tages fin sörja, som af Victriol-vatten blifwit uppblött, hvilken af torkan hårdnar och gjör den starkaste mur. Vid Sachsiska Grufvorna nyttjas nu mera endast murning af Gneis med kalkbruk. Alla Schachter förses ifrån dagen och så djupt som bergartens lossighet tillsäger, med dubbla Paraboliska Spännhvalf. Samma murnings-sätt iagttages ock på djupet, då hvalfven updragas ifrån en inhuggen fot i liggandet emot Hängandet för hvarje Gezeugstreck, äfwensom däremellan, där vädervexling och utfordring fordrar att hafva öppen väg. Ofvan på dess hvalf, så väl som på förtimringarne, fylles med ofyndigt Berg, så fort Gången undanbrytes, och är det således detta som utgjör deras Band och Bergfästen. Vid förenämnde murningar i Sachsen betalas för slät mur I Groschen Cubik: Aln och för hvalf 3 Groschen, utom nerfordring af sten och kalk. Detta blir således ganska dyrt, men äger dock bestånd, hvaremot på Harzen förtimringarne äro beständiga förvandlingar underkastade, och måste årligen repareras med nya Stämplingars insättande. Alt sådant sker där för daglön, och
af särskilte Timmerkarlar, utom Bin-lochen, som af Understigarne måste inhuggas. Vid Rammelsbergs Grufva, där malmen förefaller till så ansenlig mägtighet, drifvas fältorter utmed Liggandet ifrån Schackterne, och borttages sedan med eldsättning hvad som är i Hängandet. Orternas Dimensioner äro vanligen 1 Lackters högd och 3/4 Lackters bredd, och betalas derföre efter 1 Lackters Längd, alt som Bergarten är olika hård, från 60, 190 till 200 Gyllen, då krut, som fritt dertill lämnas, räknas åtgå 50 á 60 skålpund. Det är sällsamt, att så stor skillnad skall finnas i Arbets priser uti en och samma Grufwa, endast för sjelfva Brytnings arbetet; men dels skall här finnas vissa kissorter, som äro ganska hårda och, som det upgafs, fordra till 1 alns borrning ofta 1 a 200 Borr; dels ock en Jaspis-art, som i hängandet infaller, hvartill på en Lackter af ofvannämnde Dimensioner fordrats 7000 Borr. Vid Tillmakningar lägges ved till 2 a 2 1/2 alns högd tätt under taket och muras under på förut beskrefne sätt, så fort det öfra undanbrännes; Hvad som ej nedfaller efter Tillmakningarne, lösbrytes med Hacka och kil. Tillmakningar förrättas alt för daglön, då Arbetarne gå ned i Grufvan Kl: 5 om morgnarne och upp Kl: 1 om middagen, samt njuter derföre 5 marien groschen i betalning. Utfordring af malm med andra göromal sker på så kallade Nebenschickter 4 gånger i Veckan, då Arbetarne gå ned i Grufwan Kl: 5 a 6 om afton och upp Kl: 1 om natten. På ett Nebenschickt bestås hvar arbetare 8 lod olja till lyse, och kjörer hvardera vid Utfordring af malm, för att njuta lika rätt, ej öfver 25 famnars längd.
Årliga malmqvantum; som här vinnes, är 57,000 Schärm, hvarje a 4 Centners vigt, och skall dertill åtgå 6 á 7000 malter ved. /: En malter är 1 aln, 18 tum lång, 30 tum bred och 34 tum hög :/ 5100 a 5200 skålpund Krut, och hela omkostnaden på Grufwan 70,300 RiksD: Hannoverskt mynt. I Zellerfeldtska och Clausthaler Grufvorne nyttjas ingen tillmakning, utan endast sprängning och något litet Eisen und Schlegel till lösbrytning efter Skjutningen. Två mans borrning är allmännast och en mans endast i några få orter. Arbetarne betalas, dels efter daglöndels efter accord; i förra fallet får hvarje karl 6 marien groschen om dagen, då han arbetar 8 timmar, och i sednare fallet, såsom uti Tiefer Georgs stollen, där Bergarten var en någorlunda fast Skiffer, för 1 1/3 Lackters högd, 3/4 Lackters bredd och 4 Lackters Längd, 140 Gyllen, utom materialier, som Gewerckschaftet består, och hvaraf af krut skall på 1 Lackters Längd åtgå 28 skålpund. Sex Personer hafva dermed varit sysselsatte 8 1/2 veckor. För Sänkning betalas olika efter arternas beskaffenhet, från 30 till 50 á 60 Gyllen. För Stråss något mindre, ock för Fürsten, som dock sällan nyttjas, alt daglön. Krut och andra materialier bestås alt fritt. Utfordringen af malmen til Schachtet förrättas af Samma Arbetare, ock erhålla derföre för 40 Tunnor, eller 220 Centner, 2, 3 till 5 marien groschen. Vindkarlarnå deremot få 3 marien groschen för lika qvantitet. Vid Andreasberg nyttjas ock Sprängning; men mäst en mans, och i rätt lösa arter, såsom kalk med Druser, Eisen und Schlegel. Betinger brukas där äfven, men alt så inrättade, att Arbetarne kunna
säkert räkna på 20 marien groschen i veckan, som de ock hvarje Lördag utfå, och vid Betingets slut det öfverskott, som då kan vara. I Liggandet af Catharina Neufang drifves en försöknings-ort till Gångens upsökande efter en förtryckning eller rubbning, hvarest Bergarten är en någorlunda fast Skiffer, hvarföre betalas till 3 Arbetare, för 3 Lackters Längd, 1 Lackters högd och 1/2 Lackters bredd, 120 Gyllen, och får dertill 85 marker krut. Hvar arbetare arbetar 8 timmar, då honom bestås 8 lod olja till Lyse; arbetas 12 timmar bestås 10 Lod olja. För Sänkning om 3 Lackters Längd, 3/4 Lackters bredd och 1 Lackters djup, betalas högst i fastare arter 180 Gyllen, då dertill räknas åtgå 88 marker krut och 24 marker järn och stål. För Nafvarvässningen betalas 2 Gyllen. For Stråss om 1/2 Lackters längd, 1 Lackters djup och 1/2 Lackters bredd, betalas 12 Gyllen 6 marker krut skall åtgå, och Smeden får för sitt arbete 1 Gyllen. I Samson betalas för 1/2 Lackters längd, 1 Lackters högd och 10 a 12 tums bredd, då brytningen på Stråss sker med Eisen und Schlegel, 15 Gyllen, då 2 Personer skola arbeta derpå i 5 veckor. Aben Threter Östra Fältort drifves uti en medelmåttig hård skiffer till Gångens eftersättande, och betalas derföre, då Orten tages 1 Lackter hög, 1/2 Lackter bred och 1 Lackter Lång, 50 Gyllen, och skall 36 marker krut dertill åtgå. Hufvud sänkningen i Bergmans trost, hvarest gången ej är särdeles mägtig och lika litet fyndig samt Skiffern lagom hård, betalas till 6 Arbetare för 1 Lackters
djup, 2 Lackters Längd och 3/4 Lackter bredd, 80 Gyllen; Och skall dertill åtgå 72 marker krut. Arbetarne skola upfordra Vatten och Berg till 7 Lackters högd, för samma pris. För de arbeten, som går för daglön, får hvarje Person 25 á 30 groschen i veckan, då han arbetar 8 timar, samt skall borra på den tiden 30 Tum. Är åter 2:ne Personer, som arbeta tillsammans, hvilket dock sällan sker, njuta de väl lika betalning pro persona, men skola borra 40 Tum på lika tid. Vid Lautherbergs koppar Grufvor äro ock de mästa arbeten på beting inrättade, malman faller där, som förut är nämt uti en lös sand, hvaraf arbetet således ej är swårt, men gjör deremot så mycket mera besvär med förtimringar, hvilka likväl utan några starka Stämplingar förrättas med Plank, och måste ske lika fort med sjelfva brytningen. Priserne äro derföre derefter inrättade, och betalas för ett Stråssarbete af 1 1/2 Lackters högd, 1 1/2 Lackters Längd, och 1 5/8 Lackters bredd, då Arbetarne tillika upfordra sten och anskaffa nödigt Byggnads virke, 32 Gyllen. 2 á 3 marker krut åtgår tillSprängning på hårdare kjörtlar, som infalla. Annars nyttjas mäst hacka och kihl. För sänkning om 1 1/2 Lackters djup, 2 Lackters längd och 2 Lackters bredd, då arbetarne nerskaffa Virke och förbygga, samt upfordra Malmen 22 Lackter högt, och utfordra den till Schachtet 40 Lackters Längd, 64 Gyllen, tillika med 6 marker krut, som dertill räknas åtgå. På kopparflötserne vid Sangerhausen och Eisleben afsänkes lodrätta Schachter
till 40 a 50 Lackters djup, hvarifrån sedan indrifvas fältorter, då Flötsen derifrån med Hacka och Kihl på Högden utbrytes. I anseende till Flötsernes ringa mägtighet brytes dessa Grufvor mycket trånga, som gjör arbetet högst besvärligt; och måste arbetarne altid ligga på en sida och släpa sig fram på 2:ne korta bräden, hvaraf det ena är fästat på vänstra låret, och det andra med ett Handtag på Vänstra Armen. De mästa arbeten gå för beting och äro i proportion emot beswäret vid Brytningen och Arternes hårdhet vida lindrigare än de förut nämnde. Vid Schachters afsänkning, som tages 1 Lackter långt och 1/2 Lackter bredt eller något deröfver, betalas för 1 Lackter på djupet 16 á 20 R:dr Sachsisk. Arbetarne tillika skola betala alt krut jämte stål, som åtgår, förtimra Schachtet så fort det afsänkes, samt upfordra sten och vatten. Förtimringen sker vanligen af tjockt plank, och delas Schachtet med ett skifte dermed mitt i tu, så att hvardera öpningen är omkring 1/2 Lackter i Fyrkant. För en fältort från Schachtet efter flötsens Strykning, hvars dimensioner vanligen är 3/4 Lackters bredd och 1/2 Lackters högd, betalas for 1 Lackters Längd 3 1/2 R:dr, då tillika alt krut, järn och stål af dem betalas. Malmbrytningen betalas alt efter mått, neml: för ett maas så kallad Ertz 28 Groschen och för ett Fouder Schiffer 4 R:dr 6 groschen, då all Consumtion af krut, Järn och Stal återbetalas. Ett maas vä
ger 3 Centner och ett Fouder är lika med 16 maas, eller 48 Centner. Arbetet sker Schichtvis a 8 Timmar hvart Schickt, och bestås 8 lod Olja för person till lyse. Skrädningen af malmen måste Arbetarne Sjelfve förrätta, och nyttja det odugliga, som ej upfordras, till fyllning på utbrutne ställen, i stället för Bergfästen, som sällan lämnas. Utfordringen till Schachtet ner i Grufvan förrättas af 2:ne Gossar i hvar fältort, hvilka på en liten vagn på 4 Hjul, Hund kallad, som de medelst ett Snöre fastbinder vid ena foten, Krypande på händer och fötter, utdrager till Schachtet, samt där ifyller Tunnorna. Upfordringen i Schachtet sker med Handhaspell, som 2:ne karlar draga, och få de förra, eller Hund-Laufer, 14 groschen, och de senare 21 Groschen i Veckan. En Smed lönas fritt, till Hackornes och Nafrarnes vässning. På Freijbergska Rivieret i Grufvan Beschärte Glück, betalas för 1 Lackters längd, 5/4 Lackters högd och 1/2 Lackters bredd uti Alexanders Spatort, som drifves i Hängandet, för att öfvertvära andra Gångar, 17 R:dr, då arbetarne betala krut, som räknas åtgå 20 marker, men få järn och Stål fritt. Fyra arbetare ombyta här hvar 6:te tima, och Bergarten är den vanliga Gneisen, men någorlunda fast. 1:sta Gezeugstrecket; det drifves för beting med Eisen und Schlegel af 8 arbetare, 2 mans i 6 Timmars Schicht, och får för 1 Lackters Längd, 2 Lackters högd och 4 1/2 alns bredd 19 R:dr. Utfordringen af Sten sker för vecklön a 20 Groschen i veckan, då en arbetare på 6 Timmar utkjör 14 kärror.
Endast Bokmalm förefaller här, och Bergarten är en lös Gneis, med starkt tillopp af Vatten. 3:dje Gezeugstrecket, Fursten arbete, drifves dels med Eisen und Schlegel, dels med Sprängning af 4 arbetare a 6 timmars Schicht. Arbetets vidd är vid pass 1 Lackter och utbrytes med Eisen und Schlegel invid Liggandet, där Gångarten är lösast och förer Rotgylden med Fahlertz, 1 aln långt, 3 qvarter högt och 1 qvart djupt af första arbetaren, då den andra, som skall borra 2 hål om 16 á 20 tum hvardera, uttager det öfriga intill Hängandet, som mäst förer Blyglants. Krut lämnas härtill fritt, och utfordringen sker för vecklön, a 20 Groschen i veckan. Schachtsänkningen går ock för Beting och tages vanligen 6 1/2 aln lång och 4 1/2 aln bred, då det betalas till 8, stundom ock 12 man, som arbeta 6 Timmars Schicht, för 1 Lackters djup från 10 till högst 24 R:dr, alt efter Bergartens hårdhet, då Arbetarne tillika betala krutupgången, som ordinairt räknas till 1 1/2 marker på man i veckan. Vanligen utgjör 13 Nafrar en Borrpost, hvarmed 2 hål om 20 tums djup hvardera kan borras, men i de hårdaste här förekommande arter fordras 6 Borr till lika Tumtal. De mästa arbeten drifvas annars i denna Grufwa för vecklön, från 20 till 27 Groschen pro persona, hvaraf en Haijer, som arbetar med Eisen und Schlegel, undfår det sednare, och de som sysselsättas med ut- och upfordringen af malmen det förra. Churprints Fredric August tillhör Chur
fursten ensamt och drifves för dess räkning. Malmbrytningen sker mäst med Sprängning, och till någon del med Eisen und Schlegel. Sänkning och orter drifvas med en mans borrning, men Stråss och Fürsten med 2 mans. De förra mäst för Beting, och i öfrigt alt för dag- eller vecklön. Hufvud Sänkningen på 6:te Gezeugstrecket drifves för Beting af 8 man, som 2 och 2 arbeta hvar sina 6 timmar. Sänkningens längd är 6 alnar och 4 alnar bred. Ett beting räknas till 1 1/4 Lackters djup, 1 Lackters Längd och 4 alnars bredd, och betalas med 30 R:dr; då likväl arbetarne återbetala upgången af krut, samt upfordra malm och Berg till 6 Lackters högd. En sådan Brytnings Lackter skall på 4 veckor kunna utbrytas, med upgång af 1 Centner krut. På ett Schickt borrar hvardera Arbetaren sina 2 hål om 18 a 20 tums djup med 6 Borr. Alla Stråssarne, som äro emellan 6:te och 5:te Gezeugstrecket emot Vestern, brytes Schicktvis af 2 man för 4 Groschen Schichtet hvardera, eller 20 a 24 Groschen i veckan. Hvart Borrlaget borrar då 2 hål, som Stigaren tillsätter, om 24 á 30 tums djup. Under 5:te Gezeugstrecket från KonstSchacktet emot Vestern är Gången bäst på djupet, hvarföre man ock på 4:de Gezeugstrecket uphört med arbetet, och på 5:te arbetas endast med 4 man. På 6:te Gezeugstrecket är Gången mägtigast till 3/4 Lackter, och förer Blyglants, Rotgylden och Fahlertz. På 4:de Gezeugstrecket emot Östern emot Östern från Upfordrings Schacktet arbetas
5 Furstenarbeten. Arbetet går med 2 mans Borrning, då hvarje Borrlag på ett Schicht, eller 8 timmar, äfvensom på Stråssarne, borrar 2 hål, om 26 a 28 tums djup. Betalningen är 4 Groschen, och bestås 1/4 a 3/8 marker krut till hvart hål. Gångens mägtighet är där från 1/2 till 3/4 Lackter. Från Upfordrings Schacktet emot Vestern, på 3:dje Gezeugstrecket, är en fält- eller Sträck-ort efter Gångens stryckning, om 155 Lackters Längd. Den brytes 5/4 Lackter hög och omkring 1/2 Lackter bred. För 1 Lackter i Längden betalas här till 8 man som 2 och 2 arbeta Schichtvis 6 timmar, 27 R:dr, då de tillika betala krut och utkjöra Sten med Hund till UpfordringsSchacktet. På andra Gezeugstrecket emot Väster är ock en Fältort om 101 Lackters Längd från Upfordrings Schacktet räknat. Dess Dimensjoner är lika med den förra, men som Berget är där något fastare, betalas för en Lackter i Längden 31 R:dr. Krutet betala arbetarne och utfordra Sten till Schacktet. 8 man skola på 4 Veckor kunna indrifva 1 1/2 Lackter, med upgång af 1 Centner krut. Gången är omkring 1/4 Lackter mägtig, och förer Blyglants, Fahlertz och litet Rotgylden. På första Gezeugstrecket från upfordrings Schachtet emot Östern är äfven en fältort om 25 Lackters längd. Dimensjonerna äro lika med de förra, och drifves den af 4 arbetare, som få för 1 Lackters längd 17 R:dr: Betala krutet, som åtgår 15 a 16 marker, samt utkjöra Sten till Schacktet. Gångens mägtighet är, äfven där, omkring 1/4 Lackter.
Med malmbrytningen är 151 man jämt Syssellsatte, som med sitt öfver Schicht de erhålla för hvar 14:de dag, kunna räknas kosta i aflöning 5 groschen om dagen, eller på året 10437 1/2 R:dr. Lägges härtill upfordrings-omkostnaden och materialier, som per medium skall stiga till 321 R:dr, blir årliga Grufvebrytnings omkostnaden 10,758 R:dr 20 groschen. Malmvinsten i Qvartalet angafs vara 1276 7/8 Centner Scheidertz, 1145 5/8 Centner Klaubertz och 734 5/8 Centner Pockertz, som blir våtbokad, eller in Summa 3156 5/8 Centner. Antages detta lika i hvart qvartal, som likväl nog kan variera, skulle årliga malmvinsten blifva 12626 1/2 Centner; och således hvarje Centner kosta omkring 20 Groschen. Uti Himmelsfursten en af de vidlöftigaste och mäst malmgifvande Grufvor, i Freijbergska Rivieret, och hvarest Gångarten är en Blandning af Tungspat, kalk, Qvarts och någon Glimmer, med stundom helskieft malm af Blyglants, Weisertz och litet Fahlertz, från 10 till 24 tums mägtighet, är det mästa arbetet inrättadt, på Fürsten, för dag eller vecklön. Orter allenast drifvas på beting, såsom en fältort mot Norden, som är 1 1/8 Lackter hög, 1/2 Lackter bred, kostar i brytning med Sprängning, för 1 Lackters Längd, 22 R:dr. Hvar karl borrar där sina 2 hål om 18 a 20 tums djup med 6 Borr. I en dylik ort mot Södern betalas 1 Lackter med 23 R:dr. Den drifves med 4 man, och skall på 4 veckor 24 marker krut dertill åtgå. För en Lackter i mittelort på 2:dra Gezeugstrecket af lika dimensjoner, men Gneisen mera Glimmer rådande, betalas 15 R:dr. Gången var här förtryckt.
Tredje Gezeugstrecket. En ort följer Gången där Söder ut till vacker mägtighet, och är på Furstenarbetet emellan dessaorter till 6 Fadens högd den vackraste malm. Utom Sprängning nyttjas här mycket Eisen und Schlegel, till lösbrytning efter Skotten. Altenberg. Sedan de flere Grufwor här tillförene arbetades genom ett fall blifwit obrukbare, och till en stor dagöpning eller Stöt förvandlade, här man måst vidtaga en särskilt arbets plan för närvarande tid, bestående deruti, att man ifrån 2:ne Schackter, Saustoller, TriebSchackt och Creuxen Schackt, som i fast klyft på sidan om rasen blifwit nedsänkte, det förra till 96 Lackter och det til sednare, 120 Lackters djup, går med Orter, Bruch-orter kallade, under rasen och uttager hvad där kan finnas. Och som desse Orter till erhållande af flere anbrott och en säker Grufva-Byggnad, blifvit anlagde på olika djup, så är emellan dem särskildå Bottnar eller Solor kallade, som åter med sänkningar för Väderväxling, och en en beqvämare upfordring, äro genombrutne. Grufvan indelas i 3:ne särskilta Rivier, neml: Saufer Stolls, Bepptöfer och Creuxer, hvaraf hvardera är belagt med sitt vissa antal arbetare, och har sin Stigare till inseende deröfver. Bruchorterne måste alt förtimras, så fort de i Rasen indrifvas, och hvilket här är ett så mycket farligare och mindre beständigt arbete, som foten ej är fast, utan sjunker dageligen och förderfvar förtimringen. Olyckor händer dock sällan, men för en åskådare, som på många ställen måste tränga sig fram emellan
krässade och sammantryckta förtimringar, är utsigten deraf icke den behagligaste. Vid Bruchorters anläggning och drifvande, så väl som sänkningar och försöknings orter i fast klyft, måste altid prof gjöras på anbråttets halt; och tillgår sålunda, att arbetaren tager en eller flera profstenar, som på en Rifsten sönderkrassas och finrifvas, då det af Stigaren på ett Sichertråg vaskas, och slutar han efter ögonmåttet af den erhållna Sligen, om det är mindre eller mera lönande. Man nämner det i Thennig och Groschen; varande 6 phennigs Bruch klent och ej lönande, 1 Groschens Bruch lönar arbetet och 2 Groschens ger vinst. Alla Bruchorter drifvas för dag eller vecklön, då en Hayer, som bryter ut malmen och gjör fortimringen, får 5 Groschen om Schichten eller 8 timmar, och en Laufer, som med Skottkärra utfordrar malmen till upfordrings Schachtet, samt det ofyndiga Berget till någon fyllort eller utbrutit ställe, 17 1/2 Groschen i veckan, samt hvardera en marker talg till Lyse. På ett Schicht böra 2 Personer lämna 6 Tunnor malm till Upfordrings Schachtet. Arbetet förrättas alt med Hackor och Slägga, och då större stycken af Rasen träffas, som ej kunna Sönderslås, gjöres Tillmakning, hvartill veden bestås fritt. På 1sta Solan af Saufstoller TriebSchacht var en försöknings ort, som drefs med en mans för beting, och betaltes för 1 Lackters Längd, då orten togs 3/4 Lackter hög och 1/2 Lackter bred 14 RD:. Krut åtgår dertill 12 a 16 marker, som arbetaren alt får utan betalning. Berg
arten var mäst qvarts. Creuxer Rivier arbetas af 27 Häyer, 30 karren Laufer, 7 försöknings arbetare och 5 Trieb leute eller upfordrare. De räknas hvarje vecka kunna uppbringa fyra Schock: Foren malm, hvar Schock; foren till 1000 a 1800 Centner räknat, och skall efter hvarje Schock erhållas 3 Centner Tenn. På 5:te Solan i Haspell sänkningen fans bästa malmen, och arbetades med 10 Bruch orter. I Christian Hammars sänkning arbetas på 3:ne Solor och i Casper Guschs Sänkning 1 Sola och de andra 2 utbrutne. Bepptöpfer Rivier. 1sta Solan öfver Stollen är brytnings-värd och af de 4 under är en utbruten och 3 gångbara. I Neue Bepptöpfer Gesänke, som är 15 Lackter djup, brytes malm både på Strässar och i Bruchorter om 1 a 2 Groschens halt. Saufstoller Rivier arbetas på 2:ne Solor, hvaraf en under och en öfver Stollen. Rode Seche är ett annat Gevärckschaft tillhörigt, och hvars Grufwor äro bygde på Gångar, som på rätt Bergsvis ifrån dagen blifwit anlagde. Arbetet sker alt med Sprängning, och det mäst för dageller vecklön, utom några orter, som gå för Beting. Af sådane var en fältort, som drefs med en mans borrning om 5/4 Lackters högd och 1/2 Lackters bredd, hvarest för en Lackters Längd betaltes 8 a 9 1/2. R:dr; Då likväl arbetarne erhölt krut fritt, och som räknas åtgå 12 marker per Lackter. Man har här en egen idé med orter, att låta dem starkt stiga med Solan, för att såmedelst höja Stråssarne, som tätt efterfölja orterne. På Bauser gång var ett Stråss arbete
om 32 Lackters Längd och 14 Lackters högd, som arbetades för vecklön, så att arbetarne erhöllo hvardera 1 R:dr i veckan för 5 Schicht a 8 timmar, då de sjelfva bestodo Ljus eller Talg. 2:ne Personer borra där 2 hål om 16 a 18 tums djup hvardera, men i Sänkningen, där en hårdare Bergart skall förefalla, hinna de ej mera än ett hål om 20 tums djup på Schichtet. Af så obetydeligt tumtal som hvarje Schicht kan borras, skulle man med skäl kunna sluta, det Grufve brytnings omkostnaden här borde blifwa dryg; men Bergarten är hvad man kallar lättsprängd, och följande Calcul öfver Grufve brytnings-omkostnaden för detta Gevärckschaft, för år 1791, visar motsattsen. Grufve Arbetarnes och Stigarnes aflöning. bestiger in Summa till 2212 R:dr 22 gros: 9 1/2 Centner krut 185. 6. stål för 103 12. Smidnings omkostnad 160 5: 9 phenig. Byggnads virke. 37: 4: 7. Grufvebrytnings materialier, bestående i järn &c: 71: 21: 3. Upfordrings omkostnad 23. 9. Afgift till Bergamtet 25. 19 6 Diverse omkostnader 62: 12: 2. 2884 18. 3. Hvartill således hela omkostnaden bestiger sig. Summan af den vunne malmen, som blifwit upfordrad och till Bokvärken nedkörd för samma år är 53 Schoch eller 3180 Fuhren, hvarje Fuhren a 20 Centner öfver hufvud räknad, hvaraf således hvar Fuhren eller 5 Skeppund Tennmalm kostar 22 Groschen 1 111/1180 Pheniig.
Vid Zinvald förrättas alt Grufvebrytningen med Sprängning, då hvar karl borrar 2 hål om 2 a 3 qvarters djup, och aflönas efter Schichten med 3 1/2 groschen. Merselnafrar nyttjas nästan allestädes vid de förutnämnde ställen, utom i några Grufvor på Harzen, där Cron nafrar nyttjades och hölts före vara bättre i ombytelige Gång: och Bergarter. De vässas merendels ganska tunna i skäret och variera i groflek ifrån 1 till nära 2 tum, hvilket senare i synnerhet nyttjades i Churprins och Freijberg. Fägnålarne äro alt af koppar, och nyttjades vid Laddningen ofta den försigtigheten, hälst i Qvartsrädande arter, att närmast krutet lägga en svarfvad träbit med en utskärning på ena sidan för fagnålen. Krut sparas ej, utan oftare slöses dermed, derigenom att i hål af medelmåttig Styfhet inlägges 1/4 ja 1/2 marker. Till förladdning nyttjas både preparerat Ler och Tegelsten, det senare likväl altid öfverst. Om Upfordrings-Värken. Både vid Harziska och Sachsiska Grufvorne sker malm- och Berg-upfordringen med vatten drift, utom vid några smärre Grufvor, där Hästvindar i brist af vatten måste nyttjas. Vattuledningar dertill äro gjorde med mycken kostnad och omtanka, och sträcka sig ofta flera Tyska mil, för att ifrån Bergshögderne och källor sammanhämta så mycket möjeligit är, och leda det till sina bestämda ställen. Man anser altid för en förmån att få vattuhjulen, ju närmare Gruföpningen, ju bättre; och där tillfället med dubbla Stollar för vattnets in- och utledning så tillåter,
har man hälst Spelhjulen nedre uti Grufvorne, som i synnerhet vid Freijberg i åtskillige Grufvor är brukeligt. Sjelfva inrättningen af Byggnaden är den vanliga med dubbelt Skoftade hjul och vertical Stånggång med hvefvarne stälde i rät Vinkel emot hvarandra, där så fordras. Står vattuhjulet något nära Grufwan och ofvan dag, lindas Linan om hjulstäcken; och är Hjulet nedre uti Grufwan, går en Stånggångderifrån upp till Linkorgen, som då är placerad mitt öfver Upfordrings Schachtet. Vid Freijberg nyttjas vid några nyligen byggde Upfordrings-spel, i stället för de vanliga Bultarne med Örjärn i Stångbråtten, runda jernkulor af 3 a 4 Tums diameter, som går uti convext dertill gutne Tackjerns eller Stålpannor, äfvensom hvefvarne med dubbla Slängar, gutne af Tackjern. Det förra tyckes hafva någon förmån att förekomma brytningar, och det sednare, att öka styrkan på hvefvarne. Vid hvart upfordrings spel, hälst på Harzen, är särskilta inrättningar för att hafva räkning på, huru många Tunnor som upfordras, och att gifva Styraren tillkänna när Tunnan är fyld och upfordrad; men dessa äro af mindre betydenhet i det hela, och kunna af hvar och en Byggmästare på åtskilliga sätt varieras, hvarföre de ock här mindre förtjenar att omnämnas. Slångångarne äro på Hartzen inrättade på vanliga sättet med 4 Trän eller Slanor, som ligga till lagomt afstånd ifrån hvarandra, att Tunnorna kunna gå på hvar sina 2 af dem. Tunnorna äro ock där antingen runde eller
ovale, som vid Rammelsberg. I Sachsen deremot byggas Slångångarne med mera noggranhet, nästan som Såghufvar på en såg, och Tunnorne Fyrkantige, på 3:ne Sidor försedde med Rullar, hvarpå de gå på Slangången. Friction blir härigenom mycket förminskad, och upfordringen går således lättare. Då Tunnan kommer up i Lafven, är i Slangången en fals, hvaruti den infaller, hvarigenom, då hjulet vändes och linan slaknar, den stjelper utur sig sjelf, och kan sedan, med ett litet vindkarlens bemödande, åter sättas i ordning att gå ner åt Grufvan, utan att behöfva rubbas ur sitt läge i Slangången. Vid Harziska Grufvorne är en kedja fästad i kappan vid vindskifvorne, hvilken med en krok sättes i en ögla under botten af Tunnan, då den i Lafven upkomit till lagom högd, hvarmedelst, när kedjan slaknar, Tunnan omstjelpes. I de flästa Harziska Grufvorna nyttjas Jernlinor till Upfordrings hjulen på 180 och 200 Lackters djup. Man skulle knappast tro detta vara möjligt, i anseende till den stora Tyngd som deraf upkommer, och vore visserligen impracticabelt, om intet de på ett med Sakens natur enligt sätt förfärdigades, näml: swagast närmast Tunnan och i sin behöriga proportion starkare upåt, ju djupare Grufvan blir, hvari de nyttjas. Den nytta dessa Linor, i anseende till varacktighet och kostnad, förorsakar Harziska värken, och den lätta application deraf kan gjöras till de flästa Grufvor här i Riket, har föranledt mig taga noga mått, så väl på trådens groflek som Länkarnes bredd och längd
och de särskilta distancer, hvartill hvar sorten nyttjas; och är för en lina af 180 Lackters Längd följande, ifrån den nedersta delen som fästes vid Tunnan, räknat: N:o 1. Närmast Tunnan diametern af Tråden 3 Lineer, länken 1 1/2 Tum lång och 6 Lineer bred, nyttjas på 20 Lackters Längd. N:o 2. Diametern 3 1/4 Linea, länken 1 tum 6 Lineer Lång och 6 lineer bred, nyttjas på 20 Lackters längd. N:o 3. Diametern 3 1/2 Linea, Länken 1 tum 6 Lineer Lång och 6 Lineer bred, nyttjas på 15 Lackters längd. N:o 4. Diametern 3 3/4 Linea. Länken 1 tum 7 Lineer lång och 7 Lineer bred, nyttjas på 15 Lackters Längd. N: 5. Diametern 3 7/8 Linea, Länken 1 tum 7 Lineer lång, 7 Lineer bred, nyttjas på 14 Lackters Längd. N:o 6. Diametern 4 Lineer, Länken 1 tum 9 Lineer lång och 7 Lineer bred, nyttjas pa 12 Lackters längd. N:o 7. 4 1/2 Lineas diameter. Länken 1 tum 9 Lineer lång och 8 Lineer bred, nyttjas pa 12 Lackters längd. N:o 8. Diametern 4 3/16 Linea. Länken 1 tum 9 Lineer lång och 8 lineer bred, nyttjas pa 10 Lackters längd. N:o 9. Dametern 4 1/4 Linea. Länken 2 tum lång, 8 lineer bred, nyttjas på 10 Lackters Längd. N:o 10. Diametern 4 1/2 Linea, Länken 2 tum lång, 8 Lineer bred, nyttjas på 12 Lackters Längd. N:o 11. Diametern 4 5/8 Linea, Länken 2 tum 1 Linea Lång och 8 lineer bred, nyttjas på 15 Lackters längd. N:o 12. Diametern 4 3/4 linea, länken 2 tum 1 linea lång och 8 lineer bred, nyttjas
på 15 Lackters Längd N:o 13. Diametern 5 Lineer, Länken 2 tum 4 Lineer lång och 1 tum bred, nyttjas på 10 Lackters Längd. Summa 180 Lackter. På större djup tilltager diametern 1/2 Linea för hvar 10:de Lackter, som härefter är den största längd, hvarpå hvar sorten nyttjas. Järnet hvaraf dessa kedjor förfärdigas drages som ståltråd, men kan ofelbart med lika lätthet, där ej tillgång på trådrageri finnes, förfärdigas uti sänken under en liten vatten-hammare. En sådan kedja sades kunna durera 4 á 5 år, med hjelp af några länkar, som då och då kunde behöfva att utbytas. Dess vigt skall vara 30 Centner. Vid Rammelsberget, på Harzen och alla Sachsiska Grufvorna, nyttjas Garnlinor, det förra af nödvändighet för victriol vattnet, som skulle förtära Jernlinorne, och det senare kan hända af vana vid det gamla, och att någre försök med Järnlinor ej velat lyckas. Garnlinorne gjöras af Hampa, som till den ändan hämtas öfver Hamburg från Riga, och skall en sort af en ljusgrå eller litet i Brunt stötande, anses vara den bästa. Hampan häklas ganska väl 2 och ibland 3 gånger hvarefter den spinnes i trådar af Segelgarns groflek, som sedan från 20 till 30 stycken sammansnos till så kallade Tåtar, 3 sådane läggas vidare tillsammans och utgjör sjelfva linan, som vanligen varierar i Groflek ifrån 1 1/2 till 2 tums diameter. Till Linans varacktighet och styrka bedrager, utom Hampans godhet, att trådarne blifva jämnt och lika hårdt spunne och
sammanlagde. Till Handhaspels Linor sammansnos endast 30 a 40 Trådar, och är deras diameter från 1/2 till 3/4 tum. En Lackter sådan Lina väger ej öfver 1 marker, och af de grofva skall 200 Lackter väga 30 3/4 Centner, samt kosta per mark i inköp 5 grosch: 3 phen:. Att förekomma Linornes förruttnelse, då de nyttjas i våta Schachter, kokas de iTjära, som tillgår sålunda, att Tjäran uti en stor kittel upvärmes till den Grad, att man knapt kan hålla fingern deruti, hvarvid den sedan bibehålles. Linan hoprullas och inlägges, antingen hel eller till någon del, i mon efter längden, och ligger så länge quar tills inga Luft blåsor synas upstiga från Tjäran, som då ger till känna, att den är jämt genomdragen. I öfrigt bruka, ingen annan sort preparation med dem. Linornes durabilitet är olika, nästan vid hvar Grufva och ankommer mycket huru de ansas. Vid Churprins brukas den försigtigheten, att så snart upfordringen slutas, uplindas Linorne på Linkorgen för att torka, och skall där uthärda 1, 2 ja stundom 3 år; då deremot på de flesta andra ställen man sade mig, att de föga kunna begagnas öfver 1/2, högst ett år. Tunnorne, som nyttjas till upfordring är för hvart ställe nog olika i anseende till Rymden och ännu mera i anseende till vigten, som alt ankommer på malmsorterne. Vid Rammelsberget är Tunnorne ovale, 1 aln 20 tum höga, 18 tum breda och 5 qvarter 2 tum långa ofvan, samt 4 1/2 qvarter långa och 15 tum bre
da vid Botten. Vid St: Andreas berg äfven ovala Tunnor: 28 tum lång och 18 1/2 bred ofvan, 5 qvarter djup och 21 1/2 tum lång och 14 Tum bred vid botten. Handhaspels-Tunnorna rymma vanligen 1/4 emot Vindtunnorna. För Utfordring af malm och Berg utur Orter, och dess bortkjörning från Lafvan till Skedhusen, nyttjas alt små kärror eller vagnar, som gå på 4 små Tackjärns hjul och en särskilt derföre inrättad Slangång. Inrättningen medför väl någon kostnad, men gjör ock god nytta såmedelst, att en eller högst 2:ne karlar kunna med en sådan vagn, Hunn kallad, på en gång utfordra 5 a 6 gånger så mycket som med vanlig Skottkärra. Vid Rammelsberget nyttjas en nästan sådan Inrättning att transportera Sylta, som upfordras ur Grufwan utföre en tvärbrant af Berget, ner till Settsväschet. Hunnen är 1 aln bred, 3 alnar lång och 3 1/2 qvarter djup invändigt. 2:ne Slangångar ligga till breds, och äro Hunnarne fästade vid Linor, som vid Grufvan lindas omkring en vanlig Linkorg. Så fort den ena blifvit fyld och släppes lös, går den af sig sjelf utföre, och med det samma updrager den andra, som emedlertid vid Settsväschet blifvit urtömd. Med en bröms omkring Linkorgen stänges och modereras hastigheten efter behag. Pumpvärken äro i allmänhet vid alla Tyska Grufvorna i mycket godt stånd, så mycket nödvändigare som de flästa Grufvor till öfverflöd besväras af vatten. Där belägenheten tillåtit att indrifva Stollar
till Grufvorna stå Konsthjulen nedre uti Grufvorna, då antingen vatten inledes på dem ifrån dagöpningen, eller genom någon högre stoll, och afflyter genom den lägsta. Äro Grufvorne mycket djupa eller mycket vattusjuka, att 2:ne konstinrättningar fordras, står ett hjul vid öfra Stollen och updrar Grufvans vatten från den öfra hälften, och det andra vid nedra Stollen, som upfordrat vattnet från djupet. Drift-vattnet går då från öfra hjulet på det undra. Inrättningen af konsterne är alt den vanliga med hvef, Vänvallar och Korgstänger, och skiljer sig hufvudsakeligen ifrån de hos oss brukelige i omkostnaden vid Byggnaden, som där aldrig sparas. Pumpkihlarne nyttjas alt af Trä på vanligt sätt borrade, men Sättarne af Tackjärn, där ej något frätande Grufve-vatten det förbjuder. Deras längd är högst 1 Lackter, och sammanskarfvas med kihlen medelst utborrad hylsa af Trä med jernringar, som sättes omkring nedre ändan af Sättaren och öfra af kihlen. Uti denna Hylsa är och sprundet uthuggit. På Harzen nyttjas ej öfver 5 Lackters långa Sättningar, men i Saxen 18 alnar, då 2:ne Tackjerns Sättare tillsammanfogas på lika sätt, som de fastgjöras vid kihlen. Kihlarne äro altid 12 alnar. Diametern af Sättarne är nog olika, och proportioneras efter det mera eller mindre tillopp af vatten, som på olika djup finnes, och var i Samson vid Andreasberg, där vattnet up fordras 140 Lackter, följande: 1:sta sättningen, sättarnes diameter 12 1/4 tum 2:dra Dito 11 3/4 dito
3:dje Sättningen. Sättarnes diameter 11 1/4 tum 4:de dito 11 3/4 dito 5:te dito 11 1/4 d:o 6:te Dito 10 3/4 d:o 7:de dito 10 1/4 D:o 8:de dito 10 1/2 D:o 9:de Dito 11 Dito. 10:de Dito 10 1/2 d:o 11:te dito 10 1/4 dito 12:te dito 9 3/4 dito 13:de dito 9 1/4 dito 14:de Dito 9 1/2 d:o 15:de Dito 9 1/4 Dito 16:de Dito 10 dito 17:de Dito 9 1/2 dito 18:de Dito 8 1/2 dito 19:de dito 8 1/2 dito 20:de dito 9 1/2 dito 21:sta dito 9 dito 22:dra dito 8 3/4 dito 23:dje Sättningen. Sättarnes Diameter 8 Tum 24:de Dito 9 1/2 dito. 25:te Dito 8 d:o 26:te Dito 8 3/4 d:o 27:de Dito 8 dito. 28:de Dito 8 dito. Kihlarne hafva där alt lika Diameter, 3 tum. Vid Freijberg, i Grufwan Beschärte Glück, varierar endast Sättarnes diameter för hvart Gezeugstreck, då tillika kihlarnes Diameter proportioneras derefter, neml: 1sta Gezeugstrecket. Sättarnes diameter 14 tum. 2:dra Dito dito 12 tum. 3:dje Dito dito 12 d:o 4:de Dito d:o 10 d:o 5:te Dito dito 8 d:o
Till 14 Tums Sättare nyttjas Kihlen af 5 Tums diameter till 12 tums, 4 tum, och till 10 och 8 tums 3 tums Kihl. Pumpkannorne äro 4 Tum tjocka Träbrickor, som omgifvas af Ringläder 3 tum högt och tillhopa sömat af flere rimsor groft rödt Saffians läder, hvilket sades vara det mäst biståndiga. Vid Samson bestås 3 lod Läder i veckan för hvarje pumpsättning, till dess vidmagt hållande. För att få de gutne Pumpstöflorna jämna inuti, borras de så långt draget räcker. Inrättningen dertill är Simpel, och består deruti, att Pumpstocken lägges på en Bänk, som på trissor är Horinzontelt rörlig fram och tillbakars. Ett hjul af järn fästas på en fyrkantig axel, hvilken fastsättes i ändan af någon hjulnål. I Peripherien af hjulet är 4 stycken vassa stålbitar inskurna, och så passade, att de vid omvridningen inuti pump Stöfveln jemt borttaga dervarande ojämnheter. Så fort borrningen går, makas Bänken af en karl medelst vändbom småningom framåt. Om Malmskedning, Sållsättning och Torrbokning. Nedre uti Grufvorna skiljes i möjeligaste måtto Bergarten ifrån den malmförande Gångarten, då det förra nyttjas till fyllning på förtimringar &c: och den sednare upfordras. Vid upkomsten i dagen skiljer Lafkarlarne det grofva ifrån det fina, hvaraf alt det fina med
Stenar om Hönsäggs storlek inkjöres uti det så kallade Settsväschet och det gröfre uti Skedhuset. Efter malmarternes olikhet m: m: förrättas sedan skräd- eller Skedningen i flere Sorter; Såsom vid Rammelsberget, där förnämligast förekommer 2:ne malmsorter, koppar och Blyglans, skiljes den endast i 3:ne. Hvaraf ren kopparmalm blir för sig, Blyglans för sig, och blandad koppar och Blyglans för sig. Vid der varande Sållsättning, som alt tillgår på vanligt sätt i ackttages det samma, och som här intet nyttjas några Bokvärk, bortkjöres alt hvad som ej synes vara någorlunda helskjeft. Vid öfver-Harziska Värken nedkjöres all malmen från Grufworna till Bokvärken, där den skedas, Sållsättes och bokas och Vaskas. Det finare eller Grufve syltan slås på ett lutande Plan, som på botten har 2:ne Sigter, den ena öfver den andra, och hvaraf den öfra är gröfst, hvilket med en inrättning från Bokverks hjulstocken skakas upp och ned, hvarigenom den upsatte Grufvesyltan skiljes i 3:ne Sorter i anseende till grofleken, och blir tillika genom påsläppt vatten renskjölgd. Det gröfsta, som ej går genom första Sigten, sönderslås med Hammare af Gossar, och Skiljes merendels i Stuffertz, som är helskieft malm, mittelertz något sämre och Pochertz ännu sämre, och måste bokas och vaskas. Där ädlare arter af Rotgylden och Fahlertzer förefaller, får de heta Stuffertz och Blyglans Stuffen för Glansertz. Det finare, som ej går genom andra
Sigten, sållsättes på gröfre Såll, äfvensom det finaste på finare, och skiljes således i förenämnde Sorter, samt anses, ehuru nog Bergbländat, för tillräckeligt rikt att smälta. Vid Sangerhausen och Eisleben förrättas skrädningen endast med Hammare, och skiljes i swart skiffer, Grün Skiffer, Nobrig Skiffer och Ertz. Mera noga tillgår vid Grufvorne omkring Freijberg, som ock torde vara med nog skäl i anseende till de åtskilliga malmblandningar där förefaller. Malmerna skiljas där i 6 sorter, utom Bergarten, neml: Stuffertz, Glans-ertz, mittel-ertz, kupferertz, kies och Pockertz. Den finaste Syltan harpas antingen utföre 2:ne olika grofva och sluttande såll med påsläpt vatten, eller och inlägges den uti en Tunna, flätad af 1/2 Tums breda järnrimsor med 1/2 tums fyrkantiga hål. Tunnan går till hälften ner uti vatten och omföres med en hvef. Nedanföre är 2, ibland 3 olika grofva Såll, hvaröfver malmen, sedan den i Tunnan blifvit tvättad drages, och såmedelst sorteras till grofleken. Efter sorteringen plockas den af Gossar, för att skiljas i ofvannämnde sorter, och det fina, som afskjöljes, sållsättes genom 2 a 3 Såll, hvaraf det gröfsta har 1/4 tums grofwa hål och det finaste en knapp 1/8 tum. Den gröfre stenen eller malmen skrädes med Hammare, och det fina, som dervid blir, sållsättes äfven. Vid Altenberg undergår malmen ingen sort skrädning, utan blir alt, emedan Zuittern deruti så fint är inmängd, Våtbokad.
Deremot vid Zinvald, där Graupen i Gröfre korn mäst förefaller, frånskiljes den mästa Bergarten med Skrädning. Så väl på Harzen, som vid Freijbergska Grufvorne torrbokas all den genom Skrädning och Sållsättning erhållna Malmen, utom Pochertzen, som våtbokas. Bokverket dertill är en vanlig inrättning med öpen kista framåt, och är merendels tillika vid hvarje Bokvärk en mera eller mindre konstig inrättning af Sigt, hvarigenom den finbokade malmen sigtas. Hvad nytta detta vidlöftiga förfarande med malmerne kan medföra, lemnar jag derhän; det är dock visst, att de derigenom ingalunda kunna sägas blifva frie från medföljande Bergarter, men väl till halten till någon del concentreras. Kostnaden dervid är stor, och är det ej sällsynt att vid en del Grufwor, såsom vid Beschärte Glück, finna 26 Gossar sysselsatte med Skrädningen med Hammare och 76 vid Plåckningen och Sållsättningen, utom några Stigare, som hafva tillsyn dervid. Aflöningen sker alt för dagen, och upgafs den för 14 dagar, för det första vara 26 a 28 R:dr och för det senare 70 R:dr, Torrbokningen inberäknat, som betalas efter ett mått, som är ovalt, 13 tum långt och 9 1/2 tum bredt ofwan och 1 tum mindre under, samt 10 tum djupt, a 12 pfennig eller 1 Sexer. Emellan 4 och 500 Centner slig skall på denna tid vunnits. Vid Churprins sysselsättas 43 Gossar med Skedningen, hvars aflöning på 14 dagar kostar 50 R:dr 6 groschen, och med plåckning
och Sållsättning 48 Gossar, kosta 46 R:dr 14 Groschen, samt Torrbokningen 4 R:dr. Den vunna Sligen derefter 390 Centner. Upgången Gangertz eller upfordrad malm och Berg dertill ur Grufvan 360 Tunnor. På ett Qvartal har vid Grufwan Himmelsfürsten blifwit upfordrade 5602 kubel Gangertz, hvilken blifwit skedad i 4 sorter, och hvaraf af den första erhållits 24 Kübel, den 2:dra 363 Kübel, den 3:dje1799 Kübel, och till våtbokning 2364 Kübel, det öfriga rent Berg. Omkostnaden härvid har, tillika med Torrbokningen varit 293 R:dr 4 groschen 11 phennig. Den härefter till Hyttan lefvererade sligen, eller som den kallas ertzen, har vägt 1539 1/2 Centner 2 3/4 marker, som enligt profver innehållit 1183 marker 11 lod Silfver, och blifwit betald med 15592 R:dr 13 gros: 10 ph:. Vid samma Grufva och på lika tid är i Settsväschet efter lefvererade 18839 Kübel vunna 628 Kübel Settsertz, 176 Kübel Flamertz, 4791 Kübel Pochertz och 187 Kübel Berg, hvarifrån åter är plåckat Hammarerts 1594 Kübel, Sneidertz 949 Kübel, Pocherts eller Pochberg 7258 Kübel, och rent Berg 2906 Kübel, som alt tillsammans kostat med Torrbokningen 237 R:dr 2 gros: 8 ph:. Ertzens vigt härefter vunnits har varit 622 Centner, som skall innehållit 431 marker 9 lod Silfver och blifvit betald med 3538 R:dr. 8 gros: 9 Phennig. Om Bok- och Vaskningen. Enligt hvad förut är nämnt Bokas och vaskas endast den malmen, som intet tillräckeligen genom skrädning kan från sitt medföljande Berg afskiljas; det är så
ledes en obetydelig qvantitet i afseende på det hela, som på detta sätt tillgodogjöres. Bokverken äro alt på vanliga Tyska sättet inrättade med 2:ne fält och 3 Stampar i hvardera; Bokkistan 3 qvarter djup. I yttersta ståndsulorne för hvarje fält till vänster insläppes Bokvattnett genom ett där huggit hål, och i de andra till höger afflyter det Bokade genom ett groft messings Sigt af 9 tums högd och 7 tums bredd. Stamparne nyttjas alt af gutit järn, fyrkantige, omkring af 5 lispund vigt, och får den första till vänster heta Bleckstamp, den medlersta mittelstamp, och den yttersta till höger Ertz Stamp. Den 1:sta har 10 tums rest, den 2:dra 9 och den 3:dje 8 tum. Boksulor nyttjas ock af gutit järn 6 qvarter långa, 5 tum tjocka och 8 tum breda. Vid någre Bokvärk omkring Freijberg, har man i senare åren börjat att låta det bokade Godset af Sqvalpningen skjöljas öfver, och anses bättre, för att erhålla jämngrof Heijdel och Slammer. Frammanföre Bokverken rinner godset uti flere smala Rännor, hvari Hejdeln lägger sig, och på längre afstånd aflånga Sumpar för Slammernes samling. Vid Altenberg finner man sällan mera än 3 Stampar för hvarje hjul med annars vanlig inrättning. Bokningen sker där på Tennich eller Stensulor. Det bokade utrinner genom högra Stolpen och ett messings sigt; går sedan, i stället för uti Sumpar, genom långa Smala rännor uti slammgrafvar, 2 ställda i bredd, hvardera 14 alnar lång och 1 1/4 aln bred. Vattnet insläppes uti Binan, och rinner derifrån ner i Grafven, hvarest det orört lämnas att sätta
sig efter sin egen tyngd. Så fort den ena grafven blifvit full, släppes vattnet i den andra, hvarunder den förra uröses, samt fördelas således, att det öfra närmast Binan och till tvära sluttningen af godset vidtager, tages för sig och får namn af Groft, det andra, som utgjör sjelfva sluttningen, hvilken är 2 a 3 alnar lång, för sig och kallas mittelsort, samt det 3:dje, som är nederst och intet satt sig, utan är fint och Leracktigt kallas Sumpslam och nedskjöljes uti 2:ne nedanföre Grafven varande fyrkantige Sumpar, där det får rådrum att sätta sig. Denna omväg nyttjas endast för att sortera Godset efter sin finhet, som för Stosshärdarne här brukas är nödvändigt. Vid ett nytt Bokvärk här byggdes ärnade man gjöra inrättning att Boka öfver Sprund, som vid Freijberg, och ansågs vara bättre än det förut brukeliga genom sigt. Under Bokningen inlägges all malmen vid Bläckstampen litet i sender, och är för dess jämna matande eller tillslagning af malm, vid åtskilliga Bokvärk en särskilt inrättning gjord, bestående deri, att Bakföre Bokvärket är en fyrkantig låda med Spits neråt, hvarifrån går en Trumma ner uti Bokkistan vid Bläckstampen, en stång står ofvanpå Trumman, som af ett Hack i stomskaftet tillstötes, så snart stampen ej har tillräckeligen malm, då Tunnan kommer i en liten skakning och malmen, som deruti blifwit inlagt deruti efterhand nedfaller. Mycket Bokvatten nyttjas vanligen i synnerhet på Harzen, hvaraf ock det mästa Bokade godset blir mycket groft, utom slammerna, som äro till mindre
qvantitet och af vanlig groflek. Sättet att rengjöra det Bokade är dels med slammning, dels Stossning och dels Vaskning på Blåtta- och Dukhärdar. Det senare är förut almänt känt, och kan således här förbigås. Slammningen vid öfver Harziska Verken är egen och förtjenar vist intet namn af den bästa, men går mycket fort. 3ne Grafvar syrselsättas dermed vid hvart Bokvärk; hvar Grafven är 7 alnar lång, 1 aln bred och 1 1/4 aln djup, samt stupar 14 tum. Binan är stupande framåt Grafven och smalare Bak än framtill 3 1/2 fot lång. Vattnet ledes genom en Ränna under Binans botten. och rinner in i Grafven öfver Gafvelkanten. Då Slammningen förrättas upplägges det grofvaste, som alt Slammas uti Binan, och neddrages med en kista af Träd, i stora portioner. Vatten påsläppes till myckenhet, och Slammaren rörer och makar godset flere gånger med kistan emot vattnet; så fort detta skjedt några gånger, neddrages nytt Gods ur Binan, och förfares på lika sätt tills sluteligen Grafven blir full. Godset, som härunder lägger sig i vanlig sluttning afdelas härefter i 2:ne delar, den öfra något större än den nedra, då den öfra delen med Spadar öses i Binan till andra Grafven, att där på lika sätt omslammas och det nedra förvaras att vaskas pa sätt jag nedanföre får nämna. Efter andra omslammningen, då Grafven intet är öfver 2/3 full, afdelas ock Grafven i 2:ne delar, då den öfra, som omtrent är 1/3 del lägges i 3:dje Grafven att omslammas, och det nedra i första Grafven att
där tillikamed Heijdeln slammas. Tredje slammningen, då Slig gjöres, förrättas att på lika sätt, och skjutes godset endast då mera emot vattnet än förut samt Grafven slammas ej öfver 1/3 del full. Det som då afrinner samlas i en särskildt Sump, att tillika med nedre stycket efter första Slammningen vaskas, och det som efter de första Slammningarna bortflyter förvaras särskildt till vintertiden, att ombokas och på vanliga Dukhärdar till godo gjöras. 3 Personer Sysselsättas med Slamningen, utom en, som öser ur Rännorna i första Slammgrafven. Vaskningen, som på nyss nämnde arter efter Slammningen förrättas, kallas Groppväsche. Härden dertill är gjord som en vanlig planhärd 27 fot lång, 3 1/2 fot bred, och stupar på hela Längden 27 tum. Vid öfra ändan är en så kallad fälla eller låda, trekantig med 5 tums hög brädd framåt Härden och något högre Sidobräddar, samt har en smal öpning baktill, hvarigenom Vattnet inledes och Stupar några Tum framåt. På Härden alt upp till fällan lägges grofva Buldans-Dukar. I fällan inlägges godset, som skall vaskas, då en gosse rörer deruti med en kista af Träd, hvarigenom det af vattnet skjöljes öfver fällans kant och flyter utföre Härden i mån af sin tyngd. Uptryckaren, hvilken inlägger i fällan det som skall vaskas stryker ibland Härden med kistan för att förekomma fåror af vattnet, men för öfrigt lämnas alt att bero af sig Sjelft. Det myckna vattnet härvid nyttjas, bidrager väl att till det mästa afskjölja Bergarterne, men ock tillika en god del slig; äfvensom det som stadnar på Dukarne, och
hvaraf omkring på öfra halfva Härden anses för rent nog, dock är nog orent eller Bergblandat. Dukarne af skjöljas i sina särskilta Sumpar, och förvaras det som blir på nedra halfwa Härden till ny omväskning. Hvad som afrinner samlas i Sumpar utom Bokvärket att om Vintern finbokas och på andra Dukhärdar rengjöras. På de få Ställen, där Slamning omkring Freijberg nyttjas, tillgår den lika med Hvad tillförene här i Sverige skjedt med Hand Slamning. Stosshärdar nyttjas nu mera allmänt och berömmes mycket, för sin förmån framför Slamning och vaskning. Inrättningen af dem är den vanliga, utom det att Härdbottnarne numera nyttjas aldeles plana utan afsattser. Härdens längd är 7 alnar och bredd 2 alnar 20 tum. Lutande Planen i öfra ändan 1 aln bred, och Stupar 8 Tum framåt. Ställklots brädet 1 aln 14 Tum bredt och Stupar, 9 Tum. 17 Ställklotsar nyttjas att därmed jämt utsprida öfver Härden det med Vatten blandade Godset. Vid Stosshärdens bruk ankommer alt derpå, att Godset, som skall Stossas, i möjeligaste måtto är lika fint, att i proportion derefter utspäda det med en lagom mängd vatten, att vattnet och godset rinner till lagom mängd och jämt utföre härden, samt att Härdens stup och Stoss är rätt proportionerad för särskilta godssorter. Alla dessa omständigheter kunna ej under någon generel regel anföras, utan böra de bero af erfarenhet och försök, efter arternas olikhet. Vid Freijberg och Grufvan Churprins stupar Härden för ordinair grof Heijdel 10 tum; Fin Heijdel 9 tum och Slamm af för
sta Sumparne, som där får namn af mittelSlam 7 a 8 Tum samt för 1sta satts 5 a 6 Tum. Stossen eller Resten på Härden för Grof-Heijdel 9 Tum, Grannheijdel 7 Tum, mittelslamm 4 Tum. Slammer, som får namn af första sats 3 tum, 2dra Sats 2 1/2 Tum, 3dje Sats 2 1/2 tum, 4:de och 5te Sats 1 1/2 tum, 6 och 7 Sats 1 1/4 som 8de Sats 1 Tum och Sumpf eller finaste sort Segslam 3/4 Tum. Med liten Stoss kan Härden Stossas full till 7 Tums högd, men med större, eller för gröfre Sorter ej öfver 3 a 4 Tum. Tiden, som dertill kan åtgå är olika, och varierar ifrån 3 timmar, som är tillräckeligt för gröfsta sort Heijdel, till 24 Timmar för Segslammer. Efter slutad Stossning afdelas godset på Härden i 3 delar, då stigaren med En kista löst förer det öfversta emot Vattnet, hvaraf han ser, hvarefter delningen bör ske, neml: det nedra så långt det synes grått, det medlersta något gråblått, och det öfra mera i blått stötande. Det undra lägges för sig, att tillika med det, hvarmed Stossningen börjades omstossas, och det medlersta och öfra hvar för sig, för att, då någon qvantitet blifvit samlad särskilt på lika sätt handhafvas. Grof och Grann Heijdel måste alt 4 gånger omstossas, då Sluteligen öfverst erhålles en någorlunda ren slig, och medlerst en blandning af medföljande Halfmetaller med någon Glans och Bergart, Veisertz kallad. Det nedra lägges då till omstossning med medlersta styckena af de föregåendes. Mittelslam och 1sta Sats storslas hvardera 3 gånger, och erhålles derefter äfven någon Slig. men efter 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te 6:te, 7:de, 8:de Satserne och Segstam, vinnes endast Weisertz,
Stossningen sker ock med dem 3 gånger. Det som under Stossningen afflyter från Härden undersökes af Stigaren med ett Sichertråg, då i den händelse det befinnes innehålla något, ledes i en särskilt sump att förvaras och till godo gjöras i annat fall får det fritt bortflyta. Sligerne blir genom detta arbets sätt någorlunda rena, utom Weisertzen, som man endast söker få till den halt i Silfver, att den till Hyttan får lefvereras och är minst 3 lod per Centner. Vid Altenberg Rostas all malmen innan den Bokas. Bokningen och sorteringen sker, som förut är nämnt, och rengjöringen till Slig till det mästa med Stosshärdar, med iackttagande af beskrefne omständigheter. Efter 3 gångers Stossning blir Godset, som det heter, sorterat på en Slamgraf af 10 alnars längd och 3 1/2 qvarters bredd och 2 a 3 tums stup. Godset uplägges till den ändan i Binan och nedslammas i Grafven med Handslammning på vanligt sätt. Det bättre sätter sig då närmast Binan till vidpass 1/3 del af Grafvens längd, det dernäst tages till omstossning, och det nedersta anses odugligt. Binstycket eller det öfra vaskas härefter en gång öfver en Dukhard om 9 alnars längd 4 qvart: bredd och 7 a 12 tums stup. Hvad då af öfversta Dukarne afskjöljes föres till Hyttan, och Rostas uti en vanlig Calciner-ugn, 9 a 10 Centner hvarje gång. Rostningen påstår 5 a 6 Timmar, och tillses att derunder alt svafvel afröker, samt i möjligaste måtto Järnet och Vismut, som ibland är Tennmalmerna följacktige, Calcineras. Efter slutad Rostning blir Godset å nyo öfver en Dukhärd afvaskat, hvarefter det som
stadnar på öfversta Dukarne anses för tillräckeligen rent, och får namn af steen. Separation och Dukväskningen förrättas af Stigaren, äfvensom Rostningen, då likväl Smältaren tillika är närvarande. Mängden som hvarje vecka Bokas förhåller sig olika efter arternes hårdhet och äfvenså Qvantiteten af Slig, som derefter erhålles. På Harzen vid Clausthal upgafs, att i veckan kunde med 6 Stampar 1000 a 1100 Centner Pockertz upbokas, och att Sligvinsten derefter varierade ifrån 66 a 68 till 190 a 200 Centner det högsta. Aflöningen är för dagen, och skall den vid de fläste Bokverken, där 20 Personer dageligen sysselsättas, i veckan stiga till 24 a 30 Gyllen. Vid Andreasberg bokas per medium i veckan 7 Dreim eller 1400 Centner, hvarefter på det högsta vinnes 132 Centner slig. Omkostnaden räknas där till 18 Gyllen i veckan. Vid Freijberg och Grufwan Chur prins bokas på 14 dagar med 12 stämpar 204 Fohren eller 2040 Centner Pochertz, som med 7 arbetare och 2:ne Stosshärdar tillgodogjöres med en kostnad af 15 R:dr 9 Groschen, och hvarefter vunnits 110 Centner Slig. Vid Himmels fürsten har på ett Qvartal med 3 Stosshärdar 88 1/4 Centner slig erhållits, som i Vaskarelön kostat 97 R:dr 3 Gros: 6 phen: Det upgångna Pockberget härtill synes af det föregående under Articeln malmskrädning. Silfver skall i denna Slig varit 79 marker 15 1/2 lod, och hvarföre i betalning erhållits 306 R:dr 10 Gros: 1/3 Phennig. Vid Rothe Seche vid Altenberg bokades och tillgodogjordes år 1791: 63620 Centner Tennmalm, hvarefter erhållits 583 1/2 Centner slig eller Steen. Omkostnaderne dervid upafs följande:
Forlön för Tennmalmen till Bokverken 618 R:dr 18 gros: Dito Rostnings omkostnad 60. 1 Boknings och Vasknings lön 274 9 Smides omkostnad för verkets vidmagthållande 23: 11 4. Materialier 56. 5. 6. Stampar för 198: 16. 8. Ved 256 18. Förlöner för diverse och Sligen- 180 5 9 Diverse omkostnader 167 13 11: Summa 1985 R:dr 4 gr: 12 ph: Hvaraf Således hvarje Centner Tenn-slig kommer att kosta nära 3 1/2 R:dr, som är mindre betydligt, då till en Centner Slig fordras 109 Centner malm. Om Smältningarne, Tillvärknings Qvantiteterne och dess Afsättning. Vid Gosslar eller Rammelsberget bibehålles ännu den gamla förut kända Smält processen; att här beskrifva den vore derföre ett öfverflöd. Ugnarnes antal är för det närvarande 16 för Bly och 4 för koppar Smältning, utom Darrugnar, Drifugnar, Gårugnar med Flameld och en Blyfrisknings ugn, som isynnerhet där mycket berömdes. Blysmältnings ugnens högd var 5 alnar, mellan Bröstet och forman 5 qvarter och bred 3 qvarter, samt något trängare upåt. Botten sluttade från sidorne till en mitt uti djupare ränna, som går emellan Forman och Bröstet och sluttar starkt där framåt. Forman 1 1/2 Tum vid och sitter 6 Tum från Botten af Rännan. Grund stybbet tillredes af 1/5del stybbe och 4/5 delar Lera, samt rednings-stybbet 2/5 delar stybbe och 3/5 delar Ler. Samma blandning skall och nyttjas vid Blysmältningarne. Smältningen tillgår på vanligt sätt, och sades, det
man nästan altid kunde räkna på 90 Procent Bly efter Gleten. Vid Drifningarne, hvartill vanligen tages 30 Centner Bly, vinnes endast 15 a 16 Centner Glete. Den Zinck, som på Zinckstolarne vid Smältningarne erhålles, sammansmältes i Jernskopor med derpå lagde stora eldkol, för att afskilja medföljande Bly, som, då det smälta utslås i en grop på Hytte golfvet, stadnar vid botten. Att sedan få det i små runda kakor, omsmältes det på lika sätt andra gången och slås uti en annan skopa, på hvilken, då Zinken vid kanterne börjat stelna, slås ett någorlunda hårdt slag invid skedbladet, hvarigenom Zinken släpper den; och om något Bly ännu skulle finnas närvarande, afskiljes det ytterligare. Malmens generela halt räknas vara 3/8 a 1/2 lod Silfver, 7 a 8 proCent Bly, 3 a 4 proc: koppar, 25 a 30 proc:, Svafvel, och en obestämd qvantitet Zinck. För en Ugn skall om dygnet kunna försmältas 12 Schärm a 4 Centners vigt, Rostad malm 6 Schärm, 2 Centner Qvickslagg och 1 1/2 a 2 Centner Glete. Tillvärkningen kan per medium räknas till 4000 marker Silfver, 12 marker Guld, 7000 Centner Friskbly, 8 a 900 Centner Garkoppar, 6500 Centner Röp Glete, 200 Centner Zinck, 17 a 1800 Centner Svafvel jemte victriol, samt årliga afkastningen 29 a 30000 R:dr. Vid Clausthal och Zellerfeldska Hyttorne har i senare åren Precipitations smältning med Granulerat Tackjärn blifwit införd. Ugnarne äro där 24 fot höga, upputi 3 fot i Diameter och runda ned till Bröstet, som är 4 fot högt. Blir sedan i aflång fyrkant 2 alnar emellan Bröstet
och Forman och 1 1/2 aln Breda. Redningen gjöres af 1 del Lera och 2 delar Stybbe med lutande Botten från forman fram till förhärden, som på vanligt sätt är tillredd framför Bröstet. Till Smältning tillagas för 12 timmar en Breda eller Rost af 30 Centner slig, 36 Centner slagg, 16 a 20 Centner verk och ungs, brått, 4 Centner hård, 2 Centner afdrag efter drifningen och 4 a 5 Centner granulerat Tackjärn. Ordningen dervid är, att underst lägges 12 Centner Slagg, derpå 2/3 af Sligen, så 12 Centner Slagg, 16 a 20 Centner Verk, den återstående 1/3 delen af sligen och öfverst Härden och afdraget. Järnet inblandas ej i Bredan, utan påsättes litet efterhand. Emellan hvar uppsättning får Ugnen drifva ner 2 a 2 1/2 aln, då först inslås några Byttor vatten, hvarefter påsättes 1 fat af Bredan, så 1 fat kol och 2 a 3 fat verk, och derpå åter 1 fat kol, hvarmed vidare fortfares tills ugnen blifwit fyld. Sådane Upsättningar gjöras 4 a 5 på 12 Timmars tid, och hvartill skall åtgå 4 karren kol. Fatet hvarmed uppsättningarne af Bredan gjöras är 3 qvarter långt, 12 Tum bredt och 3 Tum djupt. Tages altid rågat. Kolfatet 5 qvarter långt, 3 1/2 qvarter bredt och 5 Tum djupt. Nasen vid forman hålles altid, ju längre ju bättre, och då förhärden blifwit utbränd, som ofta händer, dämes ugnen och Brösthålet tilltäppes, samt ny härd inslås. Kopparen här vinnes segras på vanligt sätt och skickas sedan till Lauterthal att garas. För Drifningen inslås Testen af lutad aska 7 fot i Diameter och mycket Flack. 72 Centner Bly inlägges till hvar drifning, som påstar i 24 Timmar och
hvarefter fås 40 Centner Glete. Till en sådan Drifning åtgår 6 malter ved och 4 Schoch, eller 240 Stycken Risknippor, af Granris Qvistar sammanbundne. Bly friskningen förrättas på lika sätt som vid Rammelsberget. Af afl: Berghauptman von Rehden gjordes för 3 år sedan ett dristigt försök, att uti en ovanligt stor ugn smälta Blyglanserne, hvarigenom förmodades utfå en större Blyhalt med besparing af tid och kol. Olyckligtvis var ugnen under mitt vistande vid Clausthal redan nedrifven och försöket så föracktadt, att man knapt ville tala derom. Som det berättades skall ugnen varit 40 fot hög och 20 fot i diameter, med ett galler af Sandsten några fot öfver Redningsbotten. Bäljorna härtill voro ännu qvar, och gjorde like Orgelbäljor som förenade sitt väder i en så kallad condensor, hvarifrån det genom Trummor widare leddes till 8 Stycken formor, som till lika afstånd ifrån hvarandra setat i ugnen. Formornas direction skall varit så, att blästern korsvis stött tillsammans vid Centrum af Ugnen. Vid försöket med denna Ugn, som blott en gång blifwit anstält, här hettan varit otrolig stärk och Smältningen så skyndesam, att godset uti förhärden intet kunnat handteras, utan runnit öfver Hytt golfvet. Man har således af detta försök intet kunnat döma till dess mera eller mindre förmån, och Herr von Rehdens tidiga död har gjordt alt hopp om intet att vidare få höra derom. En mindre ugn har sedermera blifwit upbygd efter samma idé som den förra. Den var 26 fot hög, 5 fot i Diameter ofvan och 7 fot under. Har 8 Stycken formor, lika stälde som ofvan nämnt är, 3 tum höga och 4 Tum breda, och sitta 1 fot inuti Ugnen, samt 10 qvarter från
botten. Uti grunden är en guten Tackjärns kittel, af lika vidd med Ugnen, inmurad, uti hvilken redningen inslås, och som består af förutnämnde blandning af Lera och Stybbe. Af de 4 försok, som med denna ugn blifwit gjorde, sades vara funnit, att på 14 dagars tid mera kol till lika qvantum slig åtgått, än i de vanliga ugnarne, och Bly vinsten varit mindre. Med Smältningen vid Andreasberg tillgår i det närmaste lika som vid Clausthal, allenast att, som dervarande malmer, medför flere halfmetaller, som ingår i Skärsten, hvaraf Silfret blir Svårare att uttaga och förorsakar större Bly förlust, så måste den omsmältas på en vanlig drifugn med flammeld, då halfmetallerne dels afröker, dels förslaggas, Till en sådan smältning tages 30 Centner i sender, som alt tvänne gånger på lika sätt omsmältes; och berättades, att af 800 Centner, som första gången smältes, blir intet mera än 200 i behåll, och af desse vid andra omsmältningen blått 82 Centner öfriga. Denna Skärsten råstas sedan på 10 eldar och smältes på Lågugn till Råkoppar, hvilken håller 10 a 11 lod Silfver på Centnern, och som sluteligen med vanliga Segrings och Darrnings Processen uttages. Årliga tillverkningen vid öfver Harziska värken är öfver hufvud 34000 marker Silfver, 40000 Centner Bly, 20000 Centner Glete och 700 Centner koppar. Af en så ansenlig tillvärkning borde man kunna vänta en betydelig vinst, men hvilken, i anseende dertill, att alla Grufvorne drifvas för vissa Bolag eller Gevärckschafter, swårligen kan bestämmas. Likväl kan man med skäl säga den vara obetydelig, då af nära 200 Grufwor som arbetas, knapt 14 el
ler 15 gifva utbyte. Vid Lauterbergs kopparvärk, som drifves eför publique Räkning, smältes all malmen oråstad. Ugnarne dertill äro 6 fot höga, Breda emellan Forman och bröstet 5 qvarter, och emellan pelarne 3 1/2 qvarter, samt något vidare uppåt. Grundredningen gjöres af 2 delar Lera och 1 del sand, som inslås med lutning från Forman utåt Bröstet. Forman sitter 17 tum ifrån Bottenhällen, som är af Sandsten och ligger Horizontel, samt är 2 tum bred och 1 1/2 tum hög. Rednings stybbet består af 3 delar stybbe och en del Lera, inslås derofvanpå till den högd, att det går jämt upp under forman, med 7 a 8 Tums lutning fram åt Bröstet. Vid Bröstets upmurning lämnas 2 Slagghål, ett på hvardera sidan af en fyrkantig kalksten, som lägges mitt framför och tätt intill Bröstet. På sidorna om denna sten gjöras 2 gropar af rednings-stybbet, hvaruti skärsten och Slaggen, som på samma gång utrinna samlas. Under Smältningen är allenast ett Slagghål i sender öppet, för att, när den ena gropen blifwit full af Skärsten, hafva den andra i beredskap. Beskickningen för ett 8 Timmars Schicht är 5 Centner Slagg och Flussspat tillsammans, 7 Centner stuffmalm, 2 Centner kopparbruks Slagg och 1 Centner slig. Till hvarje uppsättning uppsättes på 1 fat kol 2 1/2 a 3 fat af Bredan, och räknas 1 karren kol åtgå till 12 Timmars smältning. Skärstens-vinsten är olika, men räknas något när vara 1/4 emot malmen, hvarjemte tillika erhålles Råkoppar, då god Stuff Smältes. En Råsmältning påstår 4 veckor. Går ganska qvickt och ger glasig slagg. Så väl Slaggen som skärsten
och kopparen Spritas upp utur Groparne. Skärsten Rostas uti gropar af 8 fots Längd och 4 Fots bredd. I gafveln af gropen är ett fyrkantigt hål för bättre drag och Botten lutar framåt. Då Råsten inlägges, lägges framtill några tvärträn, derpå Vasar eller knippor af Ris, och deruppå 1/4 malter ved. Vidare inlägges Skärsten till en qvantitet af 50 Centner. Den Rostas vanligen på 8 a 3 Sådane eldar, och räknas dertill åtgå 2 1/2 malter ved. Råkoppar Smältningen förrättas på samma ugnar och redningssätt, som förut är nämnt, och continuerar hvarje 36 Timmar, då en Rosta eller 50 Centner Verk försmältes. Kolupgången är på 12 Timmar 12 a 13 Maas /: 10 maas är lika med 1 karren :/ kopparvinsten räknas vanligen till 24 a 25 Centner, jämte 8 a 10 Centner Spurstein eller Trottsten, som sedan Rostas och smältes för sig allena. Af ett kopparbruk efter 50 Centner Trottsten räknas 30 Centner Råkoppar och 4 Centner Trottsten. Garningen sker på liten Härd om 18 tums vidd och 7 a 8 tums djup, tillredd af 1 1/2 del Stybbe och 1 del Ler. Hvarje gång insmältes 2 Centner Råkoppar, hvarpå räknas afgå af Skärstens koppar 20 marker, och den som fås vid Råsmältningen 34 a 35 marker per Centner. Garningen påstår 3 timmar, och förbrännes derunder 3 maas kol, således 1 1/2 maas per Centner. Spritorna blir oändeligen tunna, mjuka och till färgen nära den Japanska kopparen. Årliga koppartillvärkningen räknas högst 4 a 500 Centner, som alt sändes till messings värket vid Gosslar. Smältnings omkostnaden på 1 Centner koppar
calculeras till 7 Gyllen och kolupgången 16 Maas. Ett maas är, i Svenskt mått, 30 Tum öfverst och 36 Tum underst i diameter, samt 20 Tum högt. 1 karren kol kostar där 1 R:dr 1 Gyllen. 1 malter ved, 44 Tum bred, 44 Tum hög och 5 fot lång, 9 1/2 mariengroschen, och 1 Sebock Vasar eller Risknippor, hvardera om 10 Tums tjocklek, 60 phennig. I anseende till den för vatten kostsamma och beswärliga Grufvubrytningen, drifves detta Värk ännu med förlust. Vid Sangerhausen nyttjas särskilta Sulu-och kopparbruks-ugnar, hvaraf de förra äro 16 fot höga; Vid forman breda 30 Tum och vid Bröstet 24 Tum, samt långa emellan Bröstet och Forman 7 qvarter: Ofvan är den lång emellan formoch Bröstmuren 18 Tum, samt 12 tum bred. Redning af Stybbe och Ler nyttjas här ej, utan inlägges en Botten-häll af en art grof Sandstens-Breccia från Kiffhauser Berget, och lutar 2 tum fram åt Bröstet. Emellan Bottenhällen och Forman är 28 Tum. Formans diameter 2 Tum, lutar in åt ugnen 1 Tum och sitter en Tum inom Formväggen. Den är guten af Tackjern och Lersmetas väl inuti Ugnen. På 3:ne Sidor äro Ugnarne innuti murade af huggen Sand sten till 6 qvart: högd öfver forman; men Bröstet och det öfriga af vanligt Tegel. Framför Bröstet är 2:ne förhärdar på lika sätt tilllagade som vid Lauterberg. Kopparbruks ugnen här lika dimensjoner som ugnarna vid Lauterberg, och Redningen deruti gjöres af mäst Sand med helt litet ler. Af här förefallande och förut nämnde Skiffer-arter, skall den Svarta Skiffern
hålla 1 marker koppar på Centnern. Grün Schiefer 4 a 6 marker. Nobrig Schiefer 4 marker och Ertz 8 a 9 marker. Skiffern Rostas på vanliga kallrostar med underlag af Risknippor i stället för ved. Till en Besckickning för 3 Schicht, eller ett dygns smältning, tages vanligen 60 Centner Schiefer, 7 a 8 Centner Ertz och 10 Centner Fluss spat. På hvar upsättning sättes till ett fal kol 3 a 4 Fat af Bredan, samt Kopparbruks Slagg efter behof. Ugnen får emellan hvar uppsättning gå ner 10 a 12 qvarter, för öfrigt förfares på vanligt sätt. Ett Sulubruk kan gå 16 högst 22 veckor, hvarefter väl en någorlunda mängd Skärsten erhålles, men hvilken skall vara nog fattig, hvarföre den Rostas på 3:ne eldar och blir sedan i samma Ugnar omsmält. Den härefter erhållna Skärsten råstas sedan på 9 eldar, hvarefter den försmältes på kopparbruks ugnen, då man räknar att på 1 1/2 dygn efter en Rosta eller 50 Centner erhålla 24 a 25 Centner Råkoppar. Till Rostningarne nyttjas alt Risknippor och kol af Qvist. Garningen förrättas där likasom vid Lauterberg på liten Härd, men tages ej mera än 1 1/2 Centner till hvarje garning. Afgången dervid räknas ifrån 9 till 12 marker på Centnern. Spritorna blir väl någorlunda tunna, men intet så som vid Lauterberg. Årliga Tillverkningen räknas per medium till 1500 Centner, som i Tillvärkning skall kosta 16 a 17 Thaler Centnern. Kolupgång till en Centner, 2 Fonder eller 32 maas, och till 1 Centner Skärsten vid Sulubruket 13 maas. Verket tillhör Bröderna Bettman i Franckfourt am main, hvilka försälja sin tillvärkning mäst på Preusen och skall
få 24 Thaler Centnern. Kolen kosta där 5 a 6 Thaler 1 Fouder, och 1 malter ved 1 Thal 4 a 1 Thal: 6 groschen. Vid Eisleben äro Smältugnarne 14 fot höga ofvan, 18 Tum breda vid Formväggen, 14 Tum framtill och 25 Tum emellan Bak- och Formmuren. Neruti mitt för forman, formväggen 30 Tum bred, vid Bröstet 24 Tum och 42 Tum emellan Bröst- och formväggen. Forman sitter 28 Tum öfver Botten, år 3 1/2 tum i Diameter och stupar 2 tum framåt Bröstet. Bottenhällen består där af en fingrytig Sandsten och stupar 2 Tum framåt Bröstet. För öfrigt äro ugnarne murade lika som vid Sangerhausen. Skiffern Rostas på vanligt sätt med underlag af Risknippor, och smältes sedan med tillsats af Kopparbruks slagg och Fluss Spat. Till en Beskickning af 24 Timmars smältning tages 96 Centner skiffer, 2 a 3 Centner Fluss Spat och 4 karren kopparbruks slagg; Upsättningarne sker likasom vid Sangerhausen, och skall på nämnde tid åtgå 1 a 1 1/2 Fouder kol och 8 a 9 Centner Skärsten erhållas. Skärsten concentreras här ej utan rostas genast på 8 a 9 eldar, hvarefter den i samma Ugnar och svit af Sulu Smältningen smältes på koppar, hvarefter åter med Sulusmältning fortfares. Skiffern är här ej så hård smält, hvarföre ock mindre Fluss spat nyttjas, men ock blir Slaggerne intet så rena och glasiga som vid Sangerhausen. Den koppar här erhålles, och som per medium räknas till 12000 Centner om året, blir för sin Silfverhalt Segrad vid Segerhyttan, som ligger nära härintill, där den och garas. I anseende till kolens dyrket, som är
stor, och räknas för 1 Schoch eller 60 Fouder kol 500 Thaler, skall Råkopparen i Tillvärknings-kostnad kosta omkring 21 Thaler, hvaraf, som den nu försäljes till 3:ne Handlande i Leipzig, enl: contract för 24 Thaler Centnern med 1/2 års Credit, vinsten är obetydlig. Som det berättades skall denna koppar mäst försäljas till Preusen och en del på Hamburg och Lüneburg. Förenämnde koppar, som i Silfver håller från 9 till 22 lod, blir vid en särskildt inrättad Segerhytta, nära staden Hettstedt, segrad, Silfret uttagit och kopparen sluteligen garad. För en Centner Råkoppar, som dit lefvereras, afgår i vigten 10 marker; som Garkoppar vigten är mindre än Råkoppar vigten, och som arfvode för Segrings omkostnaden, afdrages 8 lod Silfver på hvarje Centner Råkoppar. Hvad som mera innehålles lämnas Gewärckschafterne till utdelning, och utgjör hvad man egenteligen kan kalla deras vinst. Grunden hvarpå denna Segrings method stödjer sig, är som bekant af Blyets starkare attraction till Silfver än koppar. Det ankommer således först derpå att till lagom mängd förena koppar och Bly, och sedan att genom tjenlig Smältning åtskilja dessa metaller. Till den ändan blir kopparen först sönderslagen i Smärre Stycken under en i Slaget trekantig Stamp, som faller uti en deremot svarande urholkning af Tackjern, försattes sedan med Bly till den proportion, att till 3/4 Centner Råkoppar tages 11/4 Centner Bly. med iackttagande, att då dessa metaller blifwit sammansmälte, dess hela halt i Silfver på Centnern ej öfverstiger 18 och intet under 16 lod, hvilken halt ge
nom erfarenhet skall blifwit bestämd, såsom den bästa för att vinna ändamålet. Sammansmältningen sker på lågugn med vanlig Förhärd, hvarvid observeras, att då kopparen först upsättes, och då den nedkommer för Forman, och synes Smälta, upsättes Blyet. Utslaget gjöres i en Rund Tackjärns form om 1 alns diameter och 4 Tums djup, som frammanföre Utslags hålet nedsättes. Kakorne blir härigenom lika stora och tjocka, som är nödigt för Segringen, och vigten 3 1/4 a 3 1/2 Centner hvardera. Segringen förrättas på vanligt sätt, antingen på Segerugn med kol, eller ock som man har de sednare åren begynt med flameld, och berömdes för sin förmån med haltens nogare uttagande, och att man derigenom kunde undvika den annars vanliga Darrningen. En sådan Ugn har jag afritat och synes af Tab: Fig. De med Bly beskickade kopparkakorne inresas i den på lika sätt som i andra Ugnarne, och fortfares med eldningen så länge Blydroppar visar sig. Den Segrade kopparen ränsas med Hammare ifrån med följande Slagger efter Segringen, hvilka sedan beskickas till sin tillbörliga proportion och omsmältas på Högugn, då afdrag efter drifningarne och Test tillsättes i stället för tent Bly. Kakorne, som härefter vid Utslagen vinnas, segras vidare på beskrefne Sätt. kopparen garas på små Härdar 2 Centn: hvarje gång, och skall dess då öfriga Silfverhalt ej öfverstiga 1/2 lod per Centner. Afbränning räknas på kopparen 4 marker på Centnern och på Bly 38 a 40 marker
per Centner, samt hela Segrings omkostnaden, Blyförlusten inberäknad, 4 a 5 Thaler på Centnern. Kolupgången på 1 Centner sades vara 2 maas /: Ett maas är här 4 qvarter 1 Tum i Fyrkant vid Botten, 21 Tum djupt och 6 qvarter i fyrkant ofvanSvenskt mått, samt skall kosta 20 a 21 gros: :/ Årligen Segras här 12000 Centner koppar och vinnes derefter 11 a 12000 marker Silfver, som till Dresden lefvereras och utmyntas till 13 Thaler 20 gros: hvarje marker Några mil ifrån Hettstedt vid Rothenburg har Konungen af Preusen ett kopparverk, hvarest årligen tillvärkas omkring 4000 Centner. Malmer dertill tagas, dels i Flötser deromkring, dels ock på några Rivier vid Eisleben och mansfeld, som äro Konungen af Preusen tillhörige. Smältningen skall ske på likasätt som vid Eisleben, allenast att 1/2 ton kolade Stenkol, som hämtas från Schlesien, nyttjas emot vanliga Träkol. Kopparen där fås är ock silfverhaltig, hvarföre den segras; men man trodde, att segringen skulle nedläggas och amalgamatiön i dess ställe vidtagas. Vid Freijberg smältas alla så kallade Dürr- eller Torrertzer, hvars silfverhalt är från 1 till 5 lod, på Skärsten, och beskickas så att skärstens halt blir 4 lod per Centner. Denna Rostas på 3:ne eldar och omsmältes med tillsats af rikare och mera Blyiska malmer. Blir sedan åter Rostad, och sluteligen med tillsatts af Rostade Blyglanser, Glete, Härd och stundom fattiga värkblyn smält på Blysmältning. Utom Verkblyn, som då erhålles, fås en Blysten, som jämte Silfver håller något Koppar, hvilken rostas på flere eldar och på Råkoppar försmältes. Kopparen afsändes till Segerhyttan vid Grunen
thal att där Segras. Ulgnarnes hela högd 12 fot, hvaraf den från Botten till Forman är 5 fot. Längden emellan Bröstet och Forman, vid Blysmältning 4 fot, och vid Rå- eller Skärstens-smältning 3 1/2 fot. Bredden vid forman 42 Tum och vid Bröstet 21 Tum, uputi äro de något trängare. Forman sitter öfver öfra kanten af Härden 17 Tum, Härden tillagas af 3 delar Stybbe och 1 del Lera: gjores till större delen inne uti ugnen och går med en smalare del fram 1/2 aln utom Bröstet, 12 a 15 tum djup. Slaggen aflyftes vid ögat och utslaget sker på sidan som vanligt. Smältningarne gå intet öfver 14 Dagar i sender, hvarunder följande qvantitet förbrukas och i Breda tillagas. Råsmältning på 14 dagar med 2 Ugnar. Ertz eller Sliger från 1 till 4 1/2 lod per Centner. 557 Centner, som in summa innehaft 89 marker 2 3/4 lod. Kopparhaltige kiser 70 3/4 Cent: innehållit 2 1/4 Cl: 2 5/8 lod koppar och 6. 4 3/4 kis, från 1/4 till 3/4 lods Silfverhalt, 591 Centner 9. 8 1/2 eller kratts och ungsbrått 30 Centner. 7 3/4 Speis, en Skärsten med halfmetaller, 24 Centner 3 Blyslagg efter Blysmältningen 850 Centner Anreicher Slagg eller Concentration 700 Centn: 10: 15. Summa förbrukat gods 2822 3/4 Cent:, som hållit Silfwer 119 marker 6 3/4 lod. Skärsten härefter har vunnits 550 Centner, som hållit 137 marker 8 lod Silfver och 60 Centner kratser om 15 lods Silfverhalt, eller in Fumma 138 marker 7 lod, hvarföre af Blyslaggen erhållits 17 marker 1/4 lod. kol till Smältningen har upgått 76 vagn, 6 korbe. 6 Personer Arbeta härvid, och får 2 Smältare derföre 3 R:dr, 2 upsättare 2 R:dr och 2 Stagglöpare 3 Gyllen.
Anreicher eller Concentrations Smältning med en ugn på 14 dagar. 300 Cent: Sliger, som innehållit enl: små profver 139 marker 13 1/4 lod 200 Centner Skärsten 50 marker Silfver 450 Centner Blyslagg 3 marker 2 lod. 950 Cent: försmälte med en halt af 192 marker 15 1/4 lod Skärstens Vinsten härefter 216 Centner a 14 lod Silfver. per Centner gjör 179 marker Silfver. Ungsbrått och krattser 20 Centner a 5 lod per Centner 6 marker 4 lod. Slagg 698 Centn: 10 marker 14 1/2 lod. S:a 934 Cent: 196 marker 2 1/2 lod Således upkommer här en skillnad af 3 marker 3 1/4 lod Silfver, som troligen härrör af för liten beräknad halt på den försmälta Sligen, och som altid sker för att vara säker vid Smältningarna. Kolupgången har varit 37 vagen 6 Korbe, och arbetslön lika för ugnen, som förut nämnt är. Blysmältning med 3:ne Ugnar på 14 dagar. 302 1/2 Centner Rik Slig och 29 Centner 31 marker Bly, som innehållit 452 marker 5 lod Silfver. 364 Centner Blyglans 151 3/8 Centner 11 5/8 lod Bly 67 10 1/4 212 Centner skärsten 53 213 Centner Concentrerad skärsten 186 6 95 3/4 Centner Verkbly, för fattigt 189 Centner Härd att drifva 81 4 54 Centner krats och ungsbrått 13 1/2 lod. 36 Centner Slagg Till Silfverhalten, som härpå beräknas bör tillkomma ett så kalladt marklod, som består deruti, att så snart Sligen håller öfver 1 marker per Centner, afräknas derå för Churfurstens räkning 1 lod gjör 8 marker 15 3/4 lod. Summa 850 marker 6 1/2 lod
Vinsten efter denna smältning här varit. 450 5/8 Centner Verkbly, som innehållit 796 marker silfver. 110 Centner Blysten 41 marker 4 lod. 12 Centner Speis 1 marker 8 lod. 54 Centner krats och ungsbrått 13 1/2 lod. 1008 Centner Slagg 7 marker 14 lod. Summa 847 marker 7 1/2 lod. Skillnaden 3 marker 6 1/2 lod, kan här härröra, dels af förliten beräkning på Slaggen, dels ock af samma fel på det försmälta. Kol här till Smältningen uppgått 72 vagen, och arbetslön för ugnen lika med hvad förut nämnt är. Redningarne i Ugnarne gjöras alt af en särskildt person, Hutman kallad, som njuter derföre 1 R:dr 8 Groschen i veckan i betalning. Sligerna Rostas uti öppen grop, hvartill ordinairt tages 100 Centner, med underlag af 1 Schracken ved, och skall till alla förenämnde smältningar åtgått 16 Schracken. Drifningarne ske på Stor Test om 13 fots diameter, och afdrifves hvarje gång 170 Centner verkblyn på 40 Timmars tid. Glete fås derefter 112 Centner, 10 Centner afdrag och 60 Centner Härd. Drifvaren får 8 phennig för hvar Centner, som drifves, då han Sjelf betalar sina medhjelpare. Af alt detta kan man någorlunda döma om smältningarnes beskaffenhet i anseende till Beskickning och dylikt. Till omkostnad skall den per medium stiga till 1 R:dr 12 a 1 R:dr 16 Groschen per mark silfver, och kol räknas att åtgå på hvar Centner Slig 1 korb. Hvad som med säkerhet af Halten förloras i Slaggen, kan ej, i afseende på profvens mindre pålitlighet, slutas, men enligt hvad man medgaf skall det sällan eller aldrig understigit
1/2 lod på Centnern. Räknas då att årligen minst försmältes 100,000 Centner slig; hvad för en ansenlig Qvantitet silfver blir icke derigenom förspild: Att till någon del förekomma denna förlust, som ock egenteligen att bespara skog, har för 3:ne år sedan ett Amalgamer-värk blifvit inrättadt, hvarom jag nu i korthet får nämna. Om Amalgamation. Till Amalgamation användes endast de Sliger eller malmer, som innehålla ingen, eller intet öfver 1 a 2 proCents Blyhalt, såsom Horn- Glas- och Fahlertzer och Silfverhaltiga kiser; Och som man funnit att för Silfvers Amalgamation, det uti Saltsyran, som af det tillsatte koksaltet upkommer, måste uplösas eller förenas till en Luna Cornua, hvarutur det vidare genom tjenlig metallisk tillsatts fälles, för att af Qvicksilfret kunna uptagas, så har det varit en nödvändighet genom smärre försök utröna i hvad proportion Saltsyran efter en viss qvantitet Salt, kunnat förenas med Silfver, och hvad qvantitet Svafvel erfordras, att med sin syra behörigen lossa Saltsyran. I anledning af sådane försök, som af Herrar Bergs Råderne Gellert och Charpentier blifwit gjorde, har funnits, att då Silfverhalten i den till Amalgamation ernade Sligen varit 8 lod per Centner, och Svafvelhalten, att 1 Centner vid Smältning gifwit 35 a 36 proCent Skärsten emot en Tillsatts af 10 ProCent koksalt, har alt bäst velat lyckas, då tillika, såsom fällnings medel för Silfret, järn i smärre stycken tillsättes. Järnet tillskrifves ock den nyttan, att, i händelse af ofullkomlig Rostning eller öfverskott af Svafvelsyra, med sin starkare
attraction till samma syra, förhindra qvicksilfrets corroderande, och dess annars deraf förorsakade förlust. På dessa grunder stödjer amalgamation sig derstädes, och genom den goda framgång den vid utöfningen i stort haft, tyckes man kunna sluta att de ej misstagit sig. Byggnaden för Amalgamations verket var gjord med all omtanka för beqvämlighet vid handteringen, och med en ansenlig omkostnad. Att här beskrifwa den i hela sin vidd skulle blifwa altför vidlöftigt och äfven ofullständigt, då jag intet kan bifoga någon Ritning deröfver. Jag får således endast nämna det hufvudsakligaste. Rostugnarne voro inrättade med 2:ne Bottnar, hvaraf den ena närmast eldstaden var den lägsta, och hvarpå sjelfva Rostningen förrättades, den andra åt Skorstenen till, 6 Tum högre än den förra, och hvarpå Sligen, efter föregången torrkning på sjelfva hvalfvet, nedsläpptes, att låta koksaltet till det mästa decrepitera. Åtta Råstugnar voro där inalles, och hvaraf 4 Tillsammans byggde i en fyrkant, hvardera så stor, att 7 1/2 Centner slig i sender kunde Rostas. På Långsidan var en öpning med jernlucka för, hvarigenom sligen omrördes med vanliga Rakor, samt utdrogs efter Rostningen. Golfvet i Rosthuset var af Sten, hvarföre sligen där på sidan af Ugnarne lämnades att svalna. Ifrån Rosthuset upfordrades godset med Handvind till öfra våningen af huset, där sigterna voro inrättade. Och hvarifrån efter föregången sigtning det grofva genom trätrummor leddes en våning lägre till Qvarnarne, som till antalet voro fyra, och vid hvilka tillika Sigter voro inrättade. Det medelmåttigt grofwa blef där för sig malit och Sigtat, samt åter till öfra våningen upfor
drat, och det gröfsta efter föregången malning och sigtning, trans porterades genom särskild anstalt till Rostugns hvalfven, för att med ny till-blandning af Salt undergå ny Rostning. Tunnorne voro till antalet 20 och sättes i rörelse af 2:ne vattuhjul, hvars hjulstockar lågo i parallel med hvarandra. Tio Tunnor omfördes af hvardera, hvaraf 5 efter Längden låg på hvardera sidan af hjulstocken. På hjulstockarna satt 5 gutna tackjerns Kugghjul, som således hvarje omförde 2:ne Tunnor, medelst det vid Tunnorna fästade motsvarande kugghjulet. Axlarne hvarpå Tunnorne hvilar, voro vid ena ändan fastgutne vid nämnde Kugghjul, och vid den andra vid ett hjul utan kuggar, och hvilka med järnstänger och skrufwar längs efter Tunnorna utvändigt Sammanhäftades. En Tunna är invändigt 1 aln 12 Tum lång, och 1 aln 9 tum i diameter. Sprundet på Tunnorna är rundt och omlindas för säkerhet med skinn, samt fästes med skruf på bekant sätt. Under Tunnorne är täta Reservoirer, hvaruti Godset efter slutad amalgamation uttömes, och skjöljes med vatten derifrån genom rännor ned till nedra våningen, där vask-karen äro inrättade. För Qvicksilfrets aftappning var en särskildt ledning genom järnrör intill prässkammaren. Äfvensom ofwanföre Tunnorna var Vattuledningar och en särskildt vatten Cummer för hvar tunna, med sina tillhöriga Ventiler. För Sligens ifyllning i Tunnorna var ifrån öfra våningen en ledning af Små Trätrummor ner till hvar Tunna. Vask-kar voro fyra, och inrättade efter Herr Von Borns method, samt så stora, det gods efter 5 Tunnor kunde på en gång vaskas i hvardera. För pressningen nyttjades smala Buldans påsar, hvarigenom det fluida Qvicksilfret rinner af sin egen tyngd och amalgamet qvarstadnar; uptogs och formades
sedan med händerna i små runda klimpar. Amalgamets afglödgning förrättades med en aldeles lika anstalt, som Herr Ferber i sin Nachricht vom dem anquicken, beskrifver. Efter förutnämnde proportioner tillagas för Rostningarne, hvarje dag, en Breda af gods till ett qvantum af 400 Centner, då Sligen och Saltet lägges hvarftals, samt kisen öfverst. Med en Luta tages tvärt af Bredan och lägges ett mått, som i vigten skall hålla 3 1/2 Centner, öfver hålet på Rostugns hvalfven, där den lämnas någon tid att torka. Efter torkningen nedsläppes det på första Rostugns botten, hvarest det utbredes och saltet till någon del får decrepitera, och vidare neddrages på rätt Rostugnsbotten. I början gifves god eld, för att, som det kallas, sätta kisen i brand eller få den glödgad, då eldningen sagtas eller nästan uphörer till det mästa svaflet afrökt. Någon starkare eldning fordras sedermera, jämte flitig omrörning, för att fullkomligen afröka svaflet, och hvars bortgång röjes af luckten af Saltpettersyran. Rostningen anses härefter fullkomlig och godset utdrages, då nytt genast är till hands att undergå Rostning. Tiden för hvarje Rostning är ordinairt 5 timar, och Consumtion af ved till 100 Centner 5 klafter. Genom den flitiga omrörningen under Rostningen, som här iackttages, förekommes väl till det mästa, att godset intet får gyttra tillsammans, men det oacktadt sker det till betydelig qvantitet, och sällan att mera än hälften går genom sigten vid första sigtningen. Af det grofva, som frånsigtas, tages det medelmåttiga af vid pass sands groflek, särskildt, males och sigtas samt amalgameras utan vidare Rostning, men det gröfre, och som, då klim
parne sönderbrytas, visa i bråttet en rå kärna, males särskildt, sigtas och Råstas å nyo med tillsats af 2 proCent Salt. Förlust i Silfverhalten under Rostningen vidkännes man aldeles intet. På Rökfången i Skorstenen samlas väl på 6 a 7 månader 4 a 5 Centner, som håller 1/2 lod per Centner, men det oacktadt fås snarare öfverskott af Silfver än brist, enligt hvad små profver utstaka. Till amalgamation inlägges i hvar Tunna 10 Centner Rostad slig tillikamed 3 Centner vatten, 60 marker järn i fyrkantiga Tunna stycken och 5 Centner qvicksilfver, då vattnet först infylles, dernäst Sligen och järnet, hvarefter Tunnan tillsprundas och sättes i omrullning 2 timmars tid, innan qvicksilfret tillslås. Med omrullningen fortfares sedan 16 a 18 Timmar, då gemenligen silfret blifwit till 3/8 minst 1/8 lod på Centnern af Qvicksilfret uptagit. Ordsaken att Qvicksilfret ej genast vid Tunnans fyllning tillslås, igenfinnes af den här förutnämnde Theorien för Silfvermalmens amalgamation, neml: att järnet skall få rådrum att förenas med Saltsyran och fälla Silfret, som sedan, då qvicksilfret tillslås, deraf uptages. Som bevis att så lärer tillgå synes det vara, att mästa Silfverhalten skall uttagas på de första 2 Timmarne, på 2 a 1 1/2 lod nära, hvarefter sedan fordras 14 a 16 timmar att uttaga resten. Herr Bergs Rådet Charpentier berättade, att sedan Rostningen blifvit behörigen förrättad, ankommer en mera eller mindre lycklig amalgamation mycket derpå, att massan i Tunnan är lagom tjock samt tunnans hastighet. Åtskillige försök hade gifvit anledning härtill, ock stadgat förenämnde qvantiteter af vatten och Slig, och hastighet i omrullningen. Massan är ock i tunnorna som en Tunn gröt och Qvicksilfret fördelt deri
i helt fina korn. Järnet som inlägges, lämnas orubbat ifrån den ena Amalgamation till den andra, och räknas åtgången deraf endast till 10 a 11 Centner på 10000 Cent: slig. Efter slutad Amalgamation infylles mera vatten uti Tunnorna för att utspäda massan, och vidare genom en sagta omrullning samla de spridda Qvicksilfverparticlarna, hvarefter Qvicksilfret, genom en särskild tapp på Sprundet, först aftappas, och sedan, då Sprundet uttages, den amalgamerade Sligen, som genom förut beskrefne rännor nedskjöljes i Vask-karen. Vaskningen förrättas på lika sätt, som Herr von Born beskrifver och vid Ädelforss är brukeligt. Qvicksilfret dervid vinnes är mera ett amalgame, och skall för hvar Tunna i Qvartalet ej med Vaskning samlas mera än 1 Centner, det öfriga fås samlat vid aftappningen. Som ett bidragande medel att under Vaskningen samla de fina amalgameparticlarne, nyttjas Röraren i Vask karen af Smidt järn, hvars yta blir af QvickSilfver öfverdragen, och således bättre attraherar de fina kornen. En Vaskning påstår intet längre än 11 timar. Amalgamets samling efter prässningen och afglödgning sker på sätt förut är nämnt, och blir Silfret derefter från 13 till högst 15 Lödigt. Det förra af koppar, som af järnet fälles och ingår i Amalgamet. Silfret skedas sedan särskilt till 15 3/4 lods halt, och skickas sådant till myntet i Dresden. Qvicksilfver förlusten, inberäknat den, som upkommer vid Amalgamets afglödning, och skall på 700 marker vara 8 lod räknas öfver hufvud till minst 2 1/2 högst 3 lod på hvarje Centner Slig, som Amalgameras, eller 5 a 6 lod på hvar mark Silfver, och Silfverhalten, som stadnar qvar i Residua 1/4 a 3/8 lod på Centnern. Hela om
kostnaden på 1 marker Silfver med Amalgamation 1 R:dr a 1 R:dr 6 groschen, och med Smältning 1 R:dr 12 a 1 R:dr 16 groschen. Af kol räknas till 1 Centner sligs Smältning 1 korb, som och till amalgamation, då veden dervid nyttjas, reduceras till kol 1/2 korb på Centnern, således 1/2 Korb kol mindre, som egenteligen är hvad man där räknar på för Skogbesparing. En Schracken Ved är 3 alnar hög, 6 alnar bred och 6 qvarter lång. 3 klafter utgjöra en Schracken, och kostar 5 R:dr 6 Groschen. Efter ett Schracken af nämnde storlek räknas 18 Korbar kol, hvaraf 1 korb är 1 aln 5 tum lång, 1 aln 1/2 tum hög och 1 aln 1/2 tum bred. Af Arbetare, som nyttjades vid stora Amalgamér-verket, är för hvar Rostugn 4, som 2 och 2 arbeta hvar sina 12 Timar och får 6 groschen hvardera i daglön. En Upsyningsman vid 2:ne Ugnar får 7 Groschen om dagen. 6 Förlöpare, som tillaga Bredan vid Rostningen, får hvardera 5 Groschen om dagen. Vid Sigtningen 8 personer, 6 Groschen Person. Vid Malningen 4, hvaraf 2 arbeta 8 Timmars Schicht i sender, och har då 2:ne Qvarnar hvardera att efterse, får 7 Groschen. Vid Amalgamation 6 Personer, hvaraf 2:ne som egenteligen efterse Tunnorne, får 7 Groschen, och de öfrige 4, som förrätta ifyllning &c: 6 Groschen. 2:ne Vaskare får 7 groschen, och vid prässning och afglödgning etc: 3 Personer a 5 Groschen hvardera. Inalles sades till Amalgamer Verket höra 92 Personer utom Betjening. Vid ett mindre amalgamervärk af 2 Tunnor, som vid en annan Hytta är inrättadt, har på ett qvartal blifwit Amalgameradt 1203 1/4 Centner 4 marker Slig, som innehållit 574 marker 4 lod Silfver jemte marklo
det för Churfursten 6 1/4 lod, tillsammans 575 marker 1 1/4 lod. Salt härtill har åtgått 125. Scheffel. Ved till Rostningen 24 1/2 Schracken a 6 qvarters längd. Kol till probering, afglödgning &c: 4 Vagn, 6 korber och 2 Vagn torf. Järnbläck 3 3/8 Centner, 9 3/4 marker, Qvicksilfver förlust 1/2 Centner 3 marker. Sligens vigt efter Rostningen 1226 1/8 Centner. Vid detta Amalgamervärk tillgår Amalgamation aldeles lika med hvad förut är nämnt, utom det, att kanske mera accuratess brukas. Qvicksilfverförlusten stiger ock här ej högre än till 1 1/2 lod per Centner och Residue halt aldrig öfver 1/4 lod. Med Skärstenars Amalgamation har väl åtskillige försök i smått blifwit gjorde, som visa möjligheten; men utom det att det anses ohälsosamt för Arbetarne, hälst vid Skärstens pulverisation så vinnes derigenom ingen kolbesparing, hvilket hufvudsakeligen sökes. I stort har således dermed intet försök blifwit gjordt. Med Amalgamation förbrukas årligen 40,000 Centner slig, och med Smältning mer än dubbelt så mycket. Silfver tillverkningen härefter för Freijbergska Rivieren ensamt, går nära 50,000 marker, och nära vid alla värken tillsammans i Sachsen 70,000 marker. Koppartillvärkningen deremot stiger knapt till 1000 Centner, då man undantager hvad som förut är nämnt om Verken i Thuringiska kretsen. Tennsmältningen vid Altenberg förrättas i ugnar af bekant structur och följande storlek. Sten ugnen, eller den, hvarpå Sligen smältes, 4 1/2 aln hög; Lång ofvan 30 Tum: Bred vid Formmuren 20
och vid Bröstet 16 Tum. Under vid Forman bred 10 Tum och vid Bröstet 7 tum samt lång 18 Tum. Forman, 1 1/2 tum i Diameter, sitter 2 Tum öfver Botten, och så stäld, att vädret följer efter Botten och stryker öfver ytan af framhärden. Botten lutar 3 a 4 Tum framåt Brösthålet, och är murad af på kant stående Skiffer. Brösthålet eller ögat 6 Tum högt och 2 Tum bredt. Framhärden är redd af 3 delar stybbe och 1 del Lera. Bälgorne af läder, 5 alnar långa, 2 alnar breda baktill och 1 aln fram, samt Resten 6 qvarter, Slaggugnen 2 alnar hög. Ofvan 12 Tum emellan Bröst- och Bakmuren och 16 Tum bred. Vid Forman 12 Tum lång, bred baktill 10 Tum och framtill 6 Tum. Forman och det öfriga är lika tillagad med Stenugnen. När Smältning skall börjas fylles Ugnen med kol, som genom ögat med stickor antändes, och får under kols påfyllning glödga i 2 a 3 Timar. Härefter släppes Bäljorna i gång och börjas med påsättning af Sten eller Slig, som dertill tages sa rå den kommer från Bokverket. Hvar uppsättning gjöres af 2 fat sten, 1 fat eller skofvel kol, 2 fat sten och öfverst en Skofvel kol. Kolen blötas uti en ho eller Sump med vatten, som står bredevid ugnen, och Uppsättningarne gjöras minst 1 hvar 1/4 Tima. I hvarje uppsättning tages vid pass 4 a 5 marker Sten. Kol Skofveln är 1 aln lång, 3 qvarter bred och 8 Tum djup. Forman efterses och ränsas ofta, och hålles ej öfver 2 a 3 Tums lång Nas. I ögat uppränsas med ett tunnt Spett, att Tennet och Slaggen kan, så fort det blir smält utrinna, och öfver förhärden hälles altid ett tunnt hvalf med stybbe för
att förekomma luftens åtkomst och Tennets Calcination. Slaggen är trög och nog Tennhaltig, hvarföre den 2:ne gånger sättes igenom Ugnen under det den går, hvaremellan den likväl förut släckes i vatten i en bredeved varande Vatten Cummer, samt sluteligen undergår Slaggsmältning. En Stensmältning påstår vanligen 18 a 23 Timmar, hvarunder 18 a 20 Centner Slig eller Sten smältes, och vinnes derefter 8, 9, a 10 Centner Tenn med en uppgång af 1 korb kol till hvar Centner Sten. En korb är där 1 aln 15 1/2 Tum lång och 1 aln bred i botten, ofvan 1 aln 19 1/2 Tum lång och 1 aln 3 Tum bred samt 1 aln djup. Då Förhärden blifwit full, slås det uti en annan Sump för att blifva något svalare, hvarefter det med järnskopa hålles på en kopparplåt af 1/4 Tums tjocklek, 7 qvarters längd och 3 1/2 qvarters bredd, då det blir i en helt tunn skifva, som sedan sammanviklas till en aflång fyrkant af 3 1/2 qvarters längd och 4 1/2 Tums bredd, och sammanslåsmed Träklubbor. Uti dessa skifvor slås sedan Diken med en Hammare, som fyllas med smält Tenn, och hvari Stämplarne sättas, en för Staden, en för Grufwan och en för Bergamtet. Vid utgjutningen måste noga tillses att Tennet är lagom varmt, för att få sin rätta färg, hvaraf köparen dömmer; är det för varmt uthällas en eller 2:ne Skifvor, som sammanvicklade åter i Skopan instickas, för att dermed afsvastenla det öfriga. Vid smältningen händer, att, ehuru Sligen blötes, följer en del med Röken upp uti Rökfången; denna rostas
och vaskas för att afskilja heterogenea, och omsmältes sedan på Staggsmältningen tillika med Slaggen efter Stensmältningen. Upsättningarne gjöras dervid på lika sätt som ofwan är nämnt, men i större qvantiteter. Slaggen flyter quickt, men hyser dock synliga tennkorn; det oacktadt blir den ej vidare omsmält. En Slaggsmältning påstår 6 a 8 Timmar, då det förbrukas Slagg och Hyttrök efter 3 Stensmältningar, och vinnes 1 1/2, 2 och ofta 3 Centner Tenn. Detta Tenn anses ej så rent som det andra, hvarföre det blir Segrat, och som sker blott derigenom att det å nyo nedsmältes på en öppen koleld, då det orena skall stadna emellan kolen, och Tennet afrinner i en framtill varande Sump. Omkostnaden för Rothe Seche Gevärckschaftets Tennsmältning, år 1791, besteg sig till följande för ett qvantum Sten eller Slig af 583 1/2 Centner. Materialier och Smältare löner a 78 Thal: 21 gros: 1 phennig. Hytten Geträncke, eller något, som Smältarne gemensamt tillkommer. 32: 18. För Tennets stämpling 8: 20. Bokstigarne tillkommer 50: 21. Hytte afgifter 23: 3 Vågpenningar 12: 17 1/2 Forlöner 12. 17. 1/2 Schichtmeisterns arfvode 12: 17. 1/2 Till Hytte ägaren Särskildt 61: 4 Geschvorns arfvode 2: 4. Tionden 99 5. 9. Summa 375 Thal: 3 gros: 17 1/2 Phen: Tillägges för förutnämnde Grufveomkostnad 2884 18: 3. och Bok-och vasknings omkostnaden 1985 4 2. Blir hela omkostnaden for det året 5262. 2 4 1/2
Det vunna Tennet bestiger sig in Summa till 305 1/4 Centner 5 skålpund, som nu såldes för 25 Thaler 12 groschen, hvars belopp således blir 7783 Thaler 8 grschen 3 3/13 phenig. Afdrages här ifrån ofvanstående omkostnads summa, blir återstoden 2518 Thaler 5 gros: 10 19/26 phennig -såsom ren vinst. Vida mera än malmen vid dess anseende tyckes lofva. Vid detta Gevärckschaft delas in natura Tennet cuxägarne emellan, och förskjuta de deremot förlaget. Men vid Stockvärket försäljes det för gemensam räkning och penningar utdelas. Årligen tillvärkas vid Altenberg 1900 a 2000 Centner Tenn, merendels med betydelig vinst Om Kopparsmidningen. Vid Rammelsbergs Hyttor är 2:ne Plåt-och 2:ne djup-Hamrar till Bleck och Kettlars Smidning inrättade. Byggnaden dertill är den vanliga för Svantshamrar, jämte dertill hörande glödg- och Smält Härdar. Plåthamrarne 1 aln långa, Smala och kullriga i Slaget, och skola nyttjas utan ombyte af mindre Hammare för både större och mindre kittelsmiden. Städet 8 Tum långt och 6 Tum bredt, och lutar ifrån den sidan, där Smeden sitter under Smidningen. På frånsidan är en fästad järnbögel, som på en axel nära intill Städet i Städkubben är rörlig, och kan med ett stöd bakifrån höjas och sänkas. Denna Bögel nyttjas som stöd emot kettlarne under Smidningen. Garkopparen nersmältes till 3 Centner i sender i Smältare-Härden, och öses sedan i lersmetade mått, som vanligen nyttjas. Kakorna sönderhuggas i 4, 6 el
ler 8 delar efter behof för kittlarnes storlek och utsmidas under plåthammaren. 18 sådane plåtar sammanläggas, och af kanten på den understa plåten, som är störst, upvikes omkring de andra till deras sammanhäftning. Desse djupas sedan under Djuphammaren, och smidas på sådant sätt kettlar från 3 1/2 till 60 marker Storlek. Smidningen sker alt invändigt samt lossas sluteligen iifrån hvarandra med Träklubbor, hvarmed de inuti sagta Hamras. Afbränning är intet vist bestämd, utan ankommer den på kopparens godhet, och skall variera från 10 till 18 marker på 3 Centner. I arbetslön får Smeden 70 marien groschen för Centnern, då han håller 2 Gesäller ock 1 Lärgosse. En Person kan om dagen smida 1 Centner kettlar och i qvartalet skall tillvärkas 50 a 60 Centner. Efter då varande koppar pris sades 1 Centner kettlar betalas med 36 R:dr. Vid en Privat Hammare nära härintill, den jag ej hade tillfälle att få se, skall endast kopparslagare låta smida kettlar och betala derföre i Smidare lön 4 a 5: R:dr Centnern. Bläck smides ganska litet, och endast vid förefallande Beställningar. Nära Nordthausen är ock en Plåt-och djup-hammare på lika sätt inrättad. Djuphammaren sades där väga 120 marker. Pannbottnar smidas där högst om 150 marker vigt och kettlar eller skålar ifrån 3/4 marker till 50 marker Stycket. 18 Plåtar sammanläggas altid, och förfares i öfrigt på lika sätt som förut är nämnt. Afbränning sades öfver hufvud vara 4 ProCent och årliga Tillvärkningen 4 a 500 Centner, hvarföre i betal
ning efter då varande pris erhölls 36 Thaler Centnern. Arbetslön kunde här ej så noga upges, emedan ägaren till Hammaren Sjelf vår Smed och gjorde arbete. Vissa personer uphandla alt hvad här smides, och resa sedan omkring i Landsorterne att försälja det. Svafvel Tillvärkning. Vid Rammelsbergs Hyttor är det enda ställe, af dem jag haft tillfalle att besöka, hvarest Svafvel Tillvärkas, och sker där på det gamla bekanta sättet uti Gropar på Rostarne, som här ej behöfver beskifvas. Men ett annat sätt, som i sednare åren efter en Ängelsk uppfinning vid Rammelsbergs Grufva blifvit försökt, förtjenar, i anseende till den förmån det tyckes medföra, framför det gamla, att omnämnas. Ugnens skapnad och storlek ses af profil Ritningen Tab: Fig. Vid dess bruk tilltäppes hålet B: med järnhällar, som på stöd nedifrån löst uppläggas. Ved inlägges på hällarne och hela Botten af Ugnen till 1 1/2 á 2 fots högd, och genom I. infylles kis eller malm som skall Rostas, till den högd att den stiger nära upp till Trumman e. Öfra öpningen I tilltäppes med en Jernlucka och veden antändes genom hålen d, d, d, altid på den sidan hvarifrån vädret kommer. Så fort veden undanbrunnit och Rosten tänt sig tilltäppas hålen d, d, d, då den lämnas i ro att rosta några dagar eller så länge att det understa kan hinna blifwa fullrostadt. Man borttager härefter Järnhällarne för hålet B., då den Rostade kisen eller malmen nedfaller i hvalfvet 6, hvarifrån det
vidare utdrages, att i en grop nedanför Ugnen afsvälna; det som ligger närmäst sidorna och ej af sig sjelft utfaller, skjutes till hålet B. med lutor genom hålen d, som då öpnas, men åter tillmuras. Efter en sådan skedd urtömning infylles åter nytt genom öpningen I, och hvarmed vidare på lika sätt, så länge man behagar, fortfare. Den förut i Ugnen varande tända kisen tänder altid än den nya, som infylles, och behöfver således intet ved till mera än första antändningen. Svafvelröken upstiger genom Trumman e och får i Condensorn eller Cummern F tillräckelig swalka, för att deponera sig, hvarigenom man erhåller Svafvel, och som det berättades till större Qvantitet än på det förut nämnda sattet genom gropar på Råstarne. Hålen g, på hvalfvet af Cummern äro nödige för att gifva Ugnen luft, och gjöras med dertill passande Tegelstenar, efter behag öpna Om Grufvornes fördelning ägarne emellan och om Bergshushållningen i Allmänhet. Så väl på Harzen som i Sachsen äger hvilken som hälst rättighet att uptaga och arbeta Grufvor. Upfinnaren anmäler sig hos Bergamtet, och får då ett Tillståndsbref att förskaffa sig med Interessenter samt arbetare. I samma Tillstånds bref utsättes tillika för arbetarnes säkerhet att de kunna vara förvissade om sin rigtiga betalning, och att njuta de fri- och rättigheter, som all
männa Författningarne dem tillägga. I Sachsen deremot gjöres altid det förbehåll, att så vida Grufwan lönar sig. Arbetaren ingår derigenom i en entreprenad lika så väl som Interessenterne, men äga ock frihet att uphöra när de behaga. Likväl händer, att de fortfara med arbetet i det längsta, då de efter Bergamtets godtfinnande utfå sin betalning i proportion af tillgångarne, med försäkran, att så snart Grufvan ger vinst, deraf först erhålla fyllnaden. Inställes Grufwan, blir en sådan deras fordran hos sjelfva Grufwan. Uptages sedan en sådan Grufva och ger vinst, äro de nya Interersenterne förbundne betala Arbetarnes fordringar. Blir den ej uptagen är det en ren förlust. Dessa fordringar gå i arf likasom annan egendom, och har det händt att först Barn-Barns Barn fått ersättning för sina Förfäders arbete. Grufvorne delas altid i 128 delar eller kux, och kallas ett sådant Interessentskap ett Gewerckschaft. Af dessa Kux äro några så kallade frikuxer, såsom 1 för staden, 1 för Kyrkan, 1 för Hospitalerne &c:, som alt varierar för säskilta ställen och vidtagne författningar. Ger Grufvan utbyte, afgår beloppet för dessa kux till sina behof och Interessenterne dela det öfriga. Gifver åter tillskott måste det altid ske efter fulla antalet af kuxerna. På Harzen förskjuta Interessenterne alt hvad som fordras till arbetets drift, med materialier och arbetarnes aflöning; men få till Byggnader och dylike behof, om Bergamtet finner
Grufwan af den beskaffenhet att hon förtjenar försök, förskott af en Publique Cassa, Zenden kallad, som de när Grufvan ger utbyte, med vissa ProCent återbetala. Blir Grufwan ödelämnad, får Cassan hos Grufvan sin fordran och Interessenterne frikännas från all betalning. Af en dylik Cassa fås äfven i Saxen förskotter till konst- och vindbyggnader och dylike behof, förskjuta således endast till materialier och smärre Bygnader. Äfvenledes äger Gevärckschafterne frihet, att emot lindriga Räntor utur Zenden, eller andre dertill inrättade Cassor, gjöra lån till Arbetets drift, nen äro dock skyldige i hvad händelse som hälst det återbetala med vissa ProCent årligen, som af Tillvärkningen afdrages. Bergamterne och all den högre Betjeningen, så väl vid Grufvorne, som smältverken aflönas med Publiqua medel och Gewärckschafterne löna endast en så kallad Schicktmeister, som förer deras Räkningar och har den Oeconomiska detaillen, samt de mindre stigarne, som hafva tillsyn vid arbetets drift. Interessenterne äga ock ingen rättighet att befatta sig med tillställningen af arbeten eller något som rörer det practiska, utan styres alt sådant af Bergamterne och de af dem tillförordnade Ämbetsmän. På Hartzen förrättas både GrufweBrytning, Bok- och Vaskning och smältning för Gewärckschafternes räkning, och Lands herren emottager tillvärkningarna emot vissa öfverenskomna priser. I Saxen deremot har man för bevekande orsaker, förnämligast i afse
ende på Skogsbesparing, inrättat Smältverken för publique räkning, och kjöpes till den ändan efter en faststäld Taxa, som härhos i afskrift bifogas, all malmen, hvilken likväl Gewärckschafterne äro skyldige, att till minst 3 lods halt per Centner, genom vaskning eller dylikt concentrera. För Gewärckschafternes räkning drifves där således endast Grufve brytningen och Bokoch Vaskningen, likväl någre verk undantagne, såsom de Thuringiska och några i Obergebürge, för hvars räkning malmerne på stället försmältas. Utaf Tillvärkningarne afdrages årligen vissa proCent till de för Bergshandteringens bestånd och uphjelpande inrättade Cassor, utan afseende på hvad afkastning Gewärckschafterne kan hafva, men deremot Tionden eller afgiften till Landsherren afdrages ej förr än ägarne fått utbyte, då den merendels proportioneras derefter. I vissa händelser brukas ock att icke som här lemna vissa frihets år, men det sällan, och då mäst för Koppar- och järnvärk. På Harzen äro alla skogarne Herrschaftlige och disponeras af ett särskildt så kalladt Forst amt; Bergverken får likväl deraf all sin förnödenhet utan betalning, men skola sjelfve låta hugga och transportera samt kola den. Alt sådant sker för vissa utsatta Priser, och kolarne äro skyldige, att af ett visst qvantum ved altid lämna ett visst qvantum kol. I Saxen är skogarne både Herrschaftlige och privata, och måste Bergverken där i båda fallen
köpa sina förnödenheter deraf. Någre, såsom Tennverken vid Altenberg, har sin egen skog. Kolarne äro ock där skyldige att lämna ett bestämt qvantum kol efter veden, samt njuta sin betalning derefter. Ett Forst amt har inseende öfver skogs hushållningen, som ock på det nogaste handhafves. De minsta qvistar upränsas och användas till nytta, och man tillåter icke en gång Skogens nedfällning med yxor, hvarigenom en ansenlig Qvantitet i Spånor förspilles, utan sker alt sådant med såg.