248.
som uppehålla kannan hwilcket
kallas gerinnet, och acktas öfwer-
måtton noga rätta tjden då up-
höras bör, at Sohlen icke för mycket
inkokas, hwaraf Saltet blir för
compact och tungt samt obeqwämt
till at packas, icke heller för litet,
då saltet sig intet gierna skillier
i den myckenhet som wäntas, och
bör man där som med wed kokas,
på sidstone gårsiuda Saltet med
kohl ock icke flamman af weden;
Men under Stenkols pannorne
brukas stenkolen alt stadigt.
När Sohlen är nog inkokad som
af et wist mått i kannan sees,
drages kolen alla tillhopa och rö-
res sacktelig sönder at de falla til
aska, hwilcken samlas och försällies.
Om någon spricka förmärckes
på kannan på sielfwa sidan el:
utfogningarne, så igensättes
den med et luto af Aska och blod,
och när Solen är färdig betäckes
kannan
kannan för orenlighet och Saltet
uttages och torckas hwilcket
i 18 tjmar är siudit 8 a 9 Cent:r
utaf ungefär 100 ömer Soln. I
hwar kode giöres 3 pannor Salt
om weckan. Härden giöres hwart
åhr ny och kannan warar un-
gefär 5 Åhr där som med wed
siudes, men med Stenkohl intet
så länge, efter järnet förtäres
af dess Swäfwelrök och åtgå til
hwar kanna 12 a 13 Korgar kol
af 5 weisspfenninge hwar korg,
samt för 3 R:dr wed, hwilcket
landgrefwen låter dem be-
komma och niuter 3 r:dr 21 weiss-
pfenning och 2 th:r för hwar kan-
na; Mästaren som för hwar kan-
na Sallt bekommer 7 1/2 Cologne mark be-
talar derföre bräntzeln och löner
Saltkneckten med 4 weiss d, 2 qwin-
folk 3 d. en gåsse 6 d. och än 2 Albus
för hwar gesode, måste och gifwa
249.