534.
på flera sidor om sig, hörande
dels till S:t Barbara och dels till S:t
Achatii fällt uti hwilcka dåck det
diupaste nu står under wattn,
men det öfriga till några
och 70 famnar är bygt efter
malmgången med stämplar
förtimbrat på det Steirmar-
kiske och ungerska maneret hwar-
äst malmen i strykande gån-
ger finnes till 1/4 och 1/2 alns bredd,
ser i begynnelsen swart ut med
små Zinober Klyfter fördelad, men
sönderslagen något liusare,
då ock gediegen qwicksilfwer dels
med dels utan microscoprio esom-
oftast synes, deruti sittia run-
da Kiesbållar och stora Kulor
äfwen som wid alunwärken
anträftas ofta uti Malmgån-
gen inwuxne, hwarwid et Såhl-
band af rödgul sten som Schich-
tus eller blodsten wid Järngruf-
worne, gråberget ifrån
Schiölgången skillier, som win-
nes
nes med BergEissen och tillika med
den lösa Jorden uti Träbällior op-
fordras; Arbetarne höllo fö-
re at där som gediegen qwick-
silfwer fants, skulle Malmen
wara så fullmogen at Naturen
ingen starkare wärkan där
kunde åstadkomma, derföre
ock Schwaden som den ofta ansat-
te där starkare befunnes än
på andra orter. I grufwan
arbetas mäst om winteren
af de så kallade Compagnien af
Bergknappen, hwilka tillika med
Bergofficerarne, bestående Verwe-
sern, Gegenschreiber, Bergrichter,
Gruben und Brandstedtschreiber,
ober und unter Bremmeister,
woro tillika med Hüttleute och
Konstmästaren samt Timmer-
männerne öfwer 300 Personer,
til talet, men af dem blefwo
allenast 30 a 40 om Sommaren,
qwar i Grufwan som arbetade
på stadga på Stollarter, och de öf-
535.