16.
cia: en Brunfjällig marmor vid Krokstein: någ-
ra Elbingerode och vid Königshof och Rotehytte
är ock en dylik marmorart, men späckad
med mera klarröda fläckar. Äfven därsam-
mastädes uti en enstaka klippa en art mar-
mor med qvarts-ådror och Jaspis-fläckar.
Vid Rübeland en mängd Svart marmor med
hvita fläckar eller ådror, och som skall ut-
gjöra den Bergarten, hvaruti Baumans hå-
ta är. Och vid Hasselfeld uti en särskild
klippa, äfvensom vid Blankenburg, en nå-
got gråare sort, hvaraf det så kallade Schlo-
berg består. Alla med förstenade sjödjur up-
fylde, och till färg och utseende af mång-
faldiga förändringar.
Näst denna art vidtager de åtskilliga
Flötslager, som omgifver Harzbergen, och
hvars början man kan räkna från Nord-
sjön. Landmån deremellan är väl till det
mästa jämn, men dock i stigande emot
17.
Harzbergen. Jordarten det mästa sand, med
här och där någon Lera, och i negden af Han-
nover och Lüneburg något Kalkartad.
Sandsten af mångfalldiga variationer är
den närmäste intill nyssbeskrefne Gång-
bärg, i synnerhet wid Blankenburg, men åt
södra och Västra sidorna ofta 1 mil deri-
från. Intill denna gränsar en mörkgrå or-
sten om 1/2 Lackters mägtighet af flere
variationer; så en Råmsten, eller Kornig
sammansättning af kalk, på Norra si-
dan; därnäst Gips på Södra och Sud Östra
sidorna, till ofta betydelig mägtighet, och
härunder en Koppar Skiffer-Flöts, som skall
enligt Barometer afvägning, ligga 705 Pa-
riser fot högre an Östersjön. Den utskju-
ter sällan i dagen, men är vid Seesen,
Goslar, Ilsenburg, Blankenburg, Dahle, Neu-
stadt, Walkenried, Sachse, Steina, Scharsfeld,
Hersberg, Staden Osterrode, Badenhausen och