260.
Werket, och som thetta werk
är så wida åtskilligt ifrån the
förra, som man omtalt, att
thet har mycket starkare flötser
af sten och malm eller Schieffer,
så arbetes här på thet sättet,
att the först göra en Einbruch
med Kilhackan, huggande bort
stenschiefern, som ligger öfwer och
under flötsen, och slå sedan
ned flötsen med knostret eller
Jernet, äfwen som man arbe-
tar i ett stenbrott.
Flötzen faller ock här ut e-
mot niordost så till sägande,
och har Söder till en Bergrygg,
som löper igenom kornfältet, och
skär aldeles af flötsen.
Underst wid Solan och öfwerst
wid taket ligger altså och i an-
ledning af hwad förr är sagt,
en fkötz, som är en gråagtig
och hård stol, och therunder en
Schieffer, som består af en lös-
Letten
Letten eller Ler och jord, dels blå
och swartagtig, dels brun och liusa-
re, i hwilken then gröne och blåe
kopparmalmen ligger i små korn,
inblandad, eller ock i schieserwis, och
ända efter sten skölen. Sålunda
ligger flötsen och schiefern, thet är
sten och malmskölarne s. s. s. öfwer
och om hwarannan, warande bäg-
ge på alla orter af åtskillig högd,
the förre ifrån 1 till 12 tum och
mera i högden, the senare ifrån
en tiocklek af ett Knifsblad till
en twärr hand och mer, hwilka
om the wid brottet se gröna ut
alt igenom, gifwa thesto ymni-
gare Koppar. I öfrigit händer
ock här och ther, att en wild
och hård klyft hugger in, hwil-
ken kastar skolen eller flötzen
upp i högden mer eller mindre, wid
hwilket språng han ofta blir
ädlare, men fast oftare oädlare;
och
261.