at en malmgång på hela sitt fält blifwit äfwenså för-
lastad, för det at han på de anträffade ställen ej fört nå-
gon eller lönande malm, då han likwist på andra stäl-
len hade kunnat wara malmförande: at hela fältet,
som warit begåfwat med lönande malmgångar, blif-
wit lemnat oarbetat, för det några sina skjärgnin-
gar deruppå warit beswärade med starkt watten til-
lop: At ofta förmente oöfwerwinnerliga hinder blif-
wit lagde bergsdriften i wägen, som kanskie kunnat
i rättan tid hjelpas.
I anseende till alt sådant blir det nödwändigt för en
Bergsman, at sjelf befara flere grufwor ock Berg-
wärk, på det han icke allenast måtte blifwa hemtamd
med gångarne, deras föränderligheter ock deraf här-
flytande olika arbets ock hushållnings drift, utan ock se
hwilka felsteg blifwit begågne, samt om ock huru de
blifwit hulpne, ock hwilka swårigheter man ej må
gjöra sig beswär at mota, såsom wärkeliga omöjlig-
heter, ock änteligen at kunna underwisa de min-
dre Bergskunnige, hwad de i alla fall böra
weta ock wärkställa,
Sedan
Sedan jag befarit de förnämsta bergwärk i Fäderneslan-
det ock på åren 1741 ock 1742 besedt så wäl de Suden- som
Nordenfjeldske Bergwärken i Norriget, i synnerhet det
af Tyskarne i förra Seculo började, ock efter des belägen-
het, förträffeligen anlagde ock inrättade Kongsbergiske
Silfwerwärket, wille jag ännu se mästarenas egne
anläggningar i deras länder. Omständigheterna befun-
nos dock hos dem, under senare resåren 1748, 49, 50, 51.
52 ock 1753 i några delar emot förmodan, mindre fördel-
acktige, besynnerligen de gamlas arbetssätt, än jag före-
stält mig. Tyskarne hafwa i gamla dagar just icke wa-
rit större trollkarlar i grufwerdriften än de Swänske.
Med förundran funnos wid de tyska Berqwarken sto-
ra öpningar ock infallne Grufwor: Tillmakning med
wed brukades på stora gångar ock Stockwärk: gång-
bara Grufwor igenfylldes ofta med sten. Men under
alt sådant tyckes doch Tyskarne hafwa förändrat sine
felsteg, ända dertill at hafwa wändt sig dem till gagns,
för än här i Swärget skjedt. Dock regera ännu på
sine ställen wisse antagne sedwanor, antingen de
nu mera behöfwas eller ej, såsom förstämpling i gruf-
worne