Show/hide image

92.

hwass kant högt upp 1, 2 à 3 toll öfwer trästycket emot

slipstenen, ock med en annan kant af stenen äfwen så

många-toll, 1, 2 à 3 från slipstenen mot trästycket, ty der-

af kunde hända at stenen löpte in i slipstenen ock gjorde ho-

nom skada eller at stenbiten gick sönder ock sliparens fin-

grar fingo skada med mera. Nu är wäl detta före-

kommit medelst trästyckets belägenhet högre än Cen-

trum af stenen; men så olyckeligt kunde man i förstone

ända anställa, at man sedan aldrig slipade.

2:o Måingen sätta finger eller sten utom brädden af

peripherien på långsidan af slipstenarne, ty antingen

stötes stenen bort af de snå ojemnheter som der kunna

wara eller ock kan man behändigt mista fingret e-

mot trästycket ock slipstenen.

3:o Måste på planerne af slipstenen ej slipas på ett

ställe, utan altid bytes om, så at planen hålles rigtig, at

ej blifwer några ojeninheter. Ondteligen kunde tålas

at planen wore på slipstenen häldre kulrig än holig, e-

medan i senare fall ingen jemn platta slipas kunde.

Men det kan räknas för en hufwud regla, nemligen at

då slipas bäst ock säkrast, när stenen hwilar på trå-

stycket

stycket ock framskjutes mot sligstenen. Ju närmare

detta skjer i hörnet af peripherien ock trästycket, ju bättre.

Emedlertid hindrar intet at ju stenens sormkan så wa-

ra at han tar högt uppå stenen; men han hwilar dock på

trästycket när intill periphevien, ock som arbetet är

till, så håller man åter annorledes. Hwad man håller

löst emellan fingren tillstenen, behöfwer ej ligga emot

trästycket.

Grofwa stycken eller stora saker tilltryckas med en

pinne från bänkfoten till stenen ock på trästycket hwi-

lande. Willman nu slipa en jemn platta, så kan

man så wäl dermed avancera efter hand lika på båda

sidor, tagandes pinnen till hjelp at dermed hålla stenen

hårdare mot slipstenen, som jemwäl akta, at som peripha

rien är rund, så kan wäl stenen efter en direction eller

twärt för slipstenen, blifwa jemn, men längst efter

blifwer skifwan dalig; fördenskull måste icke allenast

den stenen eller plattan omridas, liksom på sin axis,

ock för hwarwändning så djupt slipas, at det hinner till mitt-

på den första jemnslipningen, utan ock stenen sedan för hand-

till slut wäglas under slipningen, då han blir jemn, emedan

det

93.