162.
ugnarne som stå många till antalet ej långt från gruf-
worna i gamla brotten. Gips stenen är gråaktig, stundom
stötande på brunt, mera grof- än fingnistrig, rasibel, ock
sönderslagen rå, gjer straxt ett hwitt pulfwer. Gips be-
redningen är följande.
Ugnarne äro intet annat äm liksom stora rostmurar
af 3 sidor, af 8 à 10 alnars längd, 6 à 7 al:r bredd, 4 à 5 al: högd-
med tak öfwer, samt en liten glugg på gafweln som gjer-
na går jemt med backen utan före, för arbets beqwäm-
lighet skuld. Fig: a.
På bottnen i ugnen kommer 4 à 5 eldgångar at gjöras
af stora stenar till hufwuds storlek, så lagde, at emellam
hwarje eldgång blifwer en stenrad pelare. Men inför
ock längs efter gafweln ett hwarf gipssten at ej elden
må onödigt wis bränna på muren, men wärka på
gipsen. Hwalfwen emellan pelarne öfwer eldgån-
garne ända fram till ingången af rostmuren blifwa
5 qwarter höga, ock inemot gafweln i hwarje eldgång
giöres utur hwalfwen liksom en pipa up åt af 1/2 alns
fyrkant neruti, men altid hopdragen upåt, så den, på
halfwa högden af upläggande gips stenen, må wara igensluten.
Detta.
Detta tjenar för drag skuld. Dessutom lägges ej hwalfste-
narne i eldgångarne så tätt, utan något glest at hettan
må gå desto bättre igenom. Ofwan på hwalfwen mot-
te stenen, som här straxt på stället sönderslogs, wara
något mindre, det är 1 qw: hög ock lång, samt 2 à 3 toll tjock.
Denna stäplas på kant, men ej aldeles verticalt, utan litet
på sned, såsom i Tig b.
brä
Figa.
Fig: 6.
.
ock alternerar jemwäl med stupningen at hwar sin sida,
i anseende till de perpendiculaire hwarfwen, 4 à 6 gånger.
på hela ugns längden. Öfwerst fylles med små gips sten,
som mäst tages af hwad ej fyllest bränt blefwit i sista brän-
ningen, till ett qwatt: högt eller mera, at hålla hettan der-
med jämnare i ugnen. Har man fyllt ugnen på förrsag.
de sätt, så lägges i förstone eld ock wed längst inieldgången
wid de därgiorde dragpiporne, at bringa ugnen i gång,
men sedan under hela eldgångarne. På det sättet brän-
ner ugnen i 12 à 15 timar, då stenen är mör, lös, ej mera
gnistrande. Skulle man bränna för länge, så går både me-
ra wed åt, ock ugnerna falla gierna ned, emedan stenen
af
163.