saren alt mer och mer will-
fors om then rätta stråten
och på slutet så irrades, at han
intet mer wiste hwartut han
skulle wända sig, wij kommo
ofta på ett och samma ställe
tillbakas igen och jag förgäter
aldrig Coscaden, Bottenlösa
Brunn, styrckan och Matsa-
len, som wid thessa tillfällen
gofwo liten tröst och hug swa-
lelse. Then ena lampan efter
then andra utsläcktes, och wij
hwihlade i mörkret, för att
spara lius till wår rädd-
ning. Ehuru att all möda
nu mera syntes förgäfwes,
wille jag äntå en gång försö-
ka wår lycka med thet lilla.
af
af oljan som war öfrig; men
fick allenast therigenom till-
fälle at se, huru döden stod må-
lad uti anletet af mine följe-
slagare, och wårt hopp att ge-
nom egen förmåga någonsin
kunna finna wägen ut, för-
swann på en gång thermed,
at wägwisaren stupade med
lampan öfwerända. I san-
ning är thet ohyggeligt nog
at på thetta sättet blifwa berg-
tagen, och jag war en eller
annan gång på wägen till att
återkalla mine bedyrelser emot
Bergs fruar och Skogs Rån,
när uti wårt granskap ett o-
wanligit sprasslande och winan-
de hördes, hwilcket som jag seder-
mera
85.