men att jag hoppades, Kongl: Majt med valbehag skulle
anse och i Nåder tillött en anläggning som blefve
nyttig för Landets inbyggare och Staten Sedar jar-
samtalat någon Stund med denne Man om dess husliga om-
ständigheter och om de utvägur har och dess Grannar ägde
till penninge förtjenster, bjöd jag honom godnatt, och gecken
uti det mig anvesta rum.
Dagen därpa följde jag men Ward till Kyrkan, där jag
träffade forsamlingens Paslor Kliderve och Länsmannen
Norbye, med hvilker sednane jog förut haft en leten corn-
Spondence. I samma bänk( eller som den häs Hallas Stol-
som Lansmannen begägnade fect jag plats mig anvist, och
efter Gudstyenstens slut inviterades jag att sprifs middags
maltiden hos Pastorn.
Prästgården låg helt nara intill Kyrkar och utanför dess
förester samlades Menigheten, förat öfverlägge om sine angela-
genheter, äfven Qvennorne syntes deldaga i dessa rådplägningar.
På efter meddager gjorde Pastorn och Lansmannen mug den
proposition, att dagin darpo göra dem sältskap till ett
Grufve försök, som de i Compance med en Handlande i Trond-
sjjem låtit arbeta 2 eller 3 Manader. Och som detta ställe icke
var langre bort än ungefärligen 1/ mel, bestämdes vart
möte dagen darpå Kl. 11 fm. hos Lansmannen på dess
Gård Udem. Jag infant mig po bestumd tid och ort, men-
Pastorn hade blifvit förhindrad, så att han uthe för än
Kl. 1 inträffad. Denne gårds belägerhet syntes meg
ganske behaglig. Den var hammeligen vat beggd på en-
kulle
Kulle medt för en Landlunga, som forenade en större
Holme eller O i Scelbos Sjör med fasta Landet och hvari-
genom 2:ne letho vikar formerades en på hvardera sedan
om Garden.
Sedar vi häs blifvit fugnade med ett godt Meddagsmal-
stego vi uti en bat, vodde ett styrke på fjör, sedermera
upefter en Ilf till hoges fram till Garbergs gård, hvarofuen-
före på en Kulle 4 Man funnos sysselsatte med Grufve arbe-
te. Der lilla öppningen Cants alt torr eller fri från Watten
och jag kunde så väl på botten som sidorne undersötha om
något dugligt fants; men det var mig uthe möjlegt, att up-
täcka något Sporr eller teckon till Kopparmalm, hvarker i fasta
Klyfkon eller i den löf sprängde sten. Dlet var icke annat än
en hvit Svafvelkes Spridd mellan en svartyri Glimmer. Det var
mig okart att nödyas lämna det omdöre om destka Grufvi
förhöt, att där aldrig kunde vinnas någon duglig Malm.
På 2:ne andro ställen neder i Socker hade äfven letet arbete
blifvit gjordt, forat finna Koppasmalm, och Länsmannen
Föreviste meg en mycket leten bit från ett af desse ställer,
som lekväl innehöll Smeltvärdeg Roppormalm.
Wi återgingo till vär bat och jag landstig på andro sidan
Elfven där häst och Häqvisare värtade mig. Jag Tachade desse
Herrar för den artighet mig blifvit visad, och beklagade att jug
uthe shunnat lämna något förmanligt hopp om Grufve för-
söket och vi åtskildes under tillönskar af hvarandras välgående.
Frår detta ställe kände mer Wägvisare en vag gent öfver
Skogin fram till det förs namnda stytte stället, hvilket
jag